Tio, nio, åtta, sju...Strax innan klockan slår 22:37 svensk tid kommer den klassiska nedräkningen initieras från kontrollrummet i staden Kourou i Franska Guyana, Sydamerika.
Vid avfyrningsrampen står en Soyuz-raket redo att skjutas upp. Uppdraget är att föra med sig de tio första av rymdföretaget Onewebs dryga 600 satelliter till en omloppsbana på 1 200 kilometers höjd över jordens yta.
Deltar i kontrollrummet
För att lyckas få upp lasten har samriskbolaget anlitat Göteborgsbaserade Ruag Space. Företaget har sedan sommaren 2016 arbetat med att ta fram fastsättningsanordningen för samtliga satelliter som ska upp i rymden. På plats för jungfrufärden finns företagets projektledare Ann-Louise Eriksson.
– Det känns jättespännande. Det är en ny produkt för Ruag Space och mig veterligen första gången som vi får vara med i kontrollrummet fram till nedräkningen.
Rymdbolaget Oneweb, som finansieras av internationella jättar såsom Coca-Cola, Virgin och Qualcomm, vill med hjälp av satelliterna skapa ett världsomspännande bredband.
Förre generaldirektören: Ett demokratiprojekt
Enligt de senaste siffrorna från den globala statistikportalen Statista är bara omkring 4,4 miljarder människor uppkopplade i dagsläget. Det betyder att över tre miljarder av jordens befolkning fortfarande saknar tillgång till internet. Många av dessa i utvecklingsländer som fortfarande står utanför befintliga nät. Det går till och med att se Onewebs satsning som ett demokratifrämjande projekt, enligt Olle Norberg, vicerektor för rymd på Luleå Tekniska Universitet och tidigare generaldirektör för Rymdstyrelsen.
– Satelliterna kommer möjliggöra kommunikation där det i dag är ett för dyrt företag att gräva ner fiber. Det gäller framförallt i delar av Asien och Afrika. Det innebär också att människor erbjuds en alternativ uppkoppling i länder som begränsar internet, säger Olle Norberg.
Ny teknik för en ny rymdålder
Onsdagskvällens avfyrning är den första av 21 planerade uppskjutningar. Fram till 2020 ska Soyuz-raketerna, med hjälp av Ruags teknik, föra upp 32 satelliter vardera. Väl uppe i rymden ska sedan bredbandscentralerna skiljas från själva raketen, något som vanligtvis görs i mycket mindre skala. För att hantera såpass många satelliter har bolaget utvecklat ett separationssystem som sitter på en så kallad dispenser. Den fem meter höga och närmare två meter i diameter stora cylinderformade anordningen är framtagen för kunna kunna, i bestämd ordning, skilja satelliterna från raketen utan någon risk för kollision.
– En majoritet av Ruags personal har någon gång under den här perioden kommit i kontakt med Oneweb-projektet, såpass stort är det för oss. Tidigare har den här tekniken varit relativt mekanisk med enskilda separationer, nu är de ett multiseparationssystem istället, vilket är nytt för oss, säger projektledaren Ann-Louise Eriksson.
Framtagandet av den här tekniken kommer väl till pass för Ruag som ser hur rymdindustrin på senare år fått nytt syre och fler aktörer som vill följa i Onewebs fotspår.
– Jag skulle vilja kalla det en pånyttfödelse där kommersiella aktörer driver på utvecklingen, snarare än de statliga institutionerna. Och istället för enstaka och stora satelliter vill bolagen skicka upp mindre men fler, vilket vår nya teknik är anpassad för, säger Eriksson vidare.
"Fjäder i hatten för Ruag"
Ruags kontrakt om att tillverka separationssystemet åt Oneweb har inbringat omkring en halv miljard kronor åt det Göteborgsbaserade rymdbolaget. Att det var just Ruag som landade ordern var dock inte helt oväntat, enligt Olle Norberg.
– De har lång kompetens vad gäller separationssystem och äger redan en stor del av den här marknaden. Med de här kontraktet befäster Ruag Space sin position ytterligare och affären med Oneweb är förstås en fjäder i hatten.
