Först en liten bakgrundsbild:
Sveriges Hamnars utestängningspolicy mot Hamnarbetarförbundet – en kollektiv bestraffning för en segdragen konflikt i Göteborg – inleddes i april 2018. Lokala fackliga representanter, skyddsombud och fackmöten runt om i landet omyndigförklarades och de oftast fruktsamma samarbeten som facket haft med de lokala arbetsgivarna tillintetgjordes.
Hamnarbetarförbundet önskar ingå ett kollektivavtal likt, men underordnat, det Transportarbetarförbundet innehar; ett så kallat andraavtal.
Hamnarbetarförbundet har sedan utestängningen önskat ingå ett kollektivavtal likt, men underordnat, det Transportarbetarförbundet innehar; ett så kallat andraavtal. Varken mer eller mindre.
Hamnarbetarförbundet införde punktstrejker för att tydliggöra arbetsgivarsidans lögnaktiga påståenden om att dylikt avtal erbjudits vid förhandlingar, allt medan Sveriges Hamnar svarade med massiva lockouter.
Det senaste greppet var att införa så kallad fridagslockout, vilket innebär att hamnarbetarna får löneavdrag för de dagar de inte är schemalagda. Det skulle innebära att en arbetare som jobbar måndag–fredag 07-16 får ett avdrag för lördag och söndag med drygt 2 000 kronor. I realiteten innebär det en lönesänkning med 28 procent. I vissa fall, där långa skift och långa ledigheter tillämpas, skulle hamnarbetarna förlora upp till 50 procent av sin lön – och ändå jobba full tid!
I detta skede beslutar Hamnarbetarförbundet om total arbetsnedläggelse från och med 6/3 för att försvara sina medlemmar. En fullskalig strejk som kan bli den sista fackliga kampen i detta land.
På regeringsplanet smids det som bäst på ett strejkförbud, påhejat av Sveriges Hamnar och näringslivet.
På regeringsplanet smids det som bäst på ett strejkförbud, påhejat av Sveriges Hamnar och näringslivet. Fackligt engagemang har i landet minskat genom åren och arbetsgivarna blir nu upphetsade av utsikterna att kunna fylla sina arbetsplatser med munkavleförsedd bemanningspersonal, allt medan övriga resenärer bara står och tittar på när tåget rusar förbi. Hundra år tillbaka i tiden. Till tiden före den fackliga kampen, med strejker, svält och dödsskjutningar. I Sverige.
Snart är facket bara till för fackpampar, ryggkliare och uppköpta medlöpare. Reagerar vi inte här och nu så kan det fortsatta fackliga engagemanget och kampen vara förgäves och över. För gott. Då kommer det ytterligare inskränkningar i arbetarnas rättigheter och vi har fått se arbetsgivarnas våta dröm bli verklighet. I så fall är det ett sådant samhälle vi vill ha – eller förtjänar.
Om vi inte protesterar mot denna nedrustning av arbetarnas rättigheter, föreningsfriheten och strejkrätten är det kanske den sista fackliga kampen vi ser i detta land.
Om vi inte gör någonting nu genast och protesterar mot denna nedrustning av arbetarnas rättigheter, föreningsfriheten och strejkrätten är det kanske den sista fackliga kampen vi ser i detta land.
Vi i Hamnarbetarförbundet strejkar för ett andraavtal utan avvikelser men vi strejkar också för framtiden, för rättigheten att fritt välja fackförbund! Så som de före oss gjorde för 100 år sedan!
Hans Enqvist
hamnarbetare