Dagen D. Dagen då vi får lovatt rösta har kommit. Nu skavi få välja de som ska företrädaoss de kommande fyraåren. En del kallar det förett ödesval. Osäkert parlamentarisktläge väntas. Hur ska det gåför landet Sverige?
Ja, ingen har kunnatundgå att det är valtider. Och dåmenar jag inte de där stora däggdjurensom lever i haven även om röstfiskepågått för fullt sedan ett tag tillbaka.Det debatteras och intervjuas om detmesta. En skyltdjungel har vuxit upplängs med vägdikena. I de flesta falltycks de politiska partierna tro att viska välja just dem bara för att vi får seen leende politiker på en affisch ochibland ackompanjerad med en rafflandeslogan. Ofta är de så fint fotoshoppadeatt du inte känner igen dem.Budskapen och löftena har varitmånga. Det gäller att locka och pocka,för att vi ska välja just deras pralin ivaldisken. Eller så blir vi erbjudna attslippa en massa saker som vi förhoppningsvisinte tycker om.
Vissa menaratt det går som tåget eller en Tesla,vilket i sig kan vara en svår liknelse eftersomtågen allt som oftast tyvärr stårstilla och Tesla har haft både lönsamhets-och produktionsproblem. Andramenar att det bokstavligen brinner iknutarna för att rädda vårt land frånde stora hoten. Det har ju förvissobrunnit både i skog och mark ochbilar denna sommar, men hur kan detkomma sig att bilden av hur saker ochting ligger till skiljer sig åt i en så höggrad? I Göteborg menar en sida attVästlänken är en höjdare för staden,medan den andra sidan menar att deninte för något gott med sig alls.
Att vi som individer kan ha så diametraltolika uppfattningar om vårverklighet hänger ihop med landetSverige och vad som kännetecknaross. Vi är det mest individualiseradelandet som finns. Och vi är självförverkligandelandetnummer ett i hela världen.Jo, ni läste rätt. Vi är landet ego. EnligtWorld Values Surveys, ett pågåendesamhällsvetenskapligt forskningsprojektsom kartlagt hur våra sociokulturella,moraliska, religiösa och politiskavärderingar förändrats över tid världenöver, är Sverige det land som utmärkersig som extremt vad gäller självförverkligandeoch bristande tilltro tillauktoriteter.
Vad vi anser vara rätt eller fel ledeross därför tillbaka till oss själva ochvad som får oss att må bra och kännaoss lyckade som individer. Vi trorallra mest på oss själva. Och vad vivärdesätter i livet formas i hög gradav hur pass trygga vi är. Och i Sverigehar välfärdsstaten, våra trygghetssystem,avsaknaden av krig liksomvår positiva ekonomiska utvecklingpåverkat vår syn på värderingar. Vi hargått från att prioritera ekonomisk ochfysisk säkerhet samt en anpassning tillgruppnormer, mot en ökad betoningpå individens frihet att välja vilket livvi vill leva.
Statsvetaren Ronald Inglehart, somhar lett World Values Surveys, kom ivåras ut med en ny bok om den kulturellaevolutionen och visar att denfaktisk påverkar våra samhällen i höggrad. Han menar att våra livsstrategierdomineras av vår förmåga tillöverlevnad. Om vi känner oss otryggaväljer vi i en allt högre grad att ställaoss bakomstarka ledare. Om vi kanförmås att känna otrygghet kommervi att följa den ledaren, vilket skaparen enad front mot alla ”utanför” ochen känsla av ”vi och dem”. Inglehartkallar det för en auktoritär reflex,som till exempel när Trump väljeratt bygga murar mot Mexiko ellerinföratullar i relation till andraländers varor, det vill säga han lederfolk att enas mot en imaginärfiende som skapar otrygghet. Detgår således att lura oss till att bliosäkra.
På samma sätt kan politiskaledare i den svenskavaldebatten utnyttja enauktoritär reflex för attmobilisera de överlevnadsinstinktersomslumrat till när vi somindivider i huvudsaklever ett förhållandevisbra liv. Utgångspunktenkan vara brottslighet,tiggeri, jordensundergång på grundav miljöproblem,bilköereller västlänkar.
Genom att skapa enoro för en viss frågakickar vår önskanom överlevnad i gångoch politikerna kannå igenom självförverkligandebrusetilandet ego. Dagen Där här. Frågan är vilkenauktoritär reflex nitriggas av? Snart vet visvaret.
PLUS:Demokrati påriktigt!
MINUS:När vi blir utsattaför auktoritärareflexer.
