Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Flera hundra tusen barn mellan fyra och fjorton år i Sverige ser varje vecka på realityserier och såpoperor i olika tevekanaler. Det är nu dags för föräldrarna att återta rollen som våra barns förbilder, skriver Christer Olsson.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Dokusåpor nya förebilder för barn

Barns värderingar är inte genetiskt nedärvda, de kommer genom yttre påverkan. Ett barns viktigaste förebilder i dag är kompisar, media, reklam och musik i nämnd ordning. Föräldrarna kommer först på femte plats. Barn kastas under varje avsnitt av realityserier och såpor in i en vuxenvärld med fler problem än vad de flesta av oss möter under hela livet. Det oroar mig,skriver psykologen Christer Olsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Trots att Jersey shore bygger hela sin existens på kåthet, ragg, fylla, sex och slagsmål landar man aldrig i samma genomcyniska och iskalla gegg som i svenska Paradise Hotel, som i jämförelse liknar ett konfirmationsläger.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ovanstående rader är ur en recension av en ny dokusåpa som kommer att sändas i svenska MTV under våren 2010 med start i slutet av mars.

Ur ett avsnitt från konfirmationslägret, Paradise hotel, som under vintern 2010 sänts i TV6, saxar jag följande:

– Tjejerna är ju uppenbart oroliga. Hade du oskyddat sex med båda?

– Alltså, jag minns faktiskt inte. Jag var så full.

Barn som vill se reality och vanliga såpor kan göra det varje dag, ja till och med flera gånger om dagen. Och det är många barn som vill. Flera hundra tusen barn mellan fyra och fjorton år i Sverige ser sammantaget varje vecka på de så kallade realityserierna och såpoperorna i olika tevekanaler inklusive SVT. Dessutom genom nätet.

Sprider en mängd värderingar

Detta oroar mig starkt. Därför att programmen sprider en mängd värderingar som de yngre barnen inte har en chans att sortera och värdera. Det är nog så svårt för vuxna. Barn kastas under varje avsnitt in i en vuxenvärld med fler problem, än vad de flesta av oss möter under hela livet.

Ibland säger vi att barn ljuger så att de tror sig själva. Det är precis vad de gör när de fabulerar. Under ett utvecklingsskede flyter fantasi och verklighet samman. I trafikupplysningssammanhang har vi lärt oss att barn inte före tolvårsåldern bör cykla på trafikerade vägar, trots att de kanske lärde sig cykla i fem, sexårsåldern. Därför att de inte är mogna för det. Allt är naturligtvis en utveckling steg för steg, intellektuellt och känslomässigt, i kombination med kunskap och egen erfarenhet. Men barnen måste också vara mogna för det.

Av samma mognadsskäl, så är det först i elva-tolv-trettonårsåldern som ett barns sätt att tänka och känna med mera, är tillräckligt utvecklat för att det skall ha en chans att kunna förkasta eller ta emot, bearbeta och tillägna sig värderingar på ett sätt som närmar sig den vuxnes.

Jag påminner om att det är inte så många år sedan det första avsnittet av Robinson skapade stor skandal, blev landets mest utskällda program, tvingade nöjeschefen att avgå och var ytterst nära att läggas ned efter ett avsnitt. En gång var örådet en så brutal form av mobbning att det vållade en folkstorm. I dag är utröstningsförfaranden av olika slag självklara delar av en hel serie familjeprogram. Ytterst få reagerar på detta i dag. Vi har vant oss, våra värderingar har förskjutits.

Min uppmaning till föräldrar är, att vi måste ta tillbaka makten från olika teveprogram när det gäller våra barn och våra barns värderingar. Det är dags för föräldrar att återta rollen som våra barns livsguider.

Föga hedrande femteplats

I en undersökning som gjordes i USA för 25 år sedan fick barn lista sina viktigaste förebilder. Då toppade föräldrar listan tätt följda av lärare och kompisar. I samma undersökning tjugo år senare låg föräldrarna på en föga hedrande femteplats och lärarna på sjätte. Mycket talar för att förhållandena är likadana i Sverige. Ett barns viktigaste förebilder i dag är kompisar, media, reklam och musik i nämnd ordning. Och då skall vi komma ihåg att kompisarnas värderingar också är en produkt av det som ofta ligger utanför deras föräldrars värderingar. Tala om rundgång.

Det är en mycket skrämmande utveckling att föräldrarnas inflytande minskat i betydelse. För vem ska barnen luta sig emot när åskan går i deras liv. Senaste årets Karibien Robinssonvinnare i TV4, eller?

Min ambition är att föräldrar skall förstå att barns värderingar inte är genetiskt nedärvda, utan att de kommer genom yttre påverkan.

Det finns alltså förklaringar till, att allt fler föräldrar i dag, till exempel oroar sig för att deras barn uppvisar ett onormalt sexuellt beteende, inte minst i sitt språkbruk. Det finns förklaringar till att modet gör våra barn till sexobjekt. Det finns förklaringar till att barn, småpojkar, deltar vid sexuella trakasserier.

Ingen av oss vuxna skulle tillåta att någon främmande eller känd människa satt hemma i våra vardagsrum, och talade om våra hjärtefrågor inför oss och våra barn, på ett sätt som vi inte accepterade. Det skulle dröja högst tio sekunder innan vi reagerade och sa emot.

Därför vill jag uppmana alla föräldrar, att själva med papper och penna tillgängligt, mycket vaket och kritiskt titta igenom de program som barnen ser, och anteckna varje gång, det sägs, visas, påstås, skildras värderingar, som du på inga villkor vill skall bli dina barns.

Kära föräldrar, det ni inte accepterar att någon människa förmedlar oemotsagt av värderingar inför dina barn skall du heller inte tillåta teven att göra.

Inte farligt att ta konflikten

Det är inte farligt att ta konflikten med sitt barn genom att ibland förbjuda det att se ett visst teveprogram. Och om barnen ser – sitt med, dela ditt barns upplevelser, förklara och ifrågasätt om det behövs. Det är du som förälder som skall sätta gränserna, inte realityserier, vanliga såpor eller andra program, kompisar, musikbranschen eller modereklamen.

Glöm aldrig, aldrig bort. Det är du som förälder som är ditt barns viktigaste förebild!

Christer Olsson

leg psykolog