Omar Makram, projektledare och debattör, riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime
Omar Makram, projektledare och debattör, riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime

Vill vi sprida könsförtryck och hederskultur?

Att påstå att det är ett personligt val att vägra skaka hand med kvinnor är som att säga att en hijab endast är ett klädstycke. I båda fallen blundar man för att dessa val är ultrareligiösa uttryck och en form av negativ hypersexualisering av kvinnor. Och metoder att befästa könssegregationen och hederskulturen, skriver Omar Makram, GAPF.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Nyligen gick Viktor Adolphson, områdespolis i Södermalmspolisens trygghetsgrupp, ut på Twitter för att kritisera att några av SL:s trygghetsvärdar vägrat att skaka hand med Adolphsons kvinnliga kollega, med hänvisning till deras religion.

Det var både väntat och oväntat att denna tweet gav upphov till en del arga reaktioner från personer som antingen misslyckas med, eller vägrar, att förstå Adolphsons kritik. Vissa tycker att tweeten inte skulle ha skrivits, och ifrågasätter Adolphsons motiv. Dessa personer tycks ha glömt bort att deras reaktion antyder att de bryr sig mer om religionsfrihet för vissa grupper, än vad de bryr sig om jämställdhet mellan könen.

ANNONS

En värderingskrock

Religiösa, konservativa personer som vägrar att skaka hand med personer av motsatt kön har varit en återkommande anledning till kontrovers i Sverige under de senaste åren, och utgör ett symptom för en värderingskrock som existerar i dagens samhälle.

Vissa säger att det sätt som man väljer att hälsa på folk inte borde utgöra en offentlig debatt och att det är ett personligt val som inte borde riskera kritik. Detta är lika förenklande som att säga att en hijab endast är ett klädstycke. I båda fallen, är det av yttersta vikt att förstå anledningen till, och den underliggande meningen bakom dessa fenomen. Vad dessa handlingar symboliserar är var fokuset i denna debatt bör ligga.

Om någon vägrar att skaka hand med exempelvis homosexuella eller människor med annan hudfärg – ska detta respekteras som ett personligt val? Är det någon skillnad om detta val har religiös eller ideologisk grund? Eller bör ett sådant beteende bli kritiserat och skambelagt?

Vissa skulle påpeka att detta beteende inte är enkelriktat – att kvinnor som bekänner sig till denna typ av konservativa falang av islam också vägrar att skaka hand med män.

Men för att besvara detta, behöver vi först förstå vad detta beteende verkligen betyder, och eftersom att det är ett religiöst uttryck, måste det betraktas inom kontexten av sagda religion. För att kunna bedöma detta beteende, måste vi därför först utforska de religiösa anledningarna till dess existens.

ANNONS

Religiösa instruktioner

Anledningen till att inte skaka hand med någon av motsatt kön kommer huvudsakligen från ett urval av hadither, vilka är nedskrivna berättelser om profeten Mohammeds ord och handlingar, och vilka utgör viktiga komplementära, religiösa instruktioner inom islam, utöver koranen. Så vad säger då dessa hadither?

”Om någon av er skulle bli slagen i huvudet med en järnnål, vore det bättre för honom, än att beröra en kvinna som han inte har tillåtelse till.” (Rapporterat av al-Tabaraani; klassad som saheeh av al-Albaani i Saheeh al-Jaami’, 5045.)

“Handen som tillhör Allaahs budbärare har aldrig rört handen av en kvinna förutom en kvinna som han äger.” (Rapporterat av by al-Bukhaari, 7214.)

”Jag kom till Profeten med några andra kvinnor, för att erbjuda vårt löfte till honom. Han sa till oss: ‘(Jag accepterar ert löfte) beträffande vad ni har möjlighet att göra. Men jag skakar inte hand med kvinnor.‘ ” (Ibn majah 2784.)

Förbjuden beröring

Baserat på dessa hadither har konservativa islamiska imamer fastställt att all typ av beröring mellan könen är förbjudet, inklusive att vidröra en hand. En sådan handling beskrivs som en fatwa av den muslimska imam som jag citerar här nedan:

”Det är utom tvivel, att för en man att röra en kvinna som inte är mahram, är en av orsakerna till fitnah (tumult, frestelse), provokation av lustar, och utföranden av handlingar som är haraam. Ingen skulle påsta att deras avsikt är sund eller att deras hjärtan är rena, för den som var den renaste av hjärtan och den mest kyska av dem alla, Allaahs budbärare (välsignad av Allah må han vara), rörde aldrig en kvinna som inte var mahram.”- Sheikh Muhammed Salih.

ANNONS

En “kvinna som är mahram” avser här någon som en man inte kan gifta sig med på grund av blodsband, såsom en syster, mamma eller moster. Ett annat undantag är givetvis en mans fruar eller de kvinnor som ”ägs” av en man.

Så medan regeln om att inte skaka hand med någon av motsatt kön inte är en enkelriktad sådan, så är den till främst för männens skull – för att förhindra att deras lustar hetsas genom någon slags beröring av kvinnor. Precis på samma sätt som hijaben är till för männens skull, för att inte väcka deras lustar genom att låta dem bevittna en kvinna. Vad det handlar om är en form av negativ hypersexualisering av kvinnor, och detta reducerar dem, till en viss grad, till sexobjekt. Dessa fenomen utgör på så sätt metoder för att strama åt och befästa könssegregationen.

Ska vi uppmuntra eller motverka idén om kyskhetskultur? Ha i åtanke att denna typ av sexuella puritanism leder till sexuell hämning och sexuellt förtryck, av främst kvinnor men också av män. Det är också en faktor som leder till och upprätthåller hederskulturen och dess relaterade förtryck i olika former.

Religionsfrihet betyder inte att religiösa uttryck som står i konflikt med värderingar om jämställdhet mellan könen har rätt att undgå kritik. Det skulle givetvis vara auktoritärt att tvinga människor att hälsa på varandra på särskilda sätt, eller att ens tvinga dem att avsäga sig deras sexism eller homofobi – men att inte tolerera och att inte acceptera är inte detsamma som att tvinga. Att tillåtas kritisera sättet på vilket vissa människor hälsar på andra, och att ifrågasätta alla typer av beteenden som motarbetar jämställdhet mellan könen, utgör grundstenar i en liberal demokrati. Vi bör aldrig sätta rätten till religiösa uttryck framför jämställdhet mellan könen.

ANNONS

Att inte skaka hand med någon av motsatt kön signalerar en form av religiös ultra-konservatism som representerar en samling värderingar som är djupt bakåtsträvande när det kommer till synen på, bland andra, kvinnor och HBTQ-personer. Har du exempelvis någonsin hört talas om en salafist som är för HBTQ-rättigheter? Säg till när du har hittat en!

Vi måste ställa oss själva frågan: vill vi ha ett samhälle där religiös ultrakonservatism och sexuell kyskhetskultur sprids? I så fall bör vi komma ihåg att kvinnor och HBTQ-personer kommer att vara de första offren, och att spridningen av denna typ av idéer är ett angrepp på några av våra mest grundläggande värderingar, som de flesta av oss i vårt samhälle vill behålla.

Jag avslutar med att repetera en fras som jag har anammat som min ståndpunkt i dessa typer av frågor: ”Medan alla människor har samma värde och alla är välkomna, har inte alla värderingar och idéer samma värde, och inte alla av dem är välkomna i vårt samhälle.”

Omar Makram

projektledare och debattör, riksorganisationen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime

ANNONS