Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

En kändis - i Almedalen

Politik måste få vara kul, tycker statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson. Han gillar Almedalen och politainment – om det ökar politikintresset.

Nästa vecka kommer Henrik Ekengren Oscarsson att gå omkring och vara kändis.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Då åker han till politikerveckan i Visby, där alla journalister, politiker och lobbyister vet vem han är. Som chef för SOM-institutet och ledare för valforskningen vid Göteborgs universitet är den lågmälde 39-åringen en av Sveriges verkliga makthavare. Även om knappt någon på gatan i Göteborg känner igen honom.

Henrik Ekengren Oscarsson ägnar sig åt just det som partierna numera betraktar som sina viktigaste maktmedel: att veta vart opinionsvindarna blåser och ha koll på vilka valstrategier som funkar. SOM-institutets årsrapport, som presenterades i torsdags, är Sveriges överlägset största trendmätning och används flitigt som slagträ i debatten.

Men även journalisterna har blivit allt mer intresserade av statsvetare, som numera förväntas ha en åsikt om nästan allt.

Vad tycker du om Almedalsveckan? Det finns ju en hel del kritik mot symbiosen mellan partier, journalister, pr-människor och statsvetare.

- Almedalen synliggör ett fenomen som existerar varje vecka, året runt. Men då heter det inte Almedalen, då heter det Stockholm. Det är en enorm centralisering av både medierna och politiken, säger Henrik Ekengren Oscarsson när vi träffas på SOM-institutets kansli i Göteborg.

- Sedan kan man tycka att det hade varit bättre att sprida ut alla fantastiska seminarier över året, men det finns ju faktiskt också folk som politikturistar till Almedalen.

Men kan inte banden bli alldeles för tajta?

- Jo, det är klart. Det är en poäng för oss opinions- och valforskare att vi finns i Göteborg och inte umgås i de kretsarna.

- Sedan är Sverige speciellt! Det är bara i ett fåtal länder som det finns ett så stort intresse för statsvetare och som det till exempel sitter statsvetare med på valvakorna i TV. Lär ni er på journalisthögskolan att "vi måste ha en statsvetare med som uttalar sig"? I andra länder är det andra grupper som man måste ha med: "vi måste ha en ekonom" eller "vi måste ha en filosof".

Så varför har statsvetarna fått en sådan särställning just i Sverige?

- Kanske får man gå tillbaka till 50-talet, det råkade vara statsvetare som åkte till USA då och kom tillbaka med ny metodologi. Det kunde lika gärna ha varit sociologer eller socialpsykologer som gjorde det. Men nu blev det statsvetarna och det gör att valforskningsprogrammet i Göteborg är det näst äldsta i världen. På det sättet blev det tidigt en symbios mellan statsvetarna och partierna. Partierna hade ju ett egenintresse av att det gjordes undersökningar, så att de till exempel kunde veta om de hade kvinnorna med sig i valet.

- Journalisterna ringer nog ofta statsvetare bara för att de alltid gjort det, men det är ju inte säkert att vi är så duktiga. Många andra forskargrupper, demografer och sociologer till exempel, borde intervjuas mycket oftare. De sitter på mängder med kunskap som skulle berika svensk samhällsdebatt.

Men hur förhåller du dig till den makt du har?

(Efter den frågan blir det tyst. Länge.)

- Det är klart att vi har makt. SOM-institutet fattar många beslut om vad vi ska undersöka och på vilket sätt. Men framför allt ligger makten i vårt sannolikhetsurval, vi låter svenska folket komma till tals.

- Sedan har statsvetare ett ansvar att tydligt redovisa om de redogör för forskningsläget eller bara spekulerar. När det gäller den etablerade forskningen ska man få samma svar oavsett vilken statsvetare man ringer. Eller ja, ofta är det viktigaste en statsvetare kan göra att agera växeltelefonist och skicka frågan vidare till den som forskat kring det. Om det sprider sig en uppfattning att statsvetare bara är mediekåta så hotar det på sikt ämnet. Vår uppgift är att redogöra för forskningsläget och komplettera samhällsdebatten med perspektiv och analyser, inte att marknadsföra oss själva som personer.

Din professorskollega Sören Holmberg fick äta upp när han sa att alliansregeringen var rökt och inte skulle kunna bli omvald 2010...

- När han sa att alliansen är rökt uttalade han sig på basis av hyllmeter av forskning. Det finns en kostnad för att regera, i form av minskat opinionsstöd, som har ökat för varje decennium sedan 70-talet. Tyvärr har huvudpoängen gått förlorad, att det var något väldigt ovanligt som hände 2010. Så det bästa svaret nu på frågan om regeringen kommer att sitta kvar 2014 är – nej, det kommer den inte. Väntevärdet är att varje regering är rökt.

Opinionsmätningar blir ju också allt viktigare, vad betyder det för politiken?

- Den negativa delen av det är att det blir väldigt spelorienterat. Den positiva delen är att det föder ett väldigt stort intresse. Det har blivit mer och mer politainment, politik som underhållning – och det tror jag i grunden är bra, det är något som fler statsvetare borde delta i.

- Sedan är det klart att partierna bryr sig mer om mätningarna nu, de lägger om sin politik på basis av opinionsmätningarna, så det är klart det spelar roll. De håller också det politiska intresset uppe under sömniga mellanvalsperioder.

Så vad betyder Almedalsveckan i år, med två år kvar till nästa val?

- Den bidrar också till att hålla politikintresset uppe, man pratar redan om valet 2014, fast det är som att börja spekulera i hur det ska gå för Usain Bolt i OS 2016.

- Det är viktigast för de små partierna, det är lite som en valrörelse, då syns de mer än annars. För nya partiledare är det ett viktigt tillfälle att försöka bli lite kända. Sådant tar tid, normalt skulle de inte hinna bli kända förrän efter valet 2014.

- Men Almedalen är så stort, så det är svårt att få genomslag. Då måste man presentera helt ny politik. Eller elda pengar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.