Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Tiden kommer att utvisa hur väl de skötte sitt uppdrag. De är ytterst ansvariga för att ha släppt viruset fritt i samhället och för att nu utsätta oss för ett experiment med en strategi som är oprövad och av många bedömd som riskfylld, skriver debattören. Bild: Mats Burman, Janerik Henriksson/TT
Tiden kommer att utvisa hur väl de skötte sitt uppdrag. De är ytterst ansvariga för att ha släppt viruset fritt i samhället och för att nu utsätta oss för ett experiment med en strategi som är oprövad och av många bedömd som riskfylld, skriver debattören. Bild: Mats Burman, Janerik Henriksson/TT

Vilken fakta bygger Folkhälsomyndigheten sin riskfyllda strategi på?

Grundbulten i en demokrati är att ge bästa tänkbara skydd till sin befolkning. Försiktighetsprincipen bör råda, för att inte utsätta landets invånare för onödig risk. Jag anser inte att Folkhälsomyndigheten agerar enligt dessa principer, skriver Cecilia Söderberg Nauclér, professor på KI

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Coronavirusets spridning har tagit fart i många delar av landet. Det pågår full upprustning inom vården i alla landets regioner för att inom kort möta ett stort antal COVID-19 sjuka patienter. Fantastiska medarbetare inom vården förbereder sig för det värsta. Vårdens medarbetare som står i första stridslinjen måste säkerställas adekvat skydd. Rapporter om bristande tillgång på skyddsutrustning, och Folkhälsomyndighetens nyligen sänkta krav på nivå av skyddsutrustning för vård av COVID-19-patienter saknar vetenskapligt stöd och motstrider WHOs rekommendationer.

Det inger inte trygghet. Redan tidigt i denna epidemi, vårdas nu flera läkare och sjuksköterskor inom intensivvården i Stockholm. Det är arbetsgivarens skyldighet att säkerställa att skyddsutrustningen används på rätt sätt.

Myndighetens ansvar

Hemtjänsten rapporterar att de inte har någon skyddsutrustning alls. Personalen gör egna munskydd, visir och köper munskydd och regnrockar inom byggindustrin för egna pengar. Varför? För att det inte finns tillräckligt med skyddsutrustning att tillgå. Det är myndighetens ansvar att tillse detta.

I media har vi fått höra att viruset skulle stanna i Kina. Sedan att viruset inte skulle komma till Sverige och att det var ytterst osannolikt att det skulle bli en pandemi. Om utifall att viruset ändå skulle komma till Sverige, så skulle det inte bli någon spridning. Smittspårning är ju Sveriges paradgren. Anders Tegnell meddelade att fallen skulle minska torsdagen efter Stockholms sportlov då inkubationstiden för importfallen var över, men det blev det inte som han sa.

För egen del har jag från början inte samtyckt med dessa bedömningar, men ändå förutsatt att Folkhälsomyndigheten varnat ansvariga myndigheter som arbetat febrilt med att förbereda sig för att snabbt kunna genomföra en stor mängd tester, smittspårning och karantänsättning av personer som smittats av detta virus.

Att ansvariga myndigheter hade tagit fram en plan för produktion av skyddsmaterial och förberett sjukvårdsregionerna på att snabbt kunna utöka sina intensivvårdsplatser. Det måste ju vara basala förberedelseåtgärder.

Backat in i epidemin

Att de hade tagit fram en plan för produktion av skyddsmaterial och förberett sjukvårdsregionerna på att snabbt kunna utöka sina intensivvårdsplatser. Det måste ju vara basala förberedelseåtgärder. Så tycks inte vara fallet. Felbedömningar av lägets allvar har gjort att vi har backat in i epidemin och fått lösa uppkomna problem allteftersom, i ett lapptäcke av åtgärdsplaner.

Kriget mot detta virus vinns bäst genom att ligga steget före. Goda förberedelser och snabba beslut får betydande konsekvenser för hur epidemin utvecklar sig. Hong Kong och Singapore tog lärdom av den tidigare SARS-epidemin och var snabba att agera och har hållit viruset under kontroll. Sydkorea fick många fall men med handlingskraft, massiv testning, smittspårning, karantänsättning och kraftiga åtgärder för social distansering fick de situationen under kontroll.

Men många länder, inklusive Sverige tog inte detta på allvar och runt om i världen växer ilskan över senfärdiga beslut och den kaotiska vårdsituation som nu har uppstått i flera länder med många döda och en växande rädsla. I flera länder diskuteras hur de ansvariga ska ställas till svars för förlorad kontroll av virusets skadeverkningar.

Tiden kommer att utvisa

I Sverige målas en annan bild upp. Förtroendet för statsminister Löfven har vuxit under de senaste veckorna. Politiker och många experter vidhåller fullt förtroende för Folkhälsomyndigheten och tycks ha den avgörande rollen i att hålla befolkningen lugn och sansad. Utan att diskutera vad som ligger till grund för olika uppfattningar i denna fråga och hur olika åtgärder kommer att påverka oss.

Tiden kommer att utvisa hur väl de skötte sitt uppdrag. De är ytterst ansvariga för att ha släppt viruset fritt i samhället och för att nu utsätta oss för ett experiment med en strategi som är oprövad och av många bedömd som riskfylld. Hur mycket det kommer att kosta i liv och negativa effekter för hälso-och sjukvården och vår samhällsekonomi, vet vi först då vi tagit oss igenom denna svåra tid.

Jag och många kollegor eftersöker transparens av data, en vetenskaplig diskussion och förklaringar till vilka data som ligger till grund för att Sveriges ansvariga vågar välja en annan väg än andra länder. Vi uppmanar till mer kraftiga åtgärder för att minska smittspridningen för att undvika kraftig överbelastning i sjukvården inom kort, då virusets framfart nu närmar sig en exponentiell utveckling.

Viktigt att ifrågasätta

När vi lyfter den här kritiken får vi höra att vi måste ha tilltro till expertmyndigheten. I ett demokratiskt samhälle ser jag det som en skyldighet att ta upp dessa viktiga frågor till diskussion, särskilt som nationella och internationella analyser inte är samstämmiga med myndighetens. Det expertråd som vi i en debattartikel har efterlyst, kommer nu att tillsättas. Kraftigt ökade testningar har eftersökts av forskare och kommer nu att bli verklighet. Så det är viktigt att uppmärksamma svagheter som kan rättas till. Extrema situationer kräver extrema åtgärder och försiktighetsprincipen bör fortsatt prioriteras högst. De beslut vi tar idag, får inte effekt förrän om två till tre veckor. Om det då råder kaos inom vården, vill jag tro att vi, precis som Italien önskar, skulle ha dragit hårdare i bromsen tidigare.

Cecilia Söderberg Nauclér, professor som forskar om virus, vårt immunförsvar och cancer på Karolinska Institutet