På medicinska vårdavdelningen 353 på Östra sjukhuset syntes bara personal till i går kväll. Avdelningen hade nästan helt tömts på patienter i förberedande syfte ifall strejken skulle bryta ut i dag. Men igår kväll kom beskedet att både vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting, SKL, hade sagt ja till medlarens bud.
Bland de sjuksköterskor som GP talade med var besvikelsen över resultatet tydlig. Jaså, var det det här det blev efter fem och en halv veckas konflikt? var den allmänna uppfattningen.
- Luften gick ur en, det blev inget glädjetjut, direkt. Men man får räkna på det och se hur det blir, säger Kerstin Jakobsson, som har jobbat som sjuksköterska sedan 1996.
- Visst är det skillnad mot när jag började men det är fortfarande lågt, fortsätter hon.
Anna Eriksson på akutmottagningen var beredd att fortsätta kämpa.
- Jag känner mig lite besviken. De kunde ha klämt till med litet till. Kämparandan var hög i början men sedan har det varit tyst, vi har inte vetat hur det har gått. Vi har varit taggade, säger Anna Eriksson.
Hon har arbetat som sjuksköterska i två år och som undersköterska i fyra år. I dag har hon 19 400 kronor i grundlön.
- Så den nya lägstalönen blir ett lyft för mig, säger Anna Eriksson.
Hade det blivit ett nej till medlarnas bud hade akutmottagningen på Östra stängts. Men nu fortsätter verksamheten som vanligt. Skönt, säger Per Mårin, verksamhetschef för akutmottagningen.
- Framförallt för patienterna. Det har varit kämpigt. Även om man vidtar alla åtgärder så är det klart att det inte går obemärkt förbi, säger han.
Marina Olsson, ordförande i Vårdförbundet i Västra Götaland, konstaterar att det var så här långt man kom efter fem och en halv vecka. Hon anser att det var rätt beslut att säga ja.
- Det här avtalet ger förutsättningar för ett lokalt arbete. Jag kan förstå att det finns medlemmar som är besvikna. Jag har även haft medlemmar som har ringt mig och sagt att det var bra.
En del i avtalet är att det kommer att löna sig mer att vidareutbilda sig. Kunskapen ska värderas.
- Det blir en uppvärdering av kunskapen, säger hon.
Marita Tenggren, Vårdförbundets ordförande på Sahlgrenska universitetssjukhuset, var en av dem som sade nej förra gången men sade ja i går.
- Jag kände ganska snart när vi fick budet att ja, det här kan jag tänka mig att jobba med. Det var mycket tydligare, bättre grundmaterial. Det är en styrka för oss som jobbar lokalt. Jag förstår deras reaktion om man bara ser vad procenten blev och inte ser helheten. Men det är det vi måste prata om nu, säger hon.