Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Julhunden – en sann julsaga

Enligt forskaren Theodore Caplow måste en riktigt bra julklapp uppfylla minst tre kriterier: överraska, matcha smaken och vara i balans med relationens emotionella värde. Eva Ossiansson skriver om det ofta ångestladdade julfixandet och bjuder på en julsaga.

"Nämen, där är ju min lunchlåda”, lär M:s svärmor ha utropat när hans fru öppnade sin julklapp. Och i den lunchlådan låg inte vad som helst, utan en riktig ”julhund”. För er som inte är bekanta med detta fenomen kan det vara värt en förklaring. I kärlekens anda hade M sent omsider på julafton kommit på att han inte köpt någon julklapp till sin fru och det fanns inte så många butiker på den lilla orten där de firade sin jul hos svärmor.

M, som är en handlingens man, fann dock råd på sitt problem och tänkte att hans fru gillade marsipangrisar. Och om det inte fanns några att köpa fick man tillverka en. Sagt och gjort. M gav sig i kast med sin marsipangristillverkning och rullade ihop sin gris i köket på skärbrädan där det skurits barkis. Ja, ni vet en sådan där ljus limpa med vallmofrön. Grisen kom mer att få en form av en hund med pikanta inslag av smulor och frön som garnering.

Det gick förstås inte att låta en ”hund” springa lös och M tog vad som stod till buds i sin svärmors kök, hennes lunchlåda i plast. När M:s fru väl öppnade sitt paket skådade hon den konstigt formade marsipangrisen. Den berömda ”julhunden” var född och de följande åren därefter tog M:s fru själv hand om julklappsinköpen.

Att kvinnor tar hand om det här med julfixandet är ingen nyhet. Forskaren Theodore Caplows omtalade studie från 1982 av Middletown visade nämligen att julen och allt som hör därtill främst skapas av kvinnor medan barnen och männen är mottagare och åskådare. Kvinnorna är de som företrädesvis pyntar, slår in julklappar, köper fler julklappar till andra än vad män gör och även tar hand om de som ges gemensamt. De har i regel huvudansvaret för matlagningen och de sociala aktiviteterna som hör julen till, med undantag för en detalj. Männen är de som agerar bartenders och har hand om ädla drycker med procent i. Kanske detta håller på att förändras, men själv minns jag jular då jag ansvarat för att köpa julklappar till minst 17 personer inklusive mig själv, för att säkerställa att alla fick sina julklappar. Galet är bara förnamnet.

JULKLAPPAR ÄR I realiteten något väldigt ångestladdat. Vad vi köper, hur vi tar emot julklappar och till vilka belopp vi köper för är sådant som kan skapa väldigt ansträngda relationer till våra nära och kära. När någon säger att ”jag behöver ingenting”, menar de egentligen något helt annat. Forskaren Ronald Nathan anser att det vi ger symboliserar vår kärlek och vad vi tycker om varandra. Julklappen blir då något som manifesterar hur pass väl vi känner varandra och hur mycket vi gillar varandra. Då förstår ni vad som står på spel på julafton om det blir fel. Det kan bli galet fel. Eller väldigt roligt. Som den julen när det låg två gigantiska paket under julgranen till mig och mamma från storebror. Det visade sig vara två fantastiska täcken som finns kvar än i dag.

Enligt Caplow måste en riktigt bra julklapp uppfylla minst tre kriterier. Den måste för det första överraska mottagaren. Här faller således alla julklappar du köper till dig själv bort. De blir helt enkelt inga överraskningar. Ett annat viktigt kriterium är att julklappen stämmer överens med vad mottagaren gillar och uppskattar. Tycke och smak är en delikat fråga och som baken delad. Det dyra smycket till kusinbarnet faller kanske inte i smaken och borde ha varit något trendigare med bling-bling.

Och då kommer vi till det sista kriteriet, det emotionella värdet i relationen mellan givare och mottagare. Tumregeln här är att ge för lika mycket som du får. Julklapparna värderas över tid och om du varit en snåljåp lär det synas på värdet av det du själv får. Här funkar det dock inte att göra tvärtom. Speciellt inte om du är man och köper något väldigt dyrt till din älskade, men utan att visa på kärlek. Det har visat sig uppfattas som att köpa sig fri och är inte bra.

Egentligen var ,ed andra ord ”julhunden” en julklapp som var helrätt. Den var oväntad, gjord av kärlek, utgjorde ingen dyr konstlad sak, utan kunde uppskattas till ett helt unikt värde. Och inslagen på bästa sätt med hög igenkänningsfaktor. Snipp, snapp, snut så var denna saga slut.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.