Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
 Bild: Stefan Berg
Bild: Stefan Berg

”Zigenarnatten” påminner oss om rasismen mot romer

För 76 år sedan mördade nazisterna 3 000 romer på en enda natt. Än i dag har vi goda anledning att uppmärksamma rasism mot romer och minnet av den så kallade ”zigenarnatten”, skriver bland andra Ingrid Lomfors, Forum för levande historia och Berith Kalander, barn till förintelseöverlevare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ännu idag 2020 trakasseras och diskrimineras romer i vårt samhälle, 76 år efter att de sista 3 000 kvarvarande romerna i Auschwitz mördades. Det massmord utfört av nazisterna som senare kommit att kallas ”Zigenarnatten”. Det är en del av historien som sällan kommits ihåg. Därför hedrar vi idag de romska offren och sätter ljuset på antiziganismen – då och nu.

Tatuerade med ”Z”

Natten mellan andra och tredje augusti 1944 mördades de 3 000 romer som fanns kvar i det nazityska förintelselägret Auschwitz-Birkenau i det ockuperade Polen. De var tatuerade med bokstaven ”Z” och placerade på en specialavdelning där tusentals vuxna och barn rutinmässigt gasades eller slogs ihjäl, dog av sjukdomar, undernäring eller av medicinska experiment.

Omkring en halv miljon romer uppskattas ha mördats under Förintelsen. I Auschwitz mördades totalt cirka 21 000 romer. De dog eller avrättades i fång- och förintelseläger, arkebuserades av nazistiska förband eller av lokalbefolkningen i ockuperade områden. Forskarna är osäkra på det exakta antalet. Romer var osynliggjorda och marginaliserade i det nazityska samhället och registrerades sällan på några listor.

Det fåtal romer, främst unga människor mellan 20 och 30 år, som överlevde förföljelserna och terrorn i koncentrationslägren, blev aldrig befriade i ordets rätta bemärkelse. De fick ingen upprättelse eller kompensation. Ingen skadeståndsersättning för bestående hälsoproblem, förlorad eller förstörd egendom, eller för beslagtagna hus, vagnar och hästar. Inte heller fick de leva som fria och fullvärdiga medborgare i fredens Europa.

Fortsatta förföljelser

Ännu flera decennier efter kriget var övergreppen på romer under Förintelsen inte klassade som förföljelse. Först under 1980-talet kunde romska överlevande börja begära ekonomisk kompensation för fängslanden, terror och lidanden. Men enbart ett fåtal omfattades.

I efterkrigstidens Sverige fortsatte utanförskapet och förföljelserna. Romska grupper registrerades, kartlades och tvångssteriliserades systematiskt, många förvägrades bostad, barnbidrag, socialförsäkringar, rösträtt och skolgång. Arbetsmarknaden var stängd långt fram i våra dagar.

Så hur kan det komma sig att romers historia är okänd för många trots att den romska befolkningen har funnits i Sverige sedan 1500-talet – och är en del av Sveriges historia?

Idag finns cirka 50 000 till 100 000 romer och resande i Sverige. Romerna är också sedan tjugo år tillbaka en av Sveriges erkända nationella minoriteter, vid sidan om minoriteterna judar, samer (urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.

Ifrågasätt rasismen

Mycket sent har majoritetssamhället insett hur orättvist och diskriminerande romer behandlats i historien. Det senaste decenniet har en del gjorts och goda initiativ har tagits mot antiziganismen.

Förändringar till det bättre har skett, men inte tillräckligt. Trots en historia av förtryck och förföljelser finns antiziganismen fortfarande i det svenska samhället. Ännu 2020 trakasseras och diskrimineras romer i vårt samhälle.

Vi måste därför fortsätta arbetet mot de fördomar och stereotypa föreställningar som ännu lever kvar. Även de som präglar vårt eget tänkande. Våga visa civilkurage och ifrågasätta rasistiska uttalanden. Det gäller oss alla. Historien har lärt oss hur illa det kan gå om vi inte är lyhörda och tar ställning mot orättvisor och förföljelser. Det är genom historien vi kan förstå vår samtid.

Minnesdagen för ”Zigenarnatten” har länge varit ett viktigt tillfälle att minnas och hedra de romska offren under Förintelsen – den är en av de viktigaste romska minnesceremonierna i efterkrigstidens Europa. Med de minnesceremonier som idag hålls i Göteborg och Stockholm lyfter vi fram romers historia. Vi stöttar det pågående arbetet för romers rättigheter. Vi lyssnar till romers egna berättelser om då och om nu.

Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för levande historia

Berith Kalander, barn till överlevande från Förintelsen

Bagir Kwiek, barn till överlevande från Förintelsen

Domino Kai, arrangör av minnesdagen ”Zigenarnatten”