Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Det finns inga enkla kausalsamband mellan förtätning, transporter och energiförbrukning, skriver debattören.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Den förtätade stadens hållbarhet är en myt

Står Göteborg över myten om den förtätade stadens hållbarhet? Kanske vill politikerna hellre experimentera med stadens form och funktion på egen hand än att lita på forskningen, skriver Göran Bengtsson, professor i ekologi.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Idén att den kompakta europeiska storstaden skulle representera den ideala och mest hållbara urbana formen är rotad i svensk stadsplanering som om den vore en sanning snarare än hypotes. Men som den obarmhärtigt klarsynte engelske geografiprofessorn och stadsplaneraren Peter Hall lakoniskt påpekat: ”Like most such fixed ideas, this one has a small element of truth and a much larger element of myth.”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Transporter och energiförbrukning i förhållande till tätortens form brukar vara största diskussionsämnet. Det är också i fokus för Alvar Palms och Patrik Anderssons invändning (GP Debatt 27/5) mot mitt konstaterande att det saknas konsensus om förtätningens positiva bidrag till hållbar stadsutveckling.

Effekten svår att mäta

Låt mig förtydliga. I europeiska och amerikanska urbana miljöerna ser man på sin höjd marginellt (max fem procent) lägre energiförbrukning och kolutsläpp av förtätning. Effekten är svår att mäta. Ofta jämför man energiförbrukningen i städer av olika täthet, men då kan skillnaden bero på många andra olikheter. Det finns inga enkla kausalsamband mellan förtätning, transporter och energiförbrukning utan ett komplext mönster av sam- och motverkande beteenden och faktorer. Osäkerheten borde stämma till eftertanke – varför skulle just Göteborg visa ett tydligt samband mellan förtätning och hållbarhet? Och var finns data?

Däremot finns det tydliga positiva samband mellan kvaliteten på grönområden, biologisk mångfald och hälsa. I Göteborg är cirka en fjärdedel av stadsytans grönområde (yta om 1 ha eller mer), men stora områden ligger inte centralt, till exempel Hisingsparken, eller är kyrkogårdar. Ytan minskar med 15-20 procent varje decennium, och under 2000-talet har hittills mer än 60 procent av all förtätningsmark tagits från grönområden och deras omedelbara närhet. Jag ser inte hur staden kan räkna hem mera hållbarhet och bättre hälsa genom att ytterligare förstena grönområden i centrala delar.

Väldokumenterade effekter

Ofta glöms hållbarhetens motpol, sårbarhet, bort vid förtätning. Hur mycket ökar till exempel risken för dödsfall i en pandemi av ett tätare än ett glesare Göteborg? Och dessa kortsnaggade grässvålar och gamla lindalléer längs gatorna? Jo, risken för översvämning och luftförsämring är väldokumenterad för den händelse att de blir hårdgjorda och vattenavvisande. Då kolliderar man till och med med syftet med plan- och bygglagens första paragraf, nämligen att främja en hållbar livsmiljö.

För 15 år sedan sjösattes en europeisk policy för polycentricitet i stadsutvecklingen (tätorten eller regionen organiserad i ett antal samverkande politiska, ekonomiska, kulturella centra), möjligen för att man trodde att det var en nyckel till hållbarhet. Jag hittar inte den policyn i Göteborgs framtidsplaner. Kanske vill Göteborgs politiker experimentera med stadens form och funktion på egen hand, öppna och stänga slussarna efter behov, och lita mera på sina Änglar än på forskare. Visst, men då ska man inte ge sken av att vilja bygga Göteborg hållbart.

Göran Bengtsson

professor i ekologi vid Lunds universitet