Det krävs inga skäl för frihet

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten. Det skriver SNS forskningschef Laura Hartman på DN Debatt med stöd i studien Konkurrensens konsekvenser från SNS Förlag. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) är en tung deltagare i samhällsdebatten. Kraven på substans i undersökningar, slutsatser och påståenden måste bli därefter.

Politiskt kan påståendet att privatiseringar i välfärden inte ökat effektiviteten lätt användas som ett argument mot ökad valfrihet och näringsfrihet. Det finns därför starka skäl att ställa två kontrollfrågor.

Den första är: I förhållande till vad är det som effektiviteten inte har ökat?

Den andra är: Hur vet Laura Hartman det hon påstår?

ANNONS

Privatiseringar och valfrihetsreformer har pågått i drygt 20 år. Svaret på den första frågan är att Laura Hartman tycks mena att effektiviteten under denna period inte ökat jämfört med om inga privatiseringar eller valfrihetsreformer genomförts. Men en sådan jämförande studie går av naturliga skäl inte att genomföra.

Svaret på den andra frågan är att Laura Hartman inte vet det hon påstår. Hon medger det själv, fast lite längre ner i texten: ”Vår övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på vetenskapligt baserad kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn.

Trots ”bristen på vetenskapligt baserad kunskap” tvekar emellertid inte Hartman att dra skarpa slutsatser:

”Vi kan i dag konstatera att konkurrensutsättning och privata alternativ inte varit den mirakelmedicin som många hoppades.”

Det kan inte vara många, vare sig politiker eller tjänstemän, i välfärdens tjänst som tror på mirakelmediciner. Ändå hade det varit intressant att få veta vilka Laura Hartmans ”många” är. Klokt nog fortsätter hon sitt resonemang om konkurrens som mirakelmedicin med att konstatera:

”Därmed inte sagt att en fortsatt dominans av ett offentligt monopol i utförarledet skulle ha varit ett bättre alternativ”.

Hur välfärden skall organiseras är i första hand en politisk fråga. Det är bra och önskvärt att privatiseringar och konkurrensutsättning i välfärden leder till större effektivitet. Men ökad näringsfrihet och valfrihet är tillräckliga skäl i sig för privatisering och konkurrensutsättning. Medborgarnas rätt till frihet behöver inte motiveras. Det är politiska krav på inskränkningar i medborgarnas frihet som kräver övertygande argument och sakskäl.

ANNONS

Sen får man inte vara naiv. Välfärdssektorn är inte vilken marknad som helst. Laura Hartman har helt rätt när hon skriver:

”Tillsynen och uppföljningen bör ökas för att stärka rättssäkerhet och möjlighet till ansvarsutkrävande för medborgarna”.

GP 8/9 -11

ANNONS