Odling i bassänger ger både fisk och tomater

I en rivningslokal i Gamlestaden döljer sig en oas av grönska och vattentankar fulla av matfisk. Niklas Wennberg som driver Stadsjord tycker det är hög tid att odling i staden tas till en ny nivå.

ANNONS
|

Avlånga skuggor rör sig längs botten i en av de stora tankarna som står uppställda ifabrikslokalen i Slakthusområdet i Göteborg. Niklas Wennberg håller fram ett salladsblad, och genast sticker ett 40-talgapande fiskmunnar upp över ytan.

– De här fiskarna äter allt, skulle man släppa ner en rödbeta så äterde upp den, säger han.

Så vad är det då som pågår i detgamla slakthuset? Niklas Wennberg,som driver Stadsjord, visar oss in till en annan del av lokalen.Det är fuktigt i luften och bubblar och pyser som från ett akvarium. Här växer olika sorters sallad och tomatplantor sträcker sig mot de starka lamporna i taket. Men till skillnad från traditionella odlingar växer inte grönsakerna i jord. Växt-bäddarna är fyllda med vatten, och grönsakerna flyter på stora flottar som låter rötterna sticka ner i vattnet. Växtnäringen kommer från fiskarna i rummet intill. Systemet kallas aquaponik och är ett hållbart matodlingssystem som kombinerar odling av akvatiska djur i bassänger med hydroponik, det vill säga odling av växter i vatten.

ANNONS

Henrik Brunberg som är tekniker förklarar.

– Det fungerar mer eller min-dre som ett akvarium där du slipper byta vatten. När fiskarna äter utsöndrar de ammoniak som är giftigt för dem. Så precis som i ett akvarium har vi ett filter med bakterier som omvandlar ammoniak till nitrat som växterna kan ta upp. Växterna är som ett mikrorenings-verk som renar vattnet innan det åker tillbaka in till fiskarna igen.

Stadsjord startades av Niklas Wennberg som ett grupparbete 2008 under det egna familjeföretaget Hyla Pond AB som han har drivit i 30 år. Fokus ligger på stadsjordbruk och hållbar matproduktion och under åren har de haft samarbeten med exempelvis Chalmers, Göteborgs universitet, KTH och många fler. De har bland annat hunnit med att hålla grisar i Högsbo, anlägga flytande trädgårdar vid Brunnsparken och starta stora kvartersodlingar.

Men nu vill alltså Wennberg och hans kollegor ta ett steg till:

– Jag brukar säga att jag älskar pallkragen samtidigt som jag hatar den. Det är så lätt att det stannar på någon sort mys- och snygghetsnivå. Men om vi ska rädda världen måste vi ta oss vidare och börja systematisera och konceptualisera. För det är det jag anser att vi håller på med här i lilla Slakthuset. Vi jobbar med en rädda-världen-fråga.

ANNONS

FISKSORTERNA SOM ODLAS är Clarias och Tilapia som är vanliga matfiskar i exempelvis Asien. De är allätare och kan leva till stor del av växter. I den 50 kvadratmeter stora lokalen i Gamlestaden finns nu kapacitet att odla två ton fisk om året, och fiskarna ger näring som räcker till 20 ton grönsaker. Än så länge är den maximala produktionen inte nådd, men förhoppningen är att få bygglov till ett kallväxthus på utsidan av lokalen. Växtnäringen som blir över ska utvinnas och säljas till grönsaksodlare.

– Växtnäring är guld, men lagen tillåter oss att skicka ut det i havet.”Växtnäring är guld, menlagen tillåter oss att skicka utdet i havet. Dethär visar att vi kan odla fiskar utan att förstöra havet.”

Det här visar att vi kan odla fisk utan att förstöra havet. För det är precis vad som sker om vi fortsätter att bruka havet som vi gör i dag. Genom att odla fisk på det här sättet riskerar vi inte att överfiska havet, och vi häller inte heller ut någon växtnäring. Det vill säga, vi bidrar inte till övergödning, säger Niklas Wennberg.

Lokalen som de håller till i är en rivningslokal och enligt Niklas var det bara att ”ställa in tankarna och hänga upp lite sladdar, och så var de i gång.” Nu hoppas han på samarbete med kommuner som vill ta steget till en högre grad av självförsörjande. I datorn visar han en skiss som föreställer ett vanligt flerbostadshus med butikslokaler i bottenplan:

ANNONS

– I stället för en klädbutik skulle vi kunna stoppa in 50 kvadratmeter fiskmodul här. Det kostar cirka en miljon kronor och sen kan man försörja hundra personer med fisk under hela året. Det behövs alltsåinga speciella lokaler. Med ytterligare 100 kvadrat odling i huset blir fastigheten dessutom mer än självförsörjande på grönsaker. När man ser det här förstår man att en stad kan bli självförsörjande.

Deras arbete har redan uppmärksammats av såväl ministrar som avfallsföretag som ser en möjlighet i att göra matavfall till fiskmat. Statliga Vinnova bidrar till att finansiera verksamheten sedan 2016 och nyli- gen fick Stadsjord del av Jordbruksverkets medel inom den nationella livsmedelsstrategin. Men för att få fler nordbor att lägga en hållbar, om än för många ovan, fisksort på tallriken krävs en del marknadsföring.

– Till att börja med kommer vi att rikta in oss på toppkrogarna. Hittills är det viktiga för oss inte att vara leverantörer utan att vara kommunikatörer. För att nå ut börjar man inte med pizzerian, säger Niklas Wennberg.

ANNONS