Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Per Lindvall

Lindvall: Vattenfalls årsredovisning är en sorglig läsning

Vattenfall får börja om från början. För varför ska man sörja tider som har flytt? Vattenfalls tid som företagsekonomisk kassakossa för svenska staten är över. Och den strategin var nog feltänkt från början. Tillbaka till nollpunkten.

För någon vecka sedan publicerade Vattenfall sin senaste årsredovisning och samtidigt gick också tidsfristen för anbuden på de omtalade tyska brunkolstillgångarna ut. Det första är en sorglig läsning, inte minst för att fjolårsresultatet blev en brakförlust efter nedskrivningarna av Forsmark 1 och 2 och samt de tyska brunkolstillgångarna, men även för att bolaget inte riktigt verkar förstå att dess uppdragsgivare och egentliga ägare är svenska folket som borde få en transparent och begriplig genomlysning av verksamheten och inte en kaskad av förkylningsgröna floskler.

Det andra med brunkolsanbuden är sannolikt också sorgligt, då det som hittills framkommit från de namngivna tjeckiska budgivarna är att de vill ha betalt för att ta över Vattenfalls kraftverk och brunkolsgruvor. Politisk risk, låga elpriser och osäkra kostnader för att återställa gruvorna är det som anförts för det låga priset.

Om det skulle visa sig stämma att Vattenfall måste betala för att bli av med brunkolen så gör det faktiskt att innehållet i den presenterade årsredovisningen ännu sämre. Den ekonomiska redovisningen av brunkolsverksamheten är nämligen under isen, det vill säga obefintlig. Det är märkligt, dels eftersom publika bolag som innehar tillgångar som planeras säljas ska redovisa dessa på en särskild rad i resultaträkningen och ekonomin bör också beskrivas i verksamhetsberättelsen. Det gör inte Vattenfall. Istället beskrivs brunkolsverksamheten på två sidor, vilka kunde ha varit hämtade ifrån någon östtysk guidebok över de aktuella områdena, där en knapp sida ägnas åt samarbetet med minoritetsfolket sorberna.

Det går dock att gissa sig ganska nära vad brunkolsverksamheten genererade för resultat under 2015. Man kan nämligen bakvägen beräkna att Brunkolen, som ingår i affärsområdet Generation och även ingår i den tyska verksamheten, där den står för 80 procent av elproduktionen och med all sannolikhet är lönsammare än stenkols- och gaskraftverken, redovisar ett rörelseresultat ifjol på någonstans mellan 6 och 6,5 miljarder kronor, vilket motsvarar en tredjedel av koncernens samlade underliggande rörelseresultat.

Är värdet på den verksamheten 0 kronor eller minus, så har Vattenfall stora nedskrivningar framför sig och får en balansräkning som blir än ihåligare. Och med ett tapp i intjäningsförmågan på motsvarande belopp så blir den justerade skuldbördan på 138 miljarder kronor en mycket tung ryggsäck.

När brunkolsverksamheten är borta så är det inte mycket kvar i Tyskland, i synnerhet om Berlinarna över el- och värmedistributionen som Hamburgarna gjorde. I Holland är intjäningen noll, eller minus. Det vill säga Nuon är värdelöst. Då återstår i praktiken Sverige. Tillbaka till nollpunkten.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.