Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Entreprenören från Borås om jobbet på Greenpeace

Gustav Martner startade som 20-åring digitalbyrån Daddy – som klarade sig igenom it-kraschen år 2000 och senare såldes till en av världens främsta reklambyråer. Nu har han tagit sig an utmaningen att ansvara för Greenpeace digitala kommunikation i Norden.

Du startade webbyrån Daddy som 20-åring. Hur kom det sig?

– Jag kommer från Borås och fick jobb på en webbyrå redan som 18-åring, samtidigt som jag frilansade för Borås tidning där jag också lärde mig om webben. Det var i slutet av 90-talet och man behövde inte vara världsbäst för att få jobb, det räckte att man var duktig på att lära sig. Jag började fundera på om jag inte skulle kunna driva en byrå själv.

Det låter som om du hade ett gott självförtroende?

– Jag tror snarare att det handlade om att jag hamnade i en miljö där allt kändes möjligt! Vi startade Daddy tre månader innan it-bubblan sprack och hyrde en lokal i centrala Göteborg på flera hundra kvadratmeter. Tre månader senare kom kraschen. Men vi hade fördelen att vi främst jobbade med det som då kallades ”den gamla ekonomin”, i stället för bolag som drevs av riskkapital hjälpte vi till exempel Santa Maria med att bygga hemsida. Den branschen var inte lika flådig, men växte även om allt annat kraschade.

Hur ser du på de åren i dag?

– Det var roliga men väldigt jobbiga år. Det fanns nya möjligheter om hörnet hela tiden, men jag jobbade så mycket att det knappt fanns tid till något annat. Vi byggde upp Daddy till ett bolag med 55 medarbetare i flera länder.

Sedan köptes ni upp av en av världens främsta reklambyråer: Crispin Porter + Bogusky?

– 2009 gjorde vi en spaning att branschen skulle komma att förändras rejält. De gamla reklambyråerna hade kommit ikapp digitalt samtidigt som det hade börjat komma mer och mer standardtjänster som till exempel Facebook. Vi förstod att mediemiljön skulle bli en annan. I samma veva kom CP+B och frågade om vi ville bli en av dem och det kändes som bra tajming att sälja.

"Historien har visat att civil olydnad varit nödvändig i allt från att ge kvinnor rösträtt till att ge människor med olika etnicitet medborgerliga rättigheter" säger Gustav Martner, digital strateg för Greenpeace Norden. Bild: Nicklas Elmrin
"Historien har visat att civil olydnad varit nödvändig i allt från att ge kvinnor rösträtt till att ge människor med olika etnicitet medborgerliga rättigheter" säger Gustav Martner, digital strateg för Greenpeace Norden. Bild: Nicklas Elmrin

Hur blev det?

– Det blev något annat. Jag lärde mig otroligt mycket av uppköpet och de kulturkrockar som uppstod, men visst blev det mer storbolagskänsla.

Tröttnade du på reklambranschen?

– Jag avvecklade mig långsamt och har därefter jag framförallt haft ett frilansande liv där jag till exempel drivit Digital Reliance. Under flyktingkrisen 2015 jobbade vi med Refugee Phones där vi fixade telefoner och sim-kort till nyanlända så att de enklare kunde komma i kontakt med sina familjer.

Sedan i höstas är du digital Norden-chef på Greenpeace. Vad gör du där?

– Det handlar helt enkelt om att maximera utfallet av det vi gör med hjälp av digitala kanaler.

En av era metoder är civil olydnad. Hur ser du på det?

– Det är inte så att vi använder oss av civil olydnad i parti och minut. Innan en sådan aktion sker görs massor av andra saker – workshops, kontakter med polisen, möten, diskussioner, debattartiklar. Aktioner med civil olydnad sker snarare när det finns ett behov av en akut räddning och vi inte är i närheten av att lösa ett problem. Historien har visat att civil olydnad varit nödvändig i allt från att ge kvinnor rösträtt till att ge människor med olika etnicitet medborgerliga rättigheter.

Gustav Martner

Gör

: Digital strateg på Greenpeace Nordenkontor.

Bakgrund

: Startade Daddy som såldes till CP+B 2009. Drivit Digital Reliance, varit regeringens expert i utredningen Ett reklamlandskap i förändring.

Ålder

: 41 år.

Familj

: Sambo och tre barn.

Bor

: Mariaplan.

Finns inte en risk att ni med aktioner som civil olydnad når till redan frälsta?

– Vårt uppdrag är att koppla engagemanget i sociala kanaler till systemförändringar, att saker ska hända på riktigt. Om vi får jättemånga likes, eller om 20, 80 eller 100 procent håller med oss är sekundärt, alla kommer inte att göra det. En fråga vi jobbar med nu är att få ett globalt havsavtal på plats, ett avtal som gör att vi inte utrotar havets mångfald. Konferensen där havsavtalet ska förhandlas har skjutits på framtiden, men vår kampanj för att skydda haven fortgår. Vi har byggt upp en stor installation på Stockholms centralstation som kommer stå där i två veckor.

Är det svårt att kommunicera när debatten är så polariserad som i dag?

– Visst, vi lever i individualiserade medielandskap med olika informationsbubblor. Men jag tycker att det brukar gå rätt bra för människor att föra vettiga samtal och komma fram till lösningar om de bara får möjlighet att prata med varandra. Jag är inte säker på att samhället är så polariserat som det sägs.

Gustav Martner om:

Digitala trender nu:

– Jag minns en en tid när 70 procent av alla gymnasieungdomar var på Lunarstorm, senare blev Facebook det stora. Nu är det mycket mer fragmenterat: unga kanske är på Snapchat eller Tiktok, andra är på Instagram. Det gör att det är mycket svårare i dag att nå ut med något stort. En person kan vara världsberömd inom en bubbla, andra vet inte vem personen är. Detta utmanar hela idén om nationell gemenskap. Jag tror att man måste arbeta hårt på att i en nation skapa gemenskaper som inte i första hand är kulturella, utan handlar om att dela samma system.

Barn och skärmtid:

– Mitt bästa tips är att räcka upp handen på föräldramötet och fråga de andra föräldrarna om när barnen ska stänga av sina mobiler. De flesta kommer tycka runt klockan 21 är en vettig tid, och om någon inte är med på det kanske det inte gör så mycket. Det här är också en liten metafor för hur vi löser problem i samhället: våga ställa frågan och komma fram till en lösning tillsammans.

Punken:

– Punkrocken har format mig retoriskt – det är en bra skola att läsa baksidan på skivomslag. Sedan kan man fortsätta fördjupa sig i mer avancerad litteratur.

Hur drar ni nytta av det stora intresset för miljöfrågor som finns nu, med Greta Thunberg och Fridays for Future?

– Vi upplever ett stort intresse för miljöfrågan, både från unga och gamla. Till Greenpeace kommer det kanske ett gäng unga människor på förmiddagen och pensionärer på eftermiddagen för att lära sig mer om hur vi jobbar. Miljöfrågan växer, inte minst tack vare Fridays For Future och Greta Thunberg. Nu måste de med politisk makt följa de viljeyttringar som finns, de måste klara av att fatta beslut när målkonflikter står mot varandra.

Har du varit engagerad i miljöfrågor länge?

– Inte jätteengagerad. Men jag deltog till exempel i något som hette ett klick för skogen för några år sedan, där vi räddade skog i Ale. Vi samlade in pengar och köpte helt enkelt skogen. Då blev jag medveten om hur otroligt dyrt och svårt det är att rädda skog, att det behövs en systemförändring. Men skogen i Ale – den står kvar.

I början av 00-talet kände du att allt var möjligt. Känner du fortfarande så?

–Ja. Jag har blivit mer positiv sedan jag började på Greenpeace. Ett bra recept för klimatångest är att börja engagera sig för att lösa problemen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.