Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Vi vet genom forskning och på basis av erfarenhet mer om denna värld, hatets universum, än vad som görs gällande i den nu pågående debattens olyckliga men begripliga förvåning. Att våld är närvarande i hatläror vet vi alltför väl och att fanatikern griper till detta våld förr eller senare är ett historiskt faktum, skriver debattörerna.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Eftertanke och tvivel – vapen mot fanatism

Ett homogent och monokulturellt samhälle är en utopi som varje gång den försökts har skapat monumentalt lidande och gigantiska katastrofer. Det är djupt olyckligt att dessa grundläggande principer för gränsdragningen mellan fanatism och pluralism blivit så otydliga att grumliga partier lyckas med sin retorik att få människor att tro att mångkulturalitet är ett nytt påfund som dessutom går att undvika, skriver bland andra Lill Lindfors, Mona Sahlin och Daniel Poohl.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Rädslan för och kriget mot det mångkulturella samhället börjande inte denna sommar. Även om tragedin i Norge är av obegripliga proportioner så ingår Breiviks föreställningar om det mångkulturella samhället i en lång och kontinuerlig idétradition som i slutändan alltid vållat människor lidanden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Drömmen om ett homogent och monokulturellt samhälle är en utopi som varje gång den försökts har skapat monumentalt lidande och gigantiska katastrofer. Det går att förstå att det i ett mångkulturellt samhälles ständiga kompromisser uppstår en önskan hos enskilda individer såväl som hos politiska rörelser att de ensamma skall få bestämma hur kulturen skall se ut och vilka normer som skall gälla. Man söker legitimitet för sin ståndpunkt i historien, i ideologier och i ren rasism. Om man saknar fantasi nog att se det absurda i sina krav och i stället vidhåller sin utopi om det rena samhället blir man en fanatiker.

Alla samhällen innehåller konflikter

Fanatiker blir den som är så djupt övertygad om sin egen uppfattning att han helt slutat lyssna till vad andra säger. Det återstår endast en sanning och för den är han beredd att offra både sig själv och andra. För att undvika att fanatism uppstår krävs en demokratisk tradition som tar lång tid att bygga upp. I demokratin ligger nämligen förståelse för att alla samhällen i grunden är antagonistiska. Vi kommer aldrig hitta en idé, ett språk, en kultur eller en någonting som alla kan enas runt. Så hur vi än vrider och vänder på det lever vi i en mångfacetterad värld, eller om man så vill en mångkulturell. Demokratin och de mänskliga rättigheterna är det enda som vi skall eftersträva att enas runt. Demokratin blir den form kring vilka alla våra olikheter finner sina politiska kompromisser och de mänskliga rättigheterna den måttstock som säkerställer att vi lever i respekt för varandra.

Det är djupt olyckligt att dessa grundläggande principer för gränsdragningen mellan fanatism och pluralism blivit så otydliga att grumliga partier lyckas med sin retorik att få människor att tro att mångkulturalitet är ett nytt påfund som dessutom går att undvika.

Lidande i vardagen

Vi menar att vi har ett viktigt arbete att göra för att skapa förståelse för skillnaden mellan etnisk diskriminering, arbetslöshet, bostadssegregation, som är frågor vi har att hantera i vår tid, och den radikala utopin om ett monokulturellt samhälle.

Utan att leda till folkmord, etnisk rensning eller massakrer skapar propaganda om monokultur såväl fanatism som lidande i vår vardag. Unga män och kvinnor som dras in i hatrörelser blir inte lyckliga där och människor som känner sig tvungna att dölja sin identitet, sexuella läggning eller religion genomgår ett kontinuerligt vardagligt lidande.

Vi vet genom forskning och på basis av erfarenhet mer om denna värld, hatets universum, än vad som görs gällande i den nu pågående debattens olyckliga men begripliga förvåning. Naturligtvis kommer omfattningen, platsen och tillvägagångssättet som en chock. Men att våld är närvarande i hatläror vet vi alltför väl och att fanatikern griper till detta våld förr eller senare är ett historiskt faktum.

Mångkultur motverkar fanatism

Botemedlet mot fanatism ligger inte i de kontrollstrukturer som vi bygger upp för att skydda oss mot fanatikerna, dessa är ett nödvändigt inslag när allt annat misslyckats. Vägen framåt är förebyggande arbete, utbildning, information och att du och jag i det vardagliga samtalet unnar oss en minut av eftertanke och ett ögonblick av tvivel på om vi alltid har rätt. Fanatikern är inte alltid någon annan, han bor som ett alternativt tänkande inom oss alla. Det mångkulturella samhället skapar inga fanatiker, tvärtom ger det oss möjlighet att bota vår egen fanatism om vi bara vågar erkänna att vi inte alltid har rätt.

Lill Lindfors

Unicef-ambassadör och styrelseledamot i Teskedsorden

Mona Sahlin

ordförande Anna Lindhs minnesfond och styrelseledamot i Stiftelsen Expo

Daniel Poohl

chefredaktör tidskriften Expo

Alexander Bengtsson

utbildningschef stiftelsen Expo

Christer Mattsson

Lärare, chef inom socialtjänsten i Kungälv och författare

Camilla Nagler

Generalsekreterare Teskedsorden