Men entreprenörskap – förmågan och aktiviteten att hitta eller skapa möjligheter, och att bygga verksamhet för att förverkliga värdet av dessa möjligheter – är inte bara viktigt för nya företag. Det är centralt i att skapa samhällsförändring.
Men entreprenörskap – förmågan och aktiviteten att hitta eller skapa möjligheter, och att bygga verksamhet för att förverkliga värdet av dessa möjligheter – är inte bara viktigt för nya företag. Det är centralt i att skapa samhällsförändring. Bild: Mostphotos

Entreprenören central för samhällsförändring

Alla delar av samhället behöver entreprenörskap även om det skapar oreda, framförallt när det sker i etablerade, välordnade strukturer. Men vi brukar mest tänka på entreprenörskap som att man grundar företag. Det borde vi ändra på.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det pågår en stor debatt om hur olika länder ska kunna hantera nästa lågkonjunktur. Räntorna är redan låga, och det kommer att vara svårt att pumpa in mer pengar i ekonomin för att få igång den igen när den saktat ned. Vi kan naturligtvis hoppas på att de stora företagen kommer att lyckas skapa tillväxt, men dessvärre ser vi att medellivslängden för stora organisationer blir allt kortare. Det beror delvis på att företag går ihop eller köps upp, men ett huvudskäl är också att de inte lyckas förnya sig. Ett vanligt argument är då att vi måste stödja nystartade företag för att de ska förmå att bygga verksamhet som växer och skapar anställningstillfällen.

ANNONS

Chalmers Entreprenörsskola grundades en gång för att just sporra grundandet och byggandet av företag, som en brygga mellan uppfinnare/forskare och etablerade organisationer.

Men entreprenörskap – förmågan och aktiviteten att hitta eller skapa möjligheter, och att bygga verksamhet för att förverkliga värdet av dessa möjligheter – är inte bara viktigt för nya företag. Det är centralt i att skapa samhällsförändring. Men strukturerna, och därmed villkoren, för att vara entreprenöriell ser mycket olika ut.

Vår kollega Ulf Petrusson, professor i juridik på Handels i Göteborg, brukar dela upp entreprenörskap i fyra kategorier, baserat på vilka tillgångar och begränsningar man har. Det första är lätt, det har naturligtvis att göra med att man skapar nya organisationer. Enkelt sätt kan man ju säga att möjligheter är många, men resurserna mycket knappa. Entreprenörskap finns ju också i etablerade organisationer. Där finns potentiellt massor av resurser, speciellt om det finns en tänkt intäkt, men också en mängd begränsningar för vad man kan göra. På Chalmers entreprenörsskola har vi en inriktning som just handlar om ”corporate entrepreneurship”.

I en förvaltning är villkoren återigen annorlunda. Det normala är att man är budget- och regelstyrd. Begränsningarna är många, både resursmässigt och utrymmesmässigt. Man riskerar att få en kultur mer fokuserad på att undvika fel än på att skapa förbättringar och möjligheter. Lundaforskaren Mats Alvesson kallar det för funktionell dumhet, och menar att systemet premierar att man gör formellt rätt över att man skapar bra resultat. Att driva entreprenöriella projekt i sådana strukturer är naturligtvis mycket utmanande. Den fjärde formen, menar Petrusson, är utanförskapets entreprenörskap. Den ser man när individer bryter sig ur en social klass eller en kulturell gruppering, oavsett som det har att göra med att skapa ett nytt företag eller att på andra sätt skapa positiv förändring i de strukturer där man befinner sig.

ANNONS

Det är utmanande, för inte sällan finns det sociala normer som premierar likriktning över framsteg. ”Det grässtrå som växer snabbast klipps först”, som en av mina tidigare studenter uttryckte det. Sverige har varit ett land med hög social rörlighet - barn i Sverige har haft det enklare än barn i de flesta andra länder att nå en högre socioekonomisk status än sina föräldrar. Men det har slutat vara så. En anledning är att inkomstskillnaderna i Sverige har blivit större. Nyligen rapporterade Institutet för Arbetsmarknads- och Utbildningspolitisk Utvärdering att de större inkomstskillnaderna framförallt innebär lägre social rörlighet för män.

Alla fyra formerna av entreprenörskap behövs för att vi ska kunna bygga ett bättre och mer välfungerande samhälle. Men det innebär naturligtvis att vi alla som är del av att skapa samhällets strukturer också måste stötta entreprenörskap när det växer fram. Hur vi gör det på bästa sätt borde vara en central fråga för beslutsfattare överallt.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS