Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Därför borde vi alla vara godhetsknarkare

Om vi rackar ned på godhet så legitimerar vi avsaknaden av den, skriver Tobias Fredberg som efterlyser mindre missunnsamhet och mer samtal om vad vi vill att samhället ska vara.

Det är en vecka kvar till valet. Den svenska ekonomin går fantastiskt, men samtidigt tror många att det går dåligt för Sverige. Skolan och vården gör framsteg, vilket man inte kan tro om man hör folk prata om det. Brottsstatistiken fortsätter att vara ungefär som tidigare, men tyvärr känner sig människor ändå mer otrygga.

Det finns mycket att glädjas åt, men i stället gnälls det. Statistik misstolkas medvetet, skandaler hittas på eller piskas fram, skräckscenarier målas upp, antydningar om egentliga avsikter som minskad pressfrihet, minskad jämlikhet och relativisering av allas lika värde poleras bort för att inte uppröra och populistiska argument utan grund kastas in i debatten. Det är svårare att komma igenom nyhetsbruset, så nyheter vinklas allt hårdare när reportrar på tidningar, sajter och etermedier försöker skapa uppmärksamhet för just sina artiklar eller inslag.

Vad vi upplever styr vad vi uppfattar, hur vi ser världen och därför hur vi agerar. När jag var 19 år blev en bekant ihjälsparkad på Landala torg. Det spelade naturligtvis ingen roll att statistiken visade att det hände (och händer) extremt sällan. Jag tog ändå omvägar. Vassare vinklingar och enkla smalbenssparkar på politiska motståndare hjälper oss inte att se den större bilden. När medier och politiker tappar i trovärdighet vänder sig människor till forum där deras upplevelser bekräftas. Facebooks algoritmer tar oss ännu längre ifrån varandra, eftersom de styr vad vi uppfattar genom att prioritera inlägg från likasinnade.

I en organisation vore det rimligt att säga att man behöver etablera gemensamma värderingar och ett gemensamt högre syfte för att få anställda att arbeta mot ett eller flera mål. Även om samhället inte kan likställas med ett företag (tack och lov) så måste vi arbeta tillsammans. Men politiken i dag är fattig på ideologi, stora planer och högre ambitioner kring hur det borde fungera. Detta är kanske ett tecken på att vi har det bra, men samtidigt riskerar liknöjdheten att dra oss i fördärvet.

För i stället för att engagera sig, hemfaller vanliga människor till missunnsamhet. Ett ledsamt tecken är uttrycken ”godhetsknarkare”, och ”godhetsvansinne”. Forskningen har visat att hur vi talar påverkar hur vi tänker. Om vi exempelvis skämtar nedsättande om en viss grupp kommer vi till slut att anta att personerna är ungefär sådana. På samma sätt – om vi rackar ned på godhet så legitimerar vi avsaknaden av den. Vad är avsaknaden av godhet? Det är rätt enkelt: det är det ensidiga fokuset på sig själv. Den som bara fokuserar på sig själv kan också bara blir betrodd med just detta. Hur hon eller han kommer att agera mot dig kan du inte veta, och då blir du, eller vi, allt mer otrygga.

Vi kan konstatera att detta faktiskt är helt kasst. Ingen organisation och inget samhälle fungerar om inte deltagarna/ medarbetarna/invånarna vill att den ska fungera. Om det ska fungera måste vi tänka på något större än oss själva. När man försökt mäta detta har man sett mycket starka kopplingar mellan medborgarbeteende (citizenship behavior) och olika typer av resultat. Medborgarbeteende bygger på vår vilja att hjälpa varandra och att vi ställer upp och tar ansvar när det behövs.

Men hur vi ska hjälpa varandra och vilket samhälle vi vill skapa förblir förvånansvärt frånvarande i den politiska debatten. Kanske är det för krångligt. I takt med att vi gjort hierarkier plattare och distribuerat makt har vi gjort det svårare för sociala ingenjörsprojekt att få effekt. Men i ett alltmer decentraliserat samhälle blir det ännu viktigare att vi har ett antal grundläggande gemensamma tankar, värderingar och visioner om vad vi vill att samhället ska vara och hur vi kan uppvisa medborgarbeteende gentemot varandra.

Om vi inte pratar om vilken ambition vi har med samhället blir det också svårare att acceptera olika vägar att komma dit. Vad sägs om att fokusera på det i stället för att gnälla på dem som försöker göra gott?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.