Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Jakten på syndabockar döljer en trasig ekvation

Just nu ser vi hur systemets orättvisor är politikerna övermäktiga. Den globala orättvisan, där människor tjänar pengar på att sova men går under på dagen, sipprar ner i minsta stadsdelsnämnd, skriver Gustav Martner.

Vad är pengar? Pengar är allt, och ingenting. En tom variabel som sätt i en ekvation. Fylls med innehåll, och påverkas av ekvationens övriga värden. Viss effekt på värdet kan alltså ges genom att ändra övriga siffror. Men om man vågar ändra på ekvationens upplägg så förändras alla värden, inbördes och individuellt.

I stadsdelsnämnden Majorna-Linné vill man följa budget. Budgeten är påhittad av partikamraterna högre upp. En ekvation.

En gång gick det bra att inom budgeten ha 14 socionomer som fick arbeta med en familjemottagning. Men nu ska familjemottagningen slaktas. Trots att alla är överens om att den ger bra resultat. Är kostnadseffektiv. Och behövs mer än någonsin.

På politikernas frågestund innan beslutet ska tas är det smockfullt av upprörda Majorna-Linné-invånare. En småbarnspappa får mikrofonen och orden stockar sig i halsen när han säger “vår familj höll på att gå under, men vi fick hjälp av familjemottagningen.” Politikerna nickar tyst. Men klubbar beslutet.

Jag delar halsklump med den där pappan. Jag fick också hjälp en gång av familjemottagningen när vår familj höll på att gå under. Vi gick på deras program Detektivskolan. En vetenskapligt förankrad föräldrautbildning som inte tar mer än en eftermiddag i veckan i anspråk. Barnen får vara i ett rum och får hjälp att sätta ord på sina känslor. Föräldrar får arbeta i grupp med terapeuter och andra föräldrar i rummet bredvid. Och stödjer varandra med schemalagda telefonsamtal mellan träffarna.

Fungerar det? Ja. Det fungerar väldigt bra. Och Detektivskolan är naturligtvis mycket mer kostnadseffektiv än åtgärder som krävs om familjers problem eskalerar. När barnet blivit något som måste tas hand om av BUP. Men då har ekvationen flyttat kostnaden från stadsdelen till landstinget. Hurra? Jag googlar “Detektivskolan i Majorna”. Jag hittar en forskningsrapport som tydligt bekräftar min positiva upplevelse av verksamheten. Men vem bryr sig? Den är inte med i ekvationen.

Filosofen René Girard säger att det enda sättet för människor att orka leva med de orättvisor som är dem övermäktiga, är att utse en syndabock. Ju mer makt man har över sitt liv, desto mindre behov av en syndabock. Och ju färre orättvisor, desto mindre behov av syndabockar.

När systemet är dysfunktionellt, blir människor maktlösa. Dom ändrar strategi och hittar syndabockar istället för att jobba mot orättvisorna. Det är det som är syndabocksmaskineriet. Det går på högtryck nuförtiden.

När öppenvården i Majorna-Linné slaktas, är det en orättvisa. Det är en fungerande och bra verksamhet, något som man är stolt att betala skatt till. När medborgarna svämmar över politikernas frågestund för att ändra på orättvisan, visar det sig att stadsdelsnämnden inte sitter på makten. Och att dom snällt accepterar orättvisan, istället för att göra gemensam sak med sina upprörda väljare och tåga till kommunfullmäktige och ändra ekvationen.

De i Majorna-Linné som äger bostadsrätter (till exempel jag) har de senaste åren tjänat massor bara på att sova. Denna värdeökning har dopats av att politiker inte lyckas baxa bygglov genom sina egna system, eller vågar ta bort de enorma subventioner de ger till alla som äger sin bostad. Bidrag, helt enkelt. Fast bidraget kallas “ränteavdrag”.

Syndabocksprocessen är känd sedan gammalt. Jesus var en upprorsmakare. Han stod upp mot orättvisorna som drabbade hans folk, men han hotade därmed den bräckliga freden mellan romare och judar. Han angavs därför av sina egna till romarna. De ville inte ändra ekvationen. Pontius Pilatus visste hur det fungerar, och neutraliserade folkets ilska med ett syndabocksval - Jesus eller Barabas.

Just nu ser vi hur systemets orättvisor är politikerna övermäktiga. Den globala orättvisan, där människor tjänar pengar på att sova men går under på dagen, sipprar ner i minsta stadsdelsnämnd. Och ingen verkar klara av att bryta upp ekvationen. Det som återstår är syndabocksprocessen. Eller som vissa kallar det: valet 2018.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.