Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Medborgarlön är lite för bra för att vara sant

Värst är kanske att medborgarlöner skulle skapa ett protektionistiskt näste där vi vaktar våra privilegier ännu hårdare, skriver Tobias Fredberg.

En vän hade just hållit ett föredrag om hur väl det går för svensk ekonomi och vi reflekterade på sociala medier över hur det märks eller inte märks i vardagen. Siffror känns ju inte, så frågan var vilka tecken man kunde se omkring sig på att Sverige haft en boom i ekonomin i över ett halvt decennium.

För oss som är lyckliga nog att ha familj, bra jobb och ett hem märks kanske de goda åren genom avsaknad av stora varsel i industrin och riktiga kriser på arbetsmarknaden. Till skillnad från många andra länder har efterfrågan på arbete varit hög. Det betyder att lönerna också har stigit, samtidigt som Riksbanken har hållit räntorna låga. Det jobbiga är den stora klyfta som finns på arbetsmarknaden. Det finns fler jobb än lämpliga kandidater samtidigt som stora grupper har problem att få några arbeten alls. När vi under olika tidsepoker har haft brist på arbetskraft har Sverige tagit emot stora grupper av invandrare (finländare, italienare, portugiser) för att fylla platserna. Det har skapat Sverige som vi känner det. I dag verkar vi inte lyckas med samma sak och det kommer med stor sannolikhet att bli värre.

Regeringens digitaliseringskommission sätter stort hopp till vad man kallar nyindustrialiseringen av Sverige. I korta ordalag bygger den på förhoppningen att vi genom att ligga i framkant i digitaliseringsfrågor kommer att kunna locka tillbaka produktion till Sverige efter att företag under lång tid lagt den utomlands. Det må vara hänt, men med automatiseringen av fler processer kommer arbetstillfällen också att försvinna utan att produktionen minskar.

Men vad ska då vi människor sysselsätta oss med? Å ena sidan kan man säga att folk har ställt sig den frågan vid andra stora industriella förändringar, men att det löst sig. Å andra sidan kan man konstatera att många stora skiften både inneburit framsteg och varit mycket besvärliga. De har lett till att många företag gått under, att mycket kompetens blivit inaktuell och att människor förlorar sina jobb.

Då har det tagit tid innan vi hittat nya former för hur arbete, affärer och livet i övrigt ska gestalta sig. Som svar på den arbetslöshet som förutses är det många runt om i världen som väckt liv i den gamla idén om medborgarlöner. I Sverige har idén tidigare främst stötts av representanter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Grundidén är så väl attraktiv som sympatisk – alla som lever i ett land får ett belopp att leva på varje månad som ska räcka för ett gott liv. Företrädarna – bland andra Facebooks grundare Mark Zuckerberg – påpekar att det gör det möjligt för folk att ta högre risker när de till exempel vill starta nya företag, att det är enklare att lösa frågor om vård och omsorg, att folk kan ta pauser i karriären när de vill utan att det får stora konsekvenser.

Företag skulle behöva kämpa hårdare för att få människor att arbeta hos dem och de skulle få ytterligare incitament att investera i allt bättre produktivitet (utan arbetskraft). På de ställen i världen där varianter av modellen har testats, bland annat i Manitoba i Kanada på 1970-talet, noterade man att det inte blev lika stor nedgång i arbetskraften som man trodde. Däremot minskade både psykiska och fysiska skador på människor. Ett nytt test startades för övrigt i Ontario i somras och i Europa planerar man att testa olika varianter i Barcelona, Utrecht och Helsingfors. Problemet med medborgarlön är att det är lite för bra för att vara sant. Det kanske mest uppenbara är att det inte lönar sig lika mycket att arbeta, även om den effekten verkar vara mindre än man skulle kunna befara.

Det skulle också leda till ännu större fokus på försök att få högre kapitalinkomster i stället för att jobba. Men värst är kanske att medborgarlöner knappast skulle öppna upp gränserna och skapa ett mer välkomnande samhälle med ett större inflöde av goda idéer. Snarare skulle de skapa ett protektionistiskt näste där vi vaktar våra privilegier ännu hårdare. Det är en säker väg ner i avgrunden.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.