När jag en gång i tiden lästenationalekonomi sa minföreläsareatt man definitionsmässigträknademed att människor blevmer lyckliga ju mer dekonsumerade.Så är det då snart jul,och om hon hade rätt kommer vi attskratta hela vägen till nyår.
Som en kommersiell Stilla veckainleds julhandeln med Black Friday(som absurt nog låter mer som Långfredagenän vad Good Friday gör),Cyber Monday, och även om anglicismernaännu är lite outvecklade är jagsäker på att vi snart har Fast Tuesday,Blue Sunday och vad nu handeln kankomma på.
Traditionellt var adventstiden i denkristna kyrkan en fasteperiod, vilketgör kontrasten mellan dåtidens återhållsamhetoch nutidens överkonsumtionännu mer bisarr.Motreaktionerna finns tack och lov.Inför Black Friday (23/11) fylldes åtminstonemina sociala medieflöden avuppmaningar till bojkott av köpfesteneller vädjanden om att man i stället skage pengar till att stödja välgörenhetsorganisationerslivsnödvändiga arbete.Som den godhetsknarkare jag är måstejag säga att vi ännu är rätt kassa på attge i Sverige.
VI KAN URSKULDA det med vårt högaskattetryck, men vi kommer inte undanatt när man försöker mäta hurmycket folk ger eller ställer upp förandra (World Giving index) kommerSverige på plats 25, vilket är ett kraftigthopp upp från plats 40 där vi var förett par år sedan. Så högt som vi liggeri andra välståndstabeller hade man jukunnat tro att det med ökade disponiblainkomster skulle komma en viljaatt ge till andra, men det verkar tyvärrinte ha skett.
OM SKILLNADERNA ÖKAR, måste desom har själva dela med sig till demsom inte har. USA är ur många aspekterverkligen inte något föregångsland,men har en tradition av att ge, hjälpaoch ställa upp som vi kan lära av. USAär också nummer två på listan i WorldGiving index, och länder som Myanmar(plats 1) och Sri Lanka (plats 5)med ojämlika samhällen ligger ocksåhögt upp.
Men om vi tror att vi är jämlika iSverige, och att staten organiserat allstöd- och hjälpverksamhet för ossmåste vi tänka om. Mest beroende påkapitalvinster från husaffärer eller sparande,så är klyftorna större i dag änpå flera decennier, och vi har bland desnabbast ökande skillnaderna i OECD.Än så länge är de låga i en internationelljämförelse, men utvecklingen ärskrämmande.
TYVÄRR VISAR STUDIER att missnöjethos dem som har mindre ökar närinkomstskillnaderna ökar, även om defår mer i plånboken.Pengar kan skapa lycka, men överen viss gräns gäller det framförallt omman ger bort dem, visar andra studier.Värde för andra är viktigt för vårt egetvälmående. Det är väl knappast enslump att alla världsreligioner uppmanartill att ge av det man har till demsom behöver. I vår religionsrädda tidverkar vi ha tappat bort detta.
Men oavsett var det sker, privat elleri jobbet, är själva akten att ge centralför att skapa mening och sammanhang.Organizational citizen behavior– hur vi tar ansvar och ställerupp för andra – är en nyckel till att fåvåra organisationer att fungeraväl. Forskningen visar attdetta inte bara leder tillhögre finansiella resultat,utan även bättrelärande och bättreinnovationer. Kaninte det stå på åretsjulklappslista?
PLUS:Var just på ettseminarium omteknikutveckling.Tankarna svindlar.Vilken tid vilever i!
MINUS:Skillnaden mellandem som hängermed i teknikutvecklingenoch desom hamnar efterkommer sannoliktatt öka enormt.
