Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hon kräver ministerposter

Språkröret Åsa Romson räknar inte längre med rödgrön samverkan. Inför valet 2014 spår hon att alliansen spricker och blockpolitiken försvinner.

Och Miljöpartiet kommer inte att stödja någon statsminister som inte ger partiet ministerposter.

För ett år sedan valdes Åsa Romson till språkrör och tog klivet ut i offentligheten. Eller gjorde hon det?

Enligt en mätning från SOM-institutet nyligen är Romson Sveriges klart mest okända partiledare. Bara 44 procent av svenskarna vet vem hon är. Skillnaden är särskilt stor mot företrädaren Maria Wetterstrand, som avslutade sin karriär med att bli Sveriges näst mest populära partiledare.

Men Åsa Romson verkar nöjd med sitt första språkrörsår.

– Det tar tid att bli känd, men det viktigaste är väl att bli känd för bra saker, säger hon.

Den här helgen är Miljöpartiet åter samlat till kongress, bland annat för att diskutera vilken inriktning partiet ska ha framöver.

Vilken är den viktigaste frågan på kongressen?

– Nu börjar vi vårt samtalsområde klimat, där vi vill prata med människor om klimatpolitik och vilken klimatterapi Sverige behöver. Vi vill inte bara visa att det är bråttom utan också att det finns goda möjligheter, så att man får känslan av att det här kan ju vara både roligt och viktigt.

Men en del miljöpartister tycker att ni tonat ned konsumtions- och tillväxtkritiken för mycket, att partiet undviker känsliga ämnen som höjt bensinpris och minskad köttkonsumtion, till exempel?

– Den beskrivningen känner jag inte igen. Jag tycker att vi diskuterar konsumtionsfrågor mycket mer nu, inklusive köttfrågor. Här tycker jag att det finns en breddad debatt i hela samhället, också internationellt, om att vi måste justera synen på tillväxt. Det har förändrat Miljöpartiet också, förut fanns det mer en oro ”jamen låter det inte sekt om vi säger så här”. Nu upplever jag inte att det upplevs som så farligt att prata vare sig om köttkonsumtionens påverkan eller att ifrågasätta det konventionella BNP-begreppet.

Äter du kött själv?

– Ja, men med förnuft. Gärna vilt och inte så mycket.

Miljöpartiet vill också ha en klimatlag, som ska sätta samma slags ramar för politiken som dagens budgetregler gör. Vad har ni fått för reaktioner från andra partier?

– Först var det bortviftande reaktioner från statsministern, om att det mest var något som skulle stänga svenska flygplatser lagom till höstlovet, men jag hoppas att han har lite mer insiktsfulla analytiker hos sig också som kan titta på de exempel vi har. Storbritannien har en sådan lag och Mexiko är på väg att införa det. Poängen är att man ska ha ett mer regelbaserat system för hur man ska minska utsläppen, där alla kan vara överens om ramarna. I dag är det svårt att ha någon riktig debatt om klimatpolitiken, eftersom alla räknar på olika sätt.

Just nu låter det väldigt frostigt mellan er och regeringen, men förra sommaren verkade ni vara på väg att inleda en nära relation. Varför blev det inget med det?

– Vi hoppades ju också det och skickade ut ett antal områden där vi såg en poäng i att skapa ett bredare politiskt samtal, kring strategiska frågor som utbildning, bostäder och infrastruktur. Men regeringen har varit väldigt svårpratad. Det verkar vara extremt få frågor där regeringen är så enig att den kan förhandla. För att kunna tala med en femte part måste ju regeringen först ha bestämt vad den tycker, annars riskeras hela allianssamarbetet.

Men Centern räckte nyligen ut handen till er och ville ha samtal, har det blivit något av det?

– Nej, tyvärr inte. Det hade varit trevligt och kanske förväntat med tanke på vad de skrev i sin debattartikel. Men när de inte hört av sig till oss efter det misstänker jag att det nog fanns någon annan adressat egentligen, att de ville poängtera något för Reinfeldt i regeringens interna ankdammsdiskussion.

Det låter som att du inte tror att alliansen finns kvar i valet 2014?

– Nej, det är väl både en tro och en förhoppning. Alliansen har två problem: de har redan genomfört de reformer de själva trodde mest på från början. Nästa problem har blommat ut det här året, man är inte så överens längre. Och om man inte är överens och inte har några idéer – ja, är det så osannolikt att det inte är någon bra idé att fortsätta i den konstellationen då?

Betyder det slutet för blockpolitiken?

– Det är väl också både en tro och en förhoppning.

– Det borde bli en större ödmjukhet och mindre stel blockpolitik nu när grundlagen ändrats, så att en statsminister bara kan väljas om 50 procent i parlamentet röstar ja. Då måste man samtala med andra och då borde det också bli lättare att bilda en reforminriktad regering, som faktiskt kan genomföra saker.

Stefan Löfven sa i en intervju att ett alternativ för honom är en minoritetsregering med bara socialdemokrater. Skulle ni stödja en sådan regering?

– Det är en fråga som varit uppe tidigare i vårt parti och vi har varit tydliga: nej, vi stöder inte en regering vi inte själva sitter i. Det är flera som berättat hur det var på den tiden vi var stödparti till Göran Persson, jag har svårt att tro att några miljöpartister skulle vilja gå tillbaka till det läget.

När ska ni bestämma om det blir rödgrönt samarbete inför nästa val?

– Den diskussionen kommer vi ju att föra nu på kongressen, jag väntar mig feedback på den inriktning vi har nu, att jobba målmedvetet på att utveckla vår egen politik. Om situationen blir sådan att vi måste ta ställning till samarbete före valet så gör vi det, men det är inget vi nu har på agendan.

– Vi styr ju inte själva det politiska landskapet. Det är klart att om alliansen plötsligt får en väldig nytändning och framstår som en enad kraft, då blir det en utmaning för oppositionen hur man matchar det inför nästa val.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.