Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Ärliga samtal leder in på rätta vägen

Efter att ha varit ett av de mest framgångsrika dotterbolagen blinkade siffrorna på fabriken plötsligt röda.

Kvalitetsproblemen var enorma, man lyckades inte leverera i tid, kostnaderna steg och företaget gjorde brakförluster. Samtidigt blev marknadsförutsättningarna bara bättre och bättre.

Fabrikschefen, en kunnig karl, hade varit på företaget i decennier. Hans chef var arg. Hur kunde det komma sig att en enhet där alla indikatorer hade pekat åt rätt håll plötsligt visade sig att inte fungera alls? Varför hade ingen sagt något?

Alla skötte sitt. Men det visade sig att fabriken hade blivit tyst. Man löste inte längre problemen ihop. Fabriken hade gått från ett skift, till två, till att nu ha tre skift sju dagar i veckan. När man hade färre skift gick det fortfarande att jobba övertid för att få ihop leveranserna, och underhållet på maskinerna kunde skötas i lugn och ro. Nu fick serviceavdelningen beställa tid för underhåll. Produktionschefen, som prioriterade att få ihop leveranserna, släppte till mindre tid än begärt och ville att städningen skulle kunna ske i samma tidslucka. Servicechefen berättade inte om förändringarna för någon. Det gjorde inte chefen för renhållningen heller, och produktionschefen var också tyst. Alla kunde rapportera bra siffror, för de hade formellt genomfört sitt jobb. Men de anställda jobbade till bristningsgränsen, underhållet på maskinerna var undermåligt.. En dag hade det gått för långt.

Det fanns ingen som tittade på fabriken som ett system där delarna måste hänga ihop, och eftersom alla var måna om att lösa sina delar snarare än att tänka på helheten var det inte heller någon som tyckte att det vara nödvändigt att reagera. Olika incitament gjorde att de anställda vann på att vara kvar länge,  och därför var alla måna om att behålla sina jobb. De anställda visste också att de fick mer stryk för att inte nå sina siffror än de fick lovord för att de gjorde något bra.

Det är lätt att konstatera att företagskulturen inte var bra. Men kulturen – hur vi beter oss – är en funktion av hur vi organiserar oss. Beteenden har en tendens att cementeras, och då slutar vi att reflektera över dem. Vi kommer att försöka lösa enskilda problem istället för att förändra helheten, och då kommer vi att misslyckas. Lösningen är enkel men svår – vi måste skapa öppna och ärliga samtal som hjälper oss att förstå hur vi kan förändra delarna och helheten samtidigt. Det kommer inte att gå av sig själv. Men det är först när vi lyckas med detta som vi slutar att vara tysta, och det är först då vi vågar vi ställa de dumma, men viktiga frågorna som på riktigt avslöjar varför vi beter oss som vi gör.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.