Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

35-åriga Nasiba Daytabar är en av akademikerna det handlar om. Hon är ursprungligen från Afghanistan, har en examen i statsvetenskap från Teheran och kom till Sverige 2010.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mångmiljardvinst om akademiker får rätt jobb

Om utrikesfödda akademiker fick jobb i nivå med deras utbildningar skulle statskassan tjäna 13 miljarder kronor årligen, enligt en rapport från akademikerförbundet Jusek. En annan slutsats är att nära 40 000 fler personer skulle vara sysselsatta och 31 000 färre arbetslösa.

Antalet utrikes födda akademiker som var överkvalificerade för sina jobb ökade från 45 000 till 55 000 under åren 2014-2017. 10 000 hade jobb som inte ens krävde gymnasieutbildning, visar rapporten.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jusek har anlitat forskningsinstitutet Ratio för att beräkna hur det skulle se ut om utrikes och inrikes födda akademiker hade samma förutsättningar. I rapporten undersöks också vad som skulle hända om de så kallade enkla jobb som i dag sköts av akademiker i stället skulle tas över av personer med lägre utbildning.

Ökade skatteintäkter

Den första slutsatsen är att de offentliga finanserna skulle stärkas med 13 miljarder kronor årligen, främst beroende på ökade skatteintäkter. 40 000 fler personer skulle vara sysselsatta, 31 000 färre skulle vara arbetslösa och 34 500 utrikes födda akademiker skulle ha jobb i nivå med sin utbildning.

Jusek efterlyser flera åtgärder för att komma till rätta med problemet: Ökad tillgång till flexibel yrkesinriktad svenskutbildning, bättre validering av akademisk utbildning, fler kompletterande utbildningsplatser vid universitet och högskolor och stimulerad tillgång till professionella nätverk.

Ohållbar situation

Daniel Lind, samhällspolitisk chef på Jusek, beskriver dagens situation som ett ohållbart slöseri med kompetens, inte minst med tanke på att sju av tio företag svårt att hitta rätt kompetens. Han pekar främst på två skäl till att arbetsmarknaden fungerar dåligt för den här gruppen.

- I dag har vi ett migrationssystem som driver invandrade akademiker mot att ta enkla jobb. Tar man ett enkelt jobb får man också uppehållstillstånd och det finns ett klart behov av att politikerna ser till att de här akademikerna inte fastnar på de jobben. Sedan tror jag många arbetsgivare har ett litet för smalt sökområde och viss forskning visar också att ett invandrarnamn påverkar rekryteringsmöjligheterna negativt.

Ingen hjälp

35-åriga Nasiba Daytabar är en av akademikerna det handlar om. Hon är ursprungligen från Afghanistan, har en examen i statsvetenskap från Teheran och kom till Sverige 2010. Nu arbetar hon som modersmålslärare i Sigtuna. Hon har i princip gjort allt någon kan begära. När SFI-kursen gick för trögt letade hon själv reda på bättre kurser i svenska och på senare tid har hon tagit en examen i ett högskoleprogram om mänskliga rättigheter.

- När jag kom trodde jag att det skulle komma hjälp och vägledning från Arbetsförmedlingen eller andra organisationer, men så blev det inte. Jag uppmanades att ta städjobb, men jag sade att jag inte ville ha något sådant. Det är inget fel på att städa, men jag vill ha ett jobb där jag får nytta av min kompetens som jag kämpat hårt för.

Hon har egna erfarenheter av att ett utländskt namn är till nackdel i sökprocessen.

- Det påverkar faktiskt. Jag har sökt praktikplatser och uppgett att jag har goda kunskaper i svenska, men platsen går nästan alltid till någon som har svenska som modersmål.

Nasiba Daytabar är en av drygt 500 personer som deltagit i Juseks mentorprogram för invandrade akademiker som startade samma år som hon kom till Sverige.