1992 var året då kalla kriget avslutades och Bill Clinton valdes till USA:s president. Sommar-OS hölls i Barcelona och Sverige arrangerade EM i fotboll där vi förlorade mot Tyskland i semifinalen.
Det var också året då Riksbanken under ledning av Bengt Dennis höjde räntan till 500 procent för att försvara kronan. Förskräckta låntagare befarade att få lämna sina hem om boräntorna höjdes lika mycket. De stannade dock vid 24 procent, vilket var illa nog för många.
Knappt 23 år senare gav riksbankschefen Stefan Ingves ett lika historiskt besked som sin företrädare – reporäntan skulle för första gången bli negativ, -0,1 procent.
Vana vid låga räntor
Många som köper sin första bostad i dag är födda efter år 1992. För dem är rekordlåga räntor normalt. Som en effekt på minusräntan har bostadspriserna skjutit i höjden. Samtidigt har belåningsgraden aldrig varit högre.
- När pengar är gratis kan man låna hur mycket som helst. Man glömmer bort att räkna. säger Claes Hemberg som uppmanar alla som har ett bostadslån tänka på marginalerna.
Han välkomnar Finansinpektionens krav på åtgärder mot de växande skulderna, men eftersom amorteringskravet som infördes 2016 bara gäller nya lån ligger vissa grupper fortfarande i riskzonen.
- De som vi ska vara oroliga för är inte de som köper i dag, utan de som köpte för två år sedan och som inte vet vad amortering är eller har någon erfarenhet av det.
"Handen på hjärtat"
Ett möjligt scenario som Hemberg målar upp är att Sverige går in i en lågkonjunktur där bostadspriserna faller samtidigt som arbetslösheten stiger. Tiotusentals svenskar kan då tvingas lämna sina hem om de inte har råd att betala en högre ränta.
TT: Vad ska den som är orolig göra?
- Att binda sina lån är en dålig affär. Den som känner sig orolig bör lägga handen på hjärtat och tänka efter om det är bättre att sälja för att kunna tåla dyrare räntor framöver, säger Hemberg.
