Efter nio år av stadiga prisuppgångar på tillgångar som aktier, obligationer och den för svenskarna viktigaste tillgången, bostaden, så har insikten om att ta risk inte bara är en möjlighet till överavkastning utan även en sannolikhet att förlora pengar blivit uppenbar.
Ansträngda värderingar
Det finns flera orsaker till att priserna på aktier och högriskobligationer har börjat falla kraftigt under hösten. Den viktigaste är att värderingarna, tänk Google, Facebook, har blivit mycket ansträngda efter alla år av uppgångar.
Det som framför allt har petat hål på denna bubbla är den amerikanska centralbanken Federal Reserves höjda räntor och försäljningar av obligationer som de samlat på sig under alla dessa år av kvantitativa lättnader.
Med en realränta som nu ligger högre än inflationen och den indragning av likviditet som obligationsförsäljningen innebär så har den viktigaste ekonomiska institutionen i världen börjat lägga i bromsen. Med den stimulans i form av skattesänkningar som den amerikanska ekonomin fått, samtidigt som underskotten i den amerikanska statsbudgeten skenar mitt under en hög konjunktur, är det svårt att kritisera dessa åtgärder.
Varar inte i evighet
Att centralbanker, som Riksbanken, fortfarande försöker stimulera ekonomin med låga räntor har mindre betydelse. Prissättningen på finansiella tillgångar är global, och Feds ”normaliseringsåtgärder” visar att stimulanserna inte behöver vara i evighet. Med mera ”normala” räntor så ska även värderingar av andra tillgångar ”normaliseras”.
Men till denna direkta prispåverkan finns det ökande missljudet av flera andra mindre lättkvantifierbara risker. För svensk del handlar det om bostadsproduktionen som håller på att kylas av snabbt och bostadspriser som svajar, trots de mycket låga räntorna. Förklaringen är de kreditrestriktioner som i stort sett omöjliggjort många förstagångsköpares inträde på marknaden.
Tittar vi ut i vårt närområde så ar vi den växande oredan runt Brexit, Italiens höga skuldsättning och dess ostyriga populistregering, som åter sätter euron i gungning. Därtill kan vi lägga de ökade politiska spänningarna som de allt mer auktoritära regimerna i länder som Polen och Ungern skapar inom EU. En Donald Trump som står allt mer för sig själv, liksom hans like Vladimir Putin.
Vi kan lägga till Mellanösterns kaos. Vi har en växande klimatproblematik och ojämlikhet inom länder som lätt kan antända miljömässiga och sociala brasor. Sist men inte minst har vi Kina där kombinationen avsvalnande ekonomi och en allt mer aggressiv och auktoritär regim inte är någon vacker syn.
Att våga eller inte
Hur ska en investerare hantera detta? Tidningen Financial Times placeringsråd itererade runt dessa problem inför 2019 och landade i vad som på svenska kallas snömos. I själva verket handlar det om kärnan i begreppet risk, om man är beredd att ta ett steg ut i det oberäkneliga eller inte.
