Ofrivillig ensamhet är en ofrihet som drabbar hundratusentals människor – och blir extra plågsam under långa storhelger. Vi måste bli bättre på att bekämpa social isolering – i vården och i hela samhället. För Liberalerna är det viktigt att hitta sätt för befria fler från ofrivillig ensamhet.
Sverige är inte världens ensammaste land men vi har flest ensamhushåll i Europa. Vi är generellt nöjda med våra sociala relationer. Att vara ensam – att rå sig själv – är förstås inte negativt för alla. Men alltför många är ofrivilligt ensamma och för dem kan den sociala isoleringen vara ett stort problem – som blir extra accentuerat inför storhelger då ”alla andra” firar med familj eller vänner.
Farligt fysiskt
Ungefär fyra procent lever i social isolering enligt SCB. Det kan låta litet men det handlar om 300 000 personer eller nästan lika många som antal invånare i Malmö.
En sammanställning av forskningsstudier har visat att ofrivillig ensamhet skadar oss lika mycket som rökning och fetma
I en undersökning uppgav hela fyra av tio att de upplevt ofrivillig ensamhet. Social isolering är inte bara en skam som många känner över att sitta ensam på jul och nyår. Det är också farligt rent fysiskt. Våra kroppar får svårare att hantera bakterier och virus. Fysisk smärta blir svårare. Ensamhet kan rentav vara en av de största enskilda faktorer som påverkar vår hälsa. En sammanställning av forskningsstudier har visat att ofrivillig ensamhet skadar oss lika mycket som rökning och fetma. Vi kan förstås inte politiskt kommendera fram vänskapsrelationer och en meningsfull vardag åt människor – men vi kan ge bättre förutsättningar för att hejda och motverka problemet.
Stärk civilsamhället
Liberalerna har förslag för detta, här är några av dem:
• Social aktivitet på recept. I år startar Region Stockholm ett försök där husläkare kan skriva ut ett recept på social aktivitet som man gör med ett läkemedel eller med fysisk aktivitet. Vårdens engagemang är motiverat då social isolering har så stora psykiska och fysiska konsekvenser. Sedan slussas patienten till en aktör som arrangerar de sociala aktiviteterna – ofta i föreningslivet.
• Stärk civilsamhället. Kultur- och föreningsliv har stor förmåga att bryta social isolering i sina egna verksamheter eller genom att öka det sociala innehållet i vård och omsorg. Personer som känner sig ensamma kan genom att aktivera sig i en förening både hjälpa sig själva och andra.
• Ett sätt att stärka civilsamhället är att utveckla möjligheterna till så kallade Idéburna offentliga partnerskap (IOP) som möjliggör samarbete mellan idéburna aktörer och till exempel vård och omsorg.
• Ingen ska behöva dö ensam. Vården och omsorgen arbetar redan efter detta mål men det behöver förtydligas i patientlagen och socialtjänstlagen. Här kan och får vårdpersonalen ofta hjälp av frivilliga krafter.
Berit Krantz (L), 1:a vice ordförande i SDN Askim–Frölunda–Högsbo
Barbro Westerholm (L), riksdagsledamot och äldrepolitisk talesperson