Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Nu får jag prata"

Efter många år i skuggan bakom Göran Persson, Pär Nuder och Mona Sahlin har Magdalena Andersson stigit fram.

Och det som Socialdemokraternas nya ekonomisk-politiska talesperson.

Närmast vill hon organisera ett samarbete mellan näringslivet och den politiska makten.

Hon hann få drygt två års tung chefserfarenhet på Skatteverket innan partiet kallade henne tillbaka. På denna utflykt till ett ”vanligt” jobb utanför politiken fick hon leda en omorganisation av huvudkontoret och ägna mycket tid åt företagarsajten Verksamt.se.

Borgerliga politiker brukar häckla de S-politiker som talar om välfärd och jobb utan att nämna företagens och näringslivets betydelse för samhällsekonomin.

Den risken löper knappast Magdalena Andersson som fostrats på Handelshögskolan i Stockholm och närmast reflexmässigt flera gånger i intervjun säger att hon nu ska utveckla Socialdemokraternas politik ”för fler jobb och växande företagande”.

Hur vill du stimulera företagandet?

– Det är ett problem att det finns för få kontaktytor mellan näringsliv och politik och akademi. Sverige är ju ett litet land och vi behöver samarbeta om vi ska stå starka i en global värld.

Några förebilder?

– Jag hade ganska mycket kontakter i Finland när Göran Persson samarbetade med tidigare statsministern Matti Vanhanen och ordnade en del gemensamma statsministerkonferenser där både företagare, akademi och fackliga organisationer var med. Jag märkte att Finland hade mycket mer samarbete än vi på den tiden.

Apropå Göran Persson, hur ser du nu på er valförlust 2006?

– Jag tror att vi underskattade jobbfrågan. Och vi var lite trötta.

Vilka är dina politiska verktyg mot ungdomsarbetslösheten?

– Regeringen har använt mycket pengar på generella skattesänkningar i form av nedsatta arbetsgivaravgifter och den sänkta krogmomsen men problemet är att man subventionerar alla andra som redan har och skulle haft jobb. Varför inte satsa pengarna direkt på den grupp som har svårt att komma in på arbetsmarknaden – det är vad vi vill göra.

Hur?

– Det är väldigt svårt att klara sig om man inte har en färdig utbildning och därför är regeringens neddragning på Komvux oroande. Vi har också föreslagit traineeplatser för unga genom en ganska kraftig subvention i nära samarbete med arbetsgivare och fack. Sedan behöver man naturligtvis fler växande företag, det är ju grunden till att bra idéer kan bli växande företag.

Vad fick dig att engagera dig politiskt?

– Jag var upprörd över orättvisorna i världen och barnsvälten. Jag gick med i SSU när jag började gymnasiet.

Varför blev det Socialdemokraterna? Växte du upp i ett S-hem?

– Mina föräldrar var inte politiskt engagerade. Men att jag var vänster var självklart.

Inte längre ut på vänsterkanten?

– Nej, där var ju kommunisterna, Vänsterpartiet kommunisterna!

Och sedan var du socialdemokrat både när du började och slutade på Handels?

– Handelshögskolan är en miljö med högt i tak och stor tolerans för olika tankar och idéer. Det var under yuppieeran jag gick där och folk visste att jag var sosse, men det var respekterat.

Apropå kvinnodagen nyss, vad vill du aktualisera för ökad jämställdhet?

– Särskilt när man fått barn inser man hur mycket könsrollerna begränsar barn som växer och utvecklas. Jag tror att vi hade haft ett mycket mer spännande samhälle med lite friare könsroller eller utan könsroller, helst.

Hur bör detta attackeras?

– På väldigt många olika sätt. Något som är tråkigt är att genusdebatten på dagis försvunnit.

Har inte genuspedagogiken från förebilderna Tittmyran och Björntomten i Gävle spridit sig?

– Till en del, men ett genomsnittligt dagis i Sverige är väldigt långt från Tittmyran och Björntomten. Självklart måste det börja i förskolan. Sedan handlar det om allt från lika lön till möjligheten att jobba heltid.

Vill du i likhet med Stefan Löfven återinföra lönekartläggningar varje år?

– Jag kommer från Skatteverket, en stor organisation med 10 000 anställda, där man precis ska genomföra en lönekartläggning och jag tror att det är ett verkningsfullt instrument. Bara att diskutera upplägget och analysera vilka arbeten som är likvärdiga innebär att det händer nåt i huvudet på en.

Vilka frågor lägger du nu mest fokus på?

– Arbetsmarknads- och utbildningsområdet.

Några nyheter ur er kommande budgetmotion?

– Jag tycker det finns väldigt många bra förslag sedan tidigare. Tommy (Waidelich) och jag har inlett ett arbete om att vi vill komplettera det finanspolitiska ramverket med ett sysselsättningspolitiskt med någon form av mål för sysselsättningen. Erfarenheten från tidigare är att har man tydliga mål och fokuserar på dem, kan det också bli skillnad.

I höstas angav ni inga siffror, gör ni det nu?

– Nej, inte redan i vårmotionen. Man ska spänna bågen högt men det ska inte vara orealistiska mål.

Några fler nyheter eller preciseringar?

– Det får vi återkomma till.

Efter alla år som doldis tar du nu steget fram. Hur är kontrasten?

– Jag får prata i stället för att skriva underlag till nån annan som pratar och det är roligt, men det är inte en kontrast, det är en annan roll. Jag är intresserad av resultatet, av bra politiska förslag som förhoppningsvis kan attrahera väljare och bli verklighet.

Och planen är att du ska få en riksdagsplats 2014?

– Om jag får en sådan fråga att stå på någon lista skulle jag tycka att det är en ära att vara folkvald.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.