Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den som väntar, kan vänta för länge

Trots ekonomiska morötter och tidskrav är väntetiderna i vården i regionen ett problem som kräver bättre hantering.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sällan går tiden så långsamt som på akuten. Och de flesta vet hur påfrestande en lång väntan kan vara. Därför tyckte Socialdemokraterna i regionen säkert att de hittat ett både listigt och vettigt vallöfte.

När Socialstyrelsen lät sammanställa statistik från 2010 visades att den genomsnittliga väntetiden för en första läkarbedömning låg på 1 timme och 20 minuter. Mot den bakgrunden kunde ju målet om att låta 90 procent av patienterna vänta i högst en timme på läkarbesök förefalla ligga inom räckhåll.

Bakom genomsnittet ligger dock stor variation mellan såväl patienter som mottagningar. Det som tar kort tid på ena stället kan ta lång tid på det andra, beroende på olika förutsättningar.

I förra veckan önskade Maria Taube, chef för akuten på Sahlgrenska, i samband med GP:s granskning, att politikerna omprövar vallöftet eftersom hon bedömer att det är omöjligt att nå och att det bara gör personalen frustrerad.

Och patienterna känner sig lurade, kan tilläggas.

Varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet ville dock göra henne till viljes när GP frågade om det var dags att skrota vallöftet. Är det då klokt att "arbeta vidare" som Socialdemokraterna vill?

Socialstyrelsen har satt upp ett varningens finger.

"Ett alltför stort fokus på väntetiderna inom akutvården kan medföra ökade medicinska risker, liksom det kan medverka till att problem uppstår inom andra delar av vården", skriver Socialstyrelsen i en sammanfattning av slutsatser från tidigare regeringsuppdrag.

Granskningsmyndigheten pekar därför på vikten av att väga in andra kvalitetsindikatorer, som patientsäkerhet, när man mäter akutverksamheten.

Orimligt långa väntetider under usla förhållanden i trånga sjukhuskorridorer kan sätta patientens hälsa i fara. Sådana missförhållanden måste motarbetas och väntetiden är en viktig parameter när akutverksamhet skall utvärderas. Men när politiker ställer krav måste de se helheten, på sjukhuset och på närliggande vårdenheter.

Om unga, icke-akuta patienters okunskap är en bidragande orsak till växande köer på akuten, bör något göras åt saken. Och om hårda sparkrav framtvingat neddragningar som lett till brist på vårdplatser, bör politiker inte bli förvånade över att det blir ett hinder för ett smidigt patientflöde.

Vårdgarantin och regeringens kömiljard har bidragit till att de allmänt kritiserade väntetiderna i vården har kortats. Det är bra. Baksidan är att det väckt hopp som gjort att fler patienter ser det lönt att söka vård. Då växer köerna, vilket sjukhusen förväntas hantera trots minskade resurser. Det är klart att det inte går ihop.

GP 3/10 -12