Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Jämställdhet kan inte bara mätas i statistik"

Att kalla Emma Henriksson ett framtidsnamn inom Kristdemokraterna är delvis att förminska henne. Som gruppledare i riksdagen och familjepolitisk talesperson besitter hon redan topposter och sticker inte under stol med att hon länge önskat sig Göran Hägglunds jobb – som socialförsäkringsminister.

Barns och ungas perspektiv och rättigheter är inte bara Kristdemokraternas nuvarande fokusfråga, den sammanfaller också med den som fick Emma Henriksson att engagera sig politiskt.

För det var brister i de svenska trygghetssystemen som upprörde henne när hon som 17-årig gymnasist blev gravid.

- Han gick i trean och jag i ettan. Vi blev ihop i april, förlovade oss i juni, gifte oss i augusti och fick barn i januari. Vi har bra trygghetssystem om man följer mallen, men avviker man från den funkar inte skyddsnäten längre.

När hon drabbats av foglossning i vecka 23 hade hon till exempel varken rätt till skolskjuts (endast för grundskoleelever) eller taxi (endast för anställda).

Nästa stötesten blev den sjukpenninggrundande inkomsten, som i det närmaste var obefintlig och gav henne låg föräldrapenning samtidigt som mannen gjorde lumpen.

- Så jag skrev ett brev till socialförsäkringsministern och fick svaret att för dem som jobbat innan fungerar systemet bra. Jag skrev igen men fick svaret att jag redan fått ett svar. Då tänkte jag att jag inte förändrar samhället genom att skriva brev utan måste gå in i ett parti och engagera mig.

Hur skolskjutsen löste sig? Rektorn som varit barnmorska såg till att vaktmästaren kunde rycka in de dagar svärfadern inte kunde skjutsa henne. Och senare turades de unga föräldrarna om att studera och jobba, han på juristlinjen och hon på ett telemarketingföretag och senare på universitetet. De fick också ett barn till.

Ni verkar ha klarat det hela bra?

- På många sätt är det utmärkt att ha små barn när man studerar eftersom man är flexibel på ett helt annat sätt än med ett åtta till fem-jobb. Min man kunde inte vara föräldraledig men var väldigt mycket med barnen och kunde gå och hämta dem klockan två och sedan sitta och plugga när de lagt sig.

Varför fastnade du för KD?

- Jag beställde hem alla partiers program och förutom att jag höll med om KD:s syn på människan och om att vi har ett ansvar för varandra, så var det enda parti som skrev att partier har brister och att man var beredd att ompröva politiken. Då tänkte jag att här kan jag vara med och påverka.

KD:s viktigaste bidrag under regeringsåren?

- Vi tillför det sociala perspektivet, tydligast. I den senaste budgeten lyckades vi trots ekonomiskt kärva tider få igenom väldigt mycket som är direkt riktat till de ekonomiskt mest utsatta, som höjning av flerbarnstillägget, barndelen i bostadsbidraget och bostadstillägget för de sämst ställda pensionärerna.

- Sedan i socialförsäkringsfrågor och migrationsfrågor, som jag har förmånen att jobba med, bidrar vi med barnperspektivet, där vi till exempel i uppdraget till Migrationsverket har fått in att de ska jobba med barns rättigheter och se till barns egna skyddsskäl så att de inte bara blir ett bihang till föräldrarna.

Hur ska ni tackla det faktum att KD pendlar runt 4-procentsstrecket?

- Det som varit tufft för oss är att vi haft en period med mycket fokus på personfrågor och bjuder man på det får man lite skylla sig själv. Nu har vi en nystart, vi har haft de interna konflikterna och de flesta vill gå vidare. Redan i somras, mitt i personkonflikten, kan man väl säga nu i efterhand, landade vi ändå unisont i att vi ska fokusera på barns och ungdomars uppväxtvillkor, och vi har mycket förslag på gång.

Nu har du varit med och tagit fram KD:s nya familjepolitiska förslag.

- Ja, vi tittar på föräldraförsäkringen och hur man ska kunna använda den lite mer flexibelt utan en massa politiskt förmynderi. Vi valde att placera våra barn i förskolan och har trivts väldigt bra med det, men det är väldigt många som känner att det blir enormt långa arbetsdagar för barnen om båda jobbar heltid.

Står inte era förslag till exempel om slopade pappamånader i konflikt med målet om jämställdhet?

- Jag tror inte att man bara kan mäta jämställdhet i statistik. Pappors uttag har hela tiden ökat och det tycker jag är bra, men tittar man ordentligt finns ett hack i kurvan när man införde de 30 första dagarna, för då styrde man dagarna. Det blev fler pappor som tog ut föräldradagar, men antalet uttagna dagar dippade.

Var det så?

- Ja. Försäkringskassan har lite en politisk vilja i hur de presenterar sin statistik. Nu när en pappa går till sin arbetsgivare och säger att han vill vara hemma 73 dagar, kan arbetsgivaren säga att det är ju 60 dagar som är pappans.

Hur reagerar du när det sägs att ni vill få kvinnor tillbaka till hemmen?

- Jag har en känsla ibland att en del höjer tonläget när de inte har argumenten, Nyamko Sabuni var exempel på det i en debattartikel nyligen. Jag tror många håller med oss, fast det är politiskt inkorrekt (suck). Vi vill att pappor ska vara hemma, men inte för argument om kvinnors lönesättning – utan för barnen.

Någon önskepost du har i regeringen?

- Jag har länge sagt socialförsäkringsminister (skratt), men vi får se, det finns många områden som är viktiga och intressanta.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.