Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Att ställa upp är en nyckel till goda organisationer

Oavsett var det sker, privat eller i jobbet, är själva akten att ge central för att skapa mening och sammanhang, skriver Tobias Fredberg som skulle vilja se organizational citizen behavior på årets julklappslista.

När jag en gång i tiden läste nationalekonomi sa min föreläsare att man definitionsmässigt räknade med att människor blev mer lyckliga ju mer de konsumerade. Så är det då snart jul, och om hon hade rätt kommer vi att skratta hela vägen till nyår.

Som en kommersiell Stilla vecka inleds julhandeln med Black Friday (som absurt nog låter mer som Långfredagen än vad Good Friday gör), Cyber Monday, och även om anglicismerna ännu är lite outvecklade är jag säker på att vi snart har Fast Tuesday, Blue Sunday och vad nu handeln kan komma på.

Traditionellt var adventstiden i den kristna kyrkan en fasteperiod, vilket gör kontrasten mellan dåtidens återhållsamhet och nutidens överkonsumtion ännu mer bisarr. Motreaktionerna finns tack och lov. Inför Black Friday (23/11) fylldes åtminstone mina sociala medieflöden av uppmaningar till bojkott av köpfesten eller vädjanden om att man i stället ska ge pengar till att stödja välgörenhetsorganisationers livsnödvändiga arbete. Som den godhetsknarkare jag är måste jag säga att vi ännu är rätt kassa på att ge i Sverige.

VI KAN URSKULDA det med vårt höga skattetryck, men vi kommer inte undan att när man försöker mäta hur mycket folk ger eller ställer upp för andra (World Giving index) kommer Sverige på plats 25, vilket är ett kraftigt hopp upp från plats 40 där vi var för ett par år sedan. Så högt som vi ligger i andra välståndstabeller hade man ju kunnat tro att det med ökade disponibla inkomster skulle komma en vilja att ge till andra, men det verkar tyvärr inte ha skett.

OM SKILLNADERNA ÖKAR, måste de som har själva dela med sig till dem som inte har. USA är ur många aspekter verkligen inte något föregångsland, men har en tradition av att ge, hjälpa och ställa upp som vi kan lära av. USA är också nummer två på listan i World Giving index, och länder som Myanmar (plats 1) och Sri Lanka (plats 5) med ojämlika samhällen ligger också högt upp.

Men om vi tror att vi är jämlika i Sverige, och att staten organiserat all stöd- och hjälpverksamhet för oss måste vi tänka om. Mest beroende på kapitalvinster från husaffärer eller sparande, så är klyftorna större i dag än på flera decennier, och vi har bland de snabbast ökande skillnaderna i OECD. Än så länge är de låga i en internationell jämförelse, men utvecklingen är skrämmande.

TYVÄRR VISAR STUDIER att missnöjet hos dem som har mindre ökar när inkomstskillnaderna ökar, även om de får mer i plånboken. Pengar kan skapa lycka, men över en viss gräns gäller det framförallt om man ger bort dem, visar andra studier. Värde för andra är viktigt för vårt eget välmående. Det är väl knappast en slump att alla världsreligioner uppmanar till att ge av det man har till dem som behöver. I vår religionsrädda tid verkar vi ha tappat bort detta.

Men oavsett var det sker, privat eller i jobbet, är själva akten att ge central för att skapa mening och sammanhang. Organizational citizen behavior – hur vi tar ansvar och ställer upp för andra – är en nyckel till att få våra organisationer att fungera väl. Forskningen visar att detta inte bara leder till högre finansiella resultat, utan även bättre lärande och bättre innovationer. Kan inte det stå på årets julklappslista?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.