Den liberale filosofen Karl Popper klargjorde i sin klassiska bok ”Det öppna samhället och dess fiender” att skillnaden mellan dogmatiska politiska styrelseskick, marxism och fascism, och det liberala förhållningssättet är att de senare alltid är beredda att ompröva sina beslut, medan de föregående driver sina teser in i döden.
Popper insåg att även vällovliga och tillsynes väl genomtänkta reformer ofta ger konsekvenser (”unintended consequences”) som kullkastar hela projektet. Möjligheten och viljan till omprövning är det som enligt Popper gör den liberala demokratin överlägsen andra dogmatiska styrelseskick.
Men under de senaste decenniernas nyliberala era så har delar av det liberala etablissemanget fastnat i dogmatiken, genom tesen att marknaden alltid är överlägsen politiken, vad gäller att allokera resurser, och genom att sätta likhetstecken mellan företagsekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet.
Servettskiss
Med en ”servettskiss” kan man visa att den digitala infrastrukturen är ett naturligt monopol. Det är samhällsekonomiskt olönsamt att ha parallella nät och den försäljningsapparat som behövs för att konkurrera om kunderna är oerhört kostsam. Dessutom följer att ju mer koncentrerad marknaden är desto mindre intressant är det att investera i nästa generations teknik. 5G är ett övertydligt exempel. En hemligstämplad, läckt, rapport i fjol från Vita Huset drev tesen att det måste till ett federalt 5G-nät för att USA skulle kunna behålla sin teknologiska ledning. Rapporten var anatema för operatörerna som skrek ”socialism”.
Men nu har det tillkommit en dimension som plötsligt övertrumfar den heliga äganderätten och näringsfriheten: den säkerhetspolitiska. Telias, sannolikt kommersiellt usla, beslut att köpa Bonnier Broadcasting, har plötsligt väckt liv i möjligheten att staten tar tillbaka infrastrukturen i utbyte mot att man säljer sina aktier i Telia. Driv den och ta den.
Öppna för ny kärnkraft
Samma möjlighet har också uppstått genom moderaternas initiativ att ompröva energiöverenskommelsen och öppna för ny kärnkraft. Men det är ekonomiskt vettigare att behålla den gamla lite till. Vattenfalls beslut att stänga två reaktorer i Ringhals vilade på företagsekonomisk grund. De ansåg de nödvändiga investeringarna olönsamma, men mycket viktigare var att det minskade utbudet av el ska få upp elpriset. Klassiskt oligopolistbeteende. Men nu visar det sig att detta får fatala följder för elsystemet i södra Sverige, med hotande effektbrist. Ompröva det beslutet. Ett elöverskott och låga elpriser är inget samhällsekonomiskt problem, tvärtom det ger starkast möjliga incitament att driva omställningen till fossilfrihet i brukarledet.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.