Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Bestående förändring kräver jämställt ägande

Det är endast i växelverkan mellan kultur och ekonomi som vi kan skapa förändring som håller när det kulturella trycket lättar, skriver Gustav Martner.

Jag åker mycket tåg. Den här veckan har jag dessutom åkt extra mycket tåg eftersom jag gick på fel tåg i Skövde och tog en omväg via Katrineholm på väg hem till Göteborg. På tågen hör jag vad människor pratar om. Just nu pratar folk mycket om #metoo och kryptovalutan bitcoin. Det kan tyckas vara två mycket skilda saker, men de är båda konsekvenser av digitaliseringen som skapat nya möjligheter att utmana gamla maktbaser – oavsett om dessa är kulturella institutioner eller finansiella system.

Båda fenomenen är dessutom ställda inför en framtid där utgången inte alls är given, och de utmanar i slutändan samma sak: kontrollen av kapital. Kvinnors ägande är politikens blinda fläck, skrev en gång några kvinnliga liberaler. Kvinnor äger mindre kapital – och kontrollerar även indirekt mindre kapital – än män. Detta påverkar jämställdheten. Ta bara en sån sak som könskvotering i styrelser. I debatterna hör man sällan någon påpeka att inträdesbiljetten till styrelserummet ofta är kontroll över kapital. Vill du ha en karriär som styrelseproffs är det betydligt effektivare att äga riskkapital än att äga kompetens. Det senare får du förvisso när du väl sitter i styrelserna, men det inte alls lika självklart att det fungerar lika effektivt i motsatt riktning. Tillgång till kapital är också nödvändigt i de flesta entreprenörsäventyr. Naturligtvis finns det grötentreprenörer som startar med två tomma händer, men vanligare är att entreprenören har tillgång pengar och riskvilja.

Den andra aktiva ingrediensen i att skapa entreprenörer är enligt forskarna motivet. Det är i sin tur en kulturell produkt. Ju färre kvinnliga förebilder i medieflödena desto färre entreprenörsdrömmar hos unga kvinnor. If you can see it, you can be it, brukar jag mumla till Steve Jobs när han stirrar på mig från den där tegelstensboken som alla har i sina bokhyllor. 

Tror du mig inte? Kolla på statistiken över kvinnors högskoleexamen i USA. Sedan 1970 har kurvan stigit brant inom i princip samtliga fält, med ett undantag: datavetenskap. Där steg kurvan lika brant som inom medicin, fysik och juridik fram till 1981 då persondatorn lanserades. Efter det störtdök den. Hollywood och reklambranschen uppfann nämligen den kulturella produkten “den manliga datornörden” som en del av lanseringen. Allt färre kvinnor började då drömma om en framtid inom it. Så fungerar vår kulturella produktion.

Internets första generation var därför mest snubbar. Men när Youtube och Instagram långt senare gjorde publicering av innehåll till något man inte behövde programmeringskunskap för att göra så återkom de unga kvinnorna till datorerna. Det var alltså ofta kvinnor utan tillgång till kapital som gjorde det innehåll som fick mest spridning. En branschtidning lyfte strax fram en ung bloggerska och proklamerade “Välkomna till dagens villkor – näringslivet styrs av 13-åringar!”.

Jag gjorde då en granskning av 18 bolag i den framväxande bloggbranschen. Detta för att sätta fingret på problemet att man inte kontrollerar näringslivet bara för att man gör populärt innehåll. Dessa så kallade influencerbolag omsatte 265 miljoner. Styrelserna hade en snittålder på 39 år och bestod till 80 procent av män. Det korta svaret varför männen styr bolag och tjejerna gör innehåll är alltså att det krävs kapital för att bygga bolag, och det ger i sin tur styrelseplatser. Bolagen får det kulturella kapitalet (innehållet) till en billig peng av tjejerna. Och börjar naturligtvis även styra innehållet utifrån målsättningen att få avkastning på sin investering (när tjejerna gör reklam åt bolagens kunder).

Mönstret återkommer hela tiden. Ironin är att i rent monetära termer är de digitala mediebolagen även vinnare på #metoo-rörelsen. De senaste veckorna har hundratals kvinnor (oftast utan ersättning) producerat ett enormt attraktivt innehåll för mediekoncerner och globala sociala medier. Dessa koncerner har sett stor ökning i trafik och reklamintäkter. Naturligtvis är detta en rimlig ordning – reklamen är ju ett fiffigt och samhällsbyggande sätt att betala för journalistik – men visst sätter det fingret på något?

Att det blir ett stigma att bete sig manschauvinistiskt är såklart en stor vinst för alla kvinnor – och män. Men för att denna förflyttning av positionerna inte ska leda till en backlash måste vi gå från kulturell förändring vidare till att skapa jämställdhet i ägande av företag och kapital. Det är endast i växelverkan mellan kultur och ekonomi som vi kan skapa förändring som håller när det kulturella trycket lättar.

För människor kommer ju oundvikligen att börja fokusera på något annat än bitcoins och #metoo så småningom. Tro mig. Jag har åkt mycket tåg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.