Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Gärna jobb till 75 men inte åtta timmar om dagen"

Göran Persson fortsätter överraska. Trots att han själv jobbar mer än nånsin – som talare, krishanterare, styrelseordförande och bonde – har han bytt fot och vill korta arbetstiden till sex timmar.

- Jag blir mer och mer övertygad om att det är en fälla vi gått i när vi inte fortsätter ta ut produktivitetstillväxt i form av kortare arbetstid.

Livet på landet får vänta ett bra tag till, det får man snabbt klart för sig när Göran Persson berättar om sina uppdrag i styrelser, för konsultbyrån JKL och de tal han håller runt om i världen om ekonomi, säkerhetspolitik, miljö- och klimatfrågor.

- Så lite som jag haft tid att vara i skogen, bara att gå runt, bara njuta, har jag aldrig haft som nu, och då bor jag bokstavligen i skogen. Å andra sidan är jag lyckligt lottad för att jag längtar hem. Det är många i min generation som sitter hemma och längtar ut.

Han pendlar till Stockholm nästan varje vardag, tillbringar tusen timmar om året i sin Volvo och många timmar på och i väntan på flyg. Det är också talaruppdragen som utgör en viktig intäktskälla i hans bolag Baven AB och det handlar ofta om stora konferenser eller kundträffar som fond- eller försäkringsbolag arrangerar.

- Gratis talar jag bara i partiet och folkrörelser.

Vad hinner du göra själv på gården?

- Mycket arbete utförs från en traktor och förra måndagen satt jag och plöjde. Jag gör alla de sysslor på gården som man ska göra, allt från att jag utfordrar djuren, skrapar ut deras gödsel, planterar skog och röjer, är med och lägger i båtar och bryggor, fiskar och tar hand om kräftor. Jag försöker också delta i jakten, fast jag inte är särskilt road av att se djur dö, men det är ett nödvändigt inslag.

När du förstamajtalade i år reste du kravet på sex timmars arbetsdag?

- Det är märkligt att samtidigt som de som har arbete arbetar allt mer och hårdare och allt längre tider blir det en allt större grupp som inte ens kommer in på arbetsmarknaden eller blir permanent utanför. Vi har slutat att ta ut produktivitetsutvecklingen i ekonomin i form av kortare arbetstid som vi gjorde förr. Jag hade en pappa som jobbade 48 timmar och kunde gå ner till 40 och få lediga lördagar.

- Man kunde jobba allt mer smart och effektivt, men någonstans på vägen händer detta att man säger att nu kan vi inte fortsätta med kortare arbetstid längre eftersom det är ekonomiskt vansinnigt. Ok, men varför är det en ekonomisk naturlag, vad hände som gjorde att det blev den nya sanningen? Däremot tror jag nog att väldigt många av oss kommer att jobba till 75, men inte för att vi är piskade till det utan för att det är ett gott inslag i ett liv med en arbetsuppgift och andra människor. Det är många som drivs ut i pension som blir passivitet och långt ifrån ett gott liv.

Du kunde ha gjort gemensam sak med V och MP när du hade makten?

- Jag kan villigt erkänna att det inte stod på dagordningen. Jag såg inte på saken på så sätt vid det tillfället utan var helt upptagen med att få ordning på statsfinanserna. Men nu kan jag inte förstå att vi inte ska kunna föra en sådan diskussion. Jag är för att man ska kunna jobba till 75 men jag är inte säker på att man ska kunna jobba åtta timmar varje dag.

Hur är det att följa politiken på distans?

- Det är kluvet, det måste jag säga. Jag är väldigt glad att jag slipper den dagliga pressen och väldigt lättad när jag ser den behandling som många ledande politiker utsätts för, den kvarnen har man varit igenom några gånger. Det blir hårdare, det blir grövre, det blir simplare och ger allt mindre utrymme för profiler och för att testa tankar och föra debatt; allting är kollat och mätt och prövat.

Det lockar inte drabba samman med Fredrik Reinfeldt?

- Det är klart det skulle vara stimulerande på många sätt, men nej det finns en annan som ska göra det.

Vad anser du om debatten just nu?

- Det är ganska slätstruket måste jag säga. Vi lever i en tid med större spänningar, snabbare förändringar än någonsin och de politiska konfliktfrågorna är reducerade till nästan ingenting. Trianguleringen, detta att man på båda sidor om blockgränsen försöker vinna varandras frågor, gör ju att konflikterna minskar. Jag tror att det är farligt och driver så småningom människor ut till ytterlighetspartierna och det kan resultera i väldigt besvärliga situationer. Ett väsentligt inslag i politik är konflikt, debatt, diskussion.

Du fick inga lockande internationella erbjudanden?

- Jag sa ifrån om att jag inte ville ha det. Nej jag ville ut, hem och kan säga att jag var så djupt inne i EU och jag var så främmande för hela den interna byråkratin och min personlighet som är lite anarkistisk skulle inte ha fungerat i de sammanhangen. Jag gillar att göra saker själv, skriva och tänka själv och en sådan figur som kommer in i ett sammanhang med en jättelik byråkrati det skulle bli kaos, nej jag hade ingen som helst lust, än mindre till FN-systemet som är ännu värre, usch. Sen må tankarna vara vackra men det är en annan sak.

Sedan dina memoarer kom 2007 har en del kritik mot dig kommit i böcker av Pär Nuder, Eva Franchell och i Margot Wallströmbiografin. Vill du komma till tals i någon ny bok?

- Jag har naturligtvis inte sagt mitt, så småningom kommer jag också att säga ett och annat mer. Samtidigt är det så här att jag sett styrkor och svagheter hos dem jag jobbat med och jag skulle inte drömma om att gå ut och exploatera deras svagheter, det har jag inte gjort, jag har varit väldigt noga med att uttrycka mig positivt om dem som jag har jobbat med, kanske med något undantag.

Vilka S-profiler håller du kontakt med?

- Jag umgås ju sedan länge med Björn Rosengren, jag har just ätit lunch med Tomas Östros, jag ska äta lunch med Thomas Bodström i nästa vecka. Samtidigt är det viktigt att säga att jag har gått vidare, det är trevligt att odla gamla relationer men det är inte centralt, det finns en ny värld att vinna, nya bekantskaper att göra och det finns nya upplevelser som jag ännu inte har fått ta del av.

Har du läst boken om Margot Wallström?

- Nej, det har jag inte gjort, jag tycker att Bengt Ohlsson är en skicklig författare så det är möjligt att det ska locka mig till läsning. Jag tycker det är synd att Margot inte skrev en egen bok, det är märkligt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.