Volvo Lastvagnars ordförande Carl-Henric Svanberg försvarar i affärspressen att bolaget delat ut 118 miljoner kronor i bonus till direktörer för förra året, trots att man tagit emot 1,2 miljarder i corona-stöd, pengar som man inte tänker betala tillbaka, trots mångmiljardvinster under 2020. Svanbergs skäl till bonusen till de välavlönade direktörerna är att bonusen behövdes för att de skulle ”kraftsamla” under ett krisår. Underförstått – hade de inte fått extra lön hade de inte brytt sig tillräckligt.
Det går att göra liknelser. Ta brandmän som nog har en månadslön som knappt motsvarar en dagslön för Svanberg. Brandmännen jobbar alltid i kriser.
LÄS MER: Kritiken mot Volvos bonusmiljoner växer
Säg att de kommer till en bilkrasch där folk sitter fastklämda. Med resonemanget som gäller för Volvo Lastvagnars ledning kan brandmännen säga:
– Hjärt-lung-räddning? Men det är ju kris! Får vi någon bonus? Jaså, inte? Nej grabbar, nu åker vi hem..
Allt handlar om det som kallas Samhällskontraktet. Det kan beskrivas som det förhållande att vi medborgare står ut med att vår frihet beskärs av exempelvis staten och att den gräver i våra plånböcker. Skälet är att vi får något tillbaka.
Samma sak med vårt förhållande till näringslivet. Vi stämplar in varje morgon men får betalt för det. För arbetsgivaren gäller motsvarande. De står ut med föräldraledighet och annat för att vi jobbar på hyfsat och är lönsamma.
På ekonomispråk - båda sidor gör en kostnads- och intäktsanalys. Och finner att den slutar på plus. Det är samhällskontraktet. Ett fungerande sådant är grunden i ett demokratiskt samhälle där parterna respekterar varandra - även om åsikter i detaljer kan skilja sig.
Förutsättning för ett välmående samhälle
I länder där kontraktet inte fungerar uppstår social oro. Den kan raseras samhällsbyggen med höga kostnader, mänskliga och ekonomiska till följd. Och ge sår som tar generationer att läka.
Det som sker i Sverige är att näringslivet tummar på kontraktet, faktiskt hånar det. De extraordinära händelserna i samband med pandemin visar det tydligt.
Mest märklig är kortsiktigheten. Finansministern gnisslar tänder men vet att lagar inte kan göras retroaktiva. Men blir det frågan om nya krissituationer, då kommer villkoren för bidrag se annorlunda ut. Då väntar nog vi skattebetalare med checken tills bolagens kassor är ekande tomma. Kanske blir det ett år utan bonus. Direktörerna säga upp sig i protest.
I den situationen är 1,2 miljarder växelpengar. Mysteriet är att de högt utbildade topparna i näringslivet inte kan tolka den enkla kalkylen - av ren självbevarelsedrift.
Men den stora kostnaden uppstår när ge medborgaren upplever att motparten rivit samhällskontraktet. Då råder kontraktslöst tillstånd. I det läget är inget förbjudet. Varför ska skattebetalare hålla sin del av avtalet? I den situationen är 1,2 miljarder växelpengar. Mysteriet är att de högt utbildade topparna i näringslivet inte kan tolka den enkla kalkylen - av ren självbevarelsedrift.
Förklaringen är nog: monumental arrogans, girighet, fartblindhet och ”efter oss syndafloden".
Lasse Thulin, pensionerad ekonomijournalist.