Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"Inom teatern finns väldigt starka hierarkier och en tystnadskultur. När den här varbölden sprack var det en lättnad", säger Lena B Eriksson om metoo-uppropet. Nu fyller hon 60 år. Bild: Fredrik Sandberg

För Lena är varje nytt projekt som det första

Sedan gymnasietiden har Lena B Eriksson varit inställd på en och samma sak – att skådespela. Fortfarande efter 40 år finns samma starka lust för yrket.
– Det är både uppmärksamheten och att få spela en annan karaktär som lockar.

Senast Lena B Eriksson stod på scenen var i våras när hon medverkade i Kulturhuset Stadsteaterns uppsättning av "Spelman på taket" i Stockholm. Men så kom coronaviruset och allt ställdes in.

– Kulturlivet har verkligen lidit. Det enda man undrar nu är: När kommer vi igång? Det är fruktansvärt, hemskt, trist och tråkigt.

Bild: Fredrik Sandberg
Bild: Fredrik Sandberg

Men som tur är har hon ett fritidshus på Väddö i Stockholms norra skärgård. Där har hon och sambon Mats hållit till under i princip hela sommaren.

– Landskapet här är så vilt och kargt och ostrukturerat kaosartat. Det passar mig. När det blir för välordnat känner jag mig obekväm, säger hon och skrattar.

Vad gör du där om dagarna?

– Jag har promenerat och paddlat kajak. Det är så roligt. Det behöver inte gå fort, men att bara ge sig ut på havet, nära stranden och se den fria horisonten är fantastiskt.

– Annars söker jag jobb. Till hösten har jag bara småsaker, än så länge.

40 år som skådespelare

I närmare 40 år har Lena B Eriksson varit skådespelare, varav de senaste 20 som frilans på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Samtidigt har hon en anställning på Teateralliansen, vilket ger en grundtrygghet. Det har varit viktigt, inte minst under den senaste tiden då scenerna hållits stängda.

Fyrtio år som skådespelare, hur känns det?

– Otroligt och ofattbart. Jag har så klart samlat på mig en mängd erfarenhet. Ändå är varje nytt projekt som första dagen på scenskolan. Det känns alltid omväxlande. Det är det som är så spännande. Jag har en sådan lust till mitt arbete.

Men så har det inte alltid varit, berättar hon.

– För tio år sedan blev jag sjuk, utbränd. Då hade jag i flera år haft flera projekt samtidigt. Det var helt vansinnigt. Det tog tid att komma tillbaka. Nu är jag noga med att lyssna på mig själv och fokusera på en sak i taget.

Teaterintresset väcktes i tonåren

Intresset för teatern väcktes i tonåren. Hon beskriver det som en ”uppenbarelse”. Bland annat minns hon föreställningen ”Stiftelsen” på Dramaten med en ung Stellan Skarsgård.

– Jag var 16 år och blev helt tagen, och tänkte: ”Det är det här jag ska syssla med”.

– Det handlar både om att bli sedd, att berätta en historia och fascinationen över att få vara någon annan, en karaktär. Men det är inte så att jag har ett enormt självförtroende – jag tycker inte om att ställa mig upp och hålla ett tal – usch nej!

Över 50 pjäser har det blivit och nästan lika många film- och tv-roller. Spannet sträcker sig över alla genrer: drama, komedi, tragedi och musikteater. Återkommande beskrivs hon som en mästare på att hitta den tunna linjen där humor och svärta går ihop.

Några film- och tv-axplock från meritlistan är ”Tomten är far till alla barnen”, SVT-produktionerna ”Torka aldrig tårar utan handskar” och ”Den döende detektiven” samt ”Stockholm rekviem” för TV4. På teaterscenen har hon medverkat i bland annat ”Jösses flickor – återkomsten”, ”Angels in America” och ”Flickan från fiskfärsfabriken”. Och mycket mera.

Startade fri teatergrupp

Dessutom var hon med och startade Teater Galeasen i början av 1980-talet – den fria teatergruppen i Stockholm som har fostrat många framstående svenska skådespelare och regissörer.

– Jag var 22 år då och umgicks i de konstnärskretsar som fanns. Punken hade slagit igenom i Stockholm och det fanns en teatergrupp i varje kvarter. Vi var några vänner som tyckte att det var mossigt det man gjorde på institutionerna. Vi ville förändra teatern och göra den mer fysisk. Och det gjorde vi. Galeasen slog ned som en bomb.

"Bomben" bestod i teaterns nyskapande och utlevande uppsättningar. Plötsligt kunde publiken få se kvinnor som vågade vara fula och groteska, starka och svaga.

Finns det något du skulle vilja säga till den 25-åriga Lena?

– Var lite tuffare, stå på dig och våga säga ifrån. Den här branschen är ju ingen dans på rosor direkt. Nu har vi ju haft vår revolution med metoo, och jag är väldigt tacksam över att det hände under min yrkesverksamma tid.

Inom teatern finns väldigt starka hierarkier och en tystnadskultur. När den här varbölden sprack var det en lättnad. Det har blivit en väldig förändring i attityder och relationer. Det gäller både män och kvinnor.

Har du någon dröm i framtiden?

– Jag vill bli som Meta Velander som är över 90 år och fortfarande står på scenen. Sedan skulle jag vilja regissera så småningom. Men jag är inte riktigt där än.

Lena B Eriksson

Ålder: Fyller 60 år den 18 september.

Bor: I Stockholm. Fritidshus på Väddö.

Familj: Sambon Mats Olsson, sonen Johanni, snart 30 år, och bonussonen Max, 24.

Gör: Skådespelare.

Aktuell: Som Karin i den hyllade filmen ”Ghabe” som ännu inte har visats i Sverige.

Om att fylla 60: ”Det bästa med att bli äldre är att alla andra blir det också. Men jag vet inte om jag riktigt har hunnit ifatt min ålder. Spontant känner jag mig piggare än när jag fyllde 50 och höll på jobba ihjäl mig.”

Så firar jag födelsedagen: ”Vi är fem vänner som fyller samma år som tänkte göra om samma sak som när vi fyllde 50 och fira tillsammans med familj och andra vänner. Men vi får nog vänta ett år och ha ett 305-årskalas. Där blir mycket samlad visdom.”

Läser: ”Väldigt mycket: Karin Smirnoff, Lina Wolff, Nina Wähä. Jag har bestämt mig för att bara läsa kvinnliga författare. Det är en slags solidaritetshandling och ett sätt att bidra till jämställdheten.”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.