Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

En del domstolar anser sig förhindrade att väga ihop var för sig svaga bevis till en hållbar kedja, skriver Thomas Ahlstrand. Bild: Jessica Gow, Montage
En del domstolar anser sig förhindrade att väga ihop var för sig svaga bevis till en hållbar kedja, skriver Thomas Ahlstrand. Bild: Jessica Gow, Montage

Vi måste se över domstolarnas bevisvärdering

Självklart ska domstolarna inte finna någon skyldig trots bristfälliga bevis. Min poäng var att bevisen finns och presenteras men inte anses gälla. Därför bör vi nu på allvar diskutera domstolarnas bevisvärdering i allvarliga brottmål, skriver Thomas Ahlstrand.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Gängkriminalitet, 7/9, 11/9 och 11/9

”En svensk domstol har i ett brottmål inte till uppgift att utforska sanningen” skriver presidenten i hovrätten Anders Hagsgård och lagmannen i tingsrätten i Göteborg Johan Kvart i en replik på min debattartikel om stegvis ändrade bevisregler i domstolspraxis under senare år. Det var just det; det är en av de tankefigurer jag menar måste tålas att ifrågasättas, när man ser till dess möjliga konsekvenser.

Visst är det så att de flesta åtal bifalls. Där har advokaten Jimmy Schiöld i sin replik i GP den 11/9 alldeles rätt. Men det handlar om den mycket stora majoriteten ”vanliga” mål – där det finns vittnen, teknisk bevisning och målsägande som berättar. Min artikel beskriver en speciell måltyp, vanlig för åtal mot gängkriminella (men inte bara mot dem, och inte alltid mot dem). Där kommer inga vittnen fram, där talar inte målsägande.

Självklart ska domstolarna inte finna någon skyldig trots bristfälliga bevis. Min poäng var ju att bevisen finns och presenteras men inte anses gälla. Det finns gott om exempel, inte bara de två domar jag nämnde. Ytterligare ett är det så kallade ”Balkongmålet” från 2017. I det viktiga avgörandet skriver Högsta domstolen: ”Den tilltalade ska i princip inte heller ha någon nackdel av att lämnade uppgifter visar sig vara felaktiga”. Och vidare: ”förhör under förundersökningen sker inte med sådana rättssäkerhetsgarantier som gäller vid förhör inför en domstol”. De går sedan igenom alla tänkbara fel som kan uppstå och fastslår sedan att sådana uppgifter skall ”därför värderas mot den nu angivna bakgrunden”.

Krävs förändring

Att en tilltalad ljuger om vad den gjort under kritisk tid och exempelvis kommer med falskt alibi ska alltså inte beaktas. Inte heller om den inledningsvis lämnat viktiga uppgifter som senare tas tillbaka. Uppgifter som lämnas av en medtilltalad ges normalt mycket svagt bevisvärde oavsett i vilken situation de lämnats. En del domstolar anser sig förhindrade att väga ihop var för sig svaga bevis till en hållbar kedja.

En offentlig verksamhet som inte levererar lever farligt. Berättigad kritik som avfärdas som fientlig kan leda till allvarliga bakslag

En offentlig verksamhet som inte levererar lever farligt. Berättigad kritik som avfärdas som fientlig kan leda till allvarliga bakslag. En lätt förskjutning i politiken och ett annat regeringsunderlag – tänk SD som största regeringsbildare med två borgerliga stödpartier, vilket inte alls är omöjligt – kan leda till krav på ”reformer” av lagstiftning och domstolar. Tänk Polen där domstolar och lagstiftning blivit hårdhänt angripna av en högerradikal regering, vilket bland annat påpekats av Europarådet och EU. Något som ingen förnuftig domare, åklagare eller polis vill ha. Därför bör vi nu på allvar diskutera domstolarnas bevisvärdering i allvarliga brottmål.

Thomas Ahlstrand, åklagare vid Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet i Göteborg