Inte sedan den sista oljekrisen 1978 har det lönat sig så bra att raffinera olja. I hela världen finns ett underskott på raffineringskapacitet, vilket är den indirekta orsaken till att lilla Lysekil blivit en väsentlig prick på oljebranschens världskarta.
När GP besöker raffinaderiet är det semesterlugn på kontoret. Men utanför går jätteanläggningen för fullt. Att 1 800 tankfartyg anlöper den egna hamnen varje år ger en bild av hur mycket olja som strömmar igenom och omvandlas till gas, bensin och diesel.
Vinstmarginal på över 30 procent
Den 18 maj var statsministern på besök för att inviga den nybyggda del av raffet som kostat 3,2 miljarder att bygga. Investeringar i den storleksordningen är en nationell angelägenhet till den grad att Göran Persson kan tänka sig att agera bandklippare. På plats fanns även Preems medieskygge ägare sheik Mohammed Al-Amoudi.
Sedan Al-Amoudi köpte en stor del av dåvarande OK för 5,9 miljarder under privatiseringsvågen 1994 har mycket hunnit hända med branschen. Händelser som gjort raff-industrin till något av det lönsammaste som existerar.
Efterfrågan på raffinerade produkter har blivit större än tillgångarna. Den viktigaste faktorn är att Kina har blivit en bränsleförbrukare att räkna med. Bränslepriset har skjutit i höjden och på Preem räknar man just nu med en vinstmarginal på över 30 procent.
- Det är enormt goda tider för raff-industrin just nu, säger Preems raffinaderichef i Lysekil Per Olsson. Marginalerna har stigit under de senaste tre åren och för oss är det bara att investera så mycket vi kan för att rusta oss inför framtiden.
Så berättar han i ett övergripande svep om vägen fram till i dag. Hur raff-industrin stod med en enorm överkapacitet efter oljekrisen på 70-talet och att det därför inte byggdes några nya anläggningar på ett par decennier - Preemraff i Lysekil från 1975 är Europas nyaste. Först mot slutet av 90-talet började världens totala bränslekonsumtion komma i balans med kapaciteten för att sedan under de senaste åren överskrida den.
- Men med tanke på att räntorna kanske ligger på 3 procent kommer världsmarknaden aldrig att acceptera dagens marginaler, säger han. Någon gång byggs det ikapp.
Detta kommer dock sannolikt inte att hända i Europa. Här är det av miljöskäl knappast möjligt att få tillstånd för att bygga nya raffinaderier. Och i USA är risken för rättsprocesser för stor för att någon ska våga satsa på nybyggen.
Återstår alltså att modernisera de anläggningar som redan finns.
Ska vara k lart 2011
Ändå var det nog få som väntat sig att Preem, mindre än en månad efter statsministerns besök, aviserade ytterligare en investering. Denna gång med prislappen 5-6 miljarder kronor. Det är ingen långsökt gissning att det blir ett nytt statsministerbesök 2011, när det ska vara klart.
Båda de jättelika byggprojekten på Preemraff syftar till att förädla en större del av produktionen till lågsvavliga fordonsbränslen i stället för eldningsolja.
- Man behöver inte vara något geni för att se varför vi gör detta, säger Per Olsson och visar ett stapeldiagram över det gigantiska underskott på diesel som Europa kan vänta sig framåt 2015.
Anledningen är att diesel är ett 30 procent effektivare bränsle än bensin samtidigt som fordonsindustrin genom partikelfilter byggt bort de miljömässiga nackdelarna med dieseln.
I nästa andetag konstaterar han att man dessutom har politiskt stöd för förändringarna. I en framtid där oljan förr eller senare kommer att tryta ser samhället det som angeläget att den används till effektiva fordonsbränslen i stället för att slösas bort på uppvärmning.
Det innebär i klartext jackpot för raffet vid Brofjorden - bara själva ombyggnaden av raffinaderiet kommer att omsätta dubbelt så mycket som hela Lysekils kommunala verksamhet de närmsta fem åren. Under en stor del av tiden räknar man med att bortåt tusen man, till större delen gästarbetare, kommer att bygga på raffinaderiområdet.
Detta i en kommun med knappt 15 000 invånare. Räkna med att det blir konkurrens om hyresrummen på orten.
