Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Går det, så går det. Går det inte, så går det inte. Världen tar inte slut för det. Så resonerar Shamsi Naemai som nu driver galleriet Gallery & more och är marknadschef och grundare Kville saluhall och har en lång historia av att pröva nya saker.

Hon har aldrig jobbat med något hon inte gillar

Kville Saluhalls existens är resultatet av enträget övertalningsarbete.

Hur gick det till?
– Min man Akbar och jag har drivit Akbar chark sedan 1984. Först i Stora saluhallen på Kungstorget, men 2000 köpte vi en fastighet här i Kville istället, precis mitt emot där saluhallen ligger nu. Vi har alltid varit mest en grossistverksamhet, levererat till restauranger och så. Men i Kville gjorde vi en liten minisaluhall med frukt, grönsaker, ost, delikatess och lite annat. Efter några år blev det för jobbigt, så vi sa upp hyresgästerna och drev köttbutiken och en grill själva istället. Det gick jättebra, vi hade 30 sittplatser och en omsättning på 8 miljoner. En dag fick jag ett brev från en advokatbyrå där det stod att deras klient ville köpa vår fastighet. Jag frågade: vem företräder ni? Det ville de inte berätta. Jag sa att fastigheten inte var till salu, för det var den inte. Vi hade tänkt jobba där tills vi gick i pension. Efter ett par månader skickade de ett nytt brev. Jag bestämde mig för att åtminstone prata med dem, så vi hade ett möte i Läppstiftet. Men eftersom de fortfarande inte ville säga vem vi skulle sälja till sa jag nej, det kändes för konstigt.


För de var inte intresserade av verksamheten?
– Nej, nej. Jag hörde ett rykte om att ett fastighetsbolag och ett byggbolag hade ansökt om bygglov just där vår lokal stod, så jag fattade att de ville riva lokalen. Några månader efter mötet i Läppstiftet kom en kille från Älvstranden Utveckling och sa att de ville köpa lokalen, eftersom kommunen ägde marken. Men jag fortsatte säga nej. Vi hade det jättebra där vi var. Inga lån, ingen hyresvärd, ingenting. Men killen från Älvstranden kom flera gånger, och till slut bad deras vd om ett möte. Vi träffades på Evas Paley på Avenyn och han gav ett förslag med pengar. Men pengar var jag inte intresserad av. Inte nya lokaler heller, som vi fick en massa förslag på. Till slut sa jag: okej, ni får köpa lokalen om ni bygger en saluhall åt oss som jag får driva. Först sa de nej. Men när fyra år hade gått sedan första kontakten, och alla byggnader omkring Akbar chark hade rivits, insåg de att jag inte skulle gå med på något annat. Så de sa ja.

För mig finns det ingen pensionsålder


Var det någonsin något tvivel kring att just du skulle få driva saluhallen?
– Nej, det var ju min idé. Så det var aldrig någon fråga.


Var det svårt att få hyresgäster till en saluhall i Kville?
– Jag fick över 700 intresseanmälningar så fort det var bestämt att det skulle bli en saluhall! Jag fick gå igenom allihop och ville helst träffa alla personligen. Många var oseriösa och trodde det var någon sorts marknad, en del drog sig ur så fort jag sa att de måste betala hyra. Men det var verkligen inte svårt att få hit folk, jag har aldrig behövt leta aktivt. Men nu kommer jag få göra det, för nu har vi två tomma platser eftersom vi sagt upp två hyresgäster som inte riktigt fungerade.


Vad vill du ha där?
– Det hade varit väldigt roligt med ett crêperie. Men de jag har pratat med är inte intresserade. Eller något lite annorlunda café – våfflor, varma paninis, något vi inte redan har. Och så saknar vi en delikatessaffär som säljer bönor, nötter, gryner och sådant. Men jag har inte bråttom, jag har hellre en tom plats än någon som inte funkar. 

Shamsi Naemai med dottern Pantea Asgari. Bild: Nicklas Elmrin


Hur har köttverksamheten påverkats av att flytta in här?
– Det är lite annorlunda. Tidigare hade vi många storfamiljer som kom och handlade kvantitet. De kommer inte längre. Nu är det många med lite bättre ekonomi som kommer och handlar, de tänker lite mer kvalitet. Det finns för- och nackdelar med allt.


Du har drivit restaurang, blomsteraffär, frisörsalong, resebyrå, galleri och saluhall. Vad är det som driver dig?
– Jag är väldigt nyfiken på allt. När jag kom till Sverige 1983 pluggade jag i åtta år. Jag ville lära mig allt, jag tycker så mycket är spännande. Däremot har jag aldrig tänkt på att tjäna pengar. Mitt galleri har nog inte tjänat in en månads hyra på sex år. Vi har alltid haft köttverksamheten som har kunnat finansiera allt annat, för den har alltid gått bra. Restaurangen också, när jag hade den. Och jag har alltid jobbat hårt, jag minns så tydligt när min dotter var liten och hon fick åka med i bilen när jag levererade kött till flera restauranger om dagen. Och på kvällarna tog jag hand om bokföring och pappersarbete. Jag har jobbat dygnet runt.


Har du varit utbränd någon gång?
– Nej, jag blir aldrig stressad på jobbet. Efter jobbet är jag pigg, jag kan gå ut och dansa. Det beror på att jag aldrig har jobbat med något jag inte gillar. Man kan inte jobba med något tråkigt bara för att tjäna pengar, det mår man inte bra av. Jag gör en massa andra saker också, är volontär och kassör i Någon att tala med, till exempel. Sådant är viktigt för mig.


Hur länge har du tänkt hålla på?
– För mig finns det ingen pensionsålder. Jag tänker köra på. Ofta när någon går i pension glömmer deras anhöriga att de en gång var energiska och livfulla. Jag vill inte bli sådan. Jag tycker man ska vara aktiv, träffa folk, lyssna på musik, dansa, gå på gallerier. Det kommer kanske en dag när man är 80-90 år och bara kan titta på tv. Men inte än.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.