Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I dag finns alla digitala möjligheter att jämna ut klyftor och förutsättningar med enkel tillgång till läromedel, film och artiklar där elevens telefon kan skapa ett gränslöst digitalt lärande, skriver debattörerna Maria Wasing, Jenny Poncin och Martina Lundström. Bild: Privat
I dag finns alla digitala möjligheter att jämna ut klyftor och förutsättningar med enkel tillgång till läromedel, film och artiklar där elevens telefon kan skapa ett gränslöst digitalt lärande, skriver debattörerna Maria Wasing, Jenny Poncin och Martina Lundström. Bild: Privat

Vi måste satsa både digitalt och på de fysiska skolbiblioteken

Gymnasieskolorna är återigen stängda och många grundskolor undervisar digitalt. Coronapandemin har visat att kombinationen av det digitala, den fysiska platsen och det personliga mötet är modellen. Kan vi översätta den tanken till skolbiblioteken och skapa den likvärdighet över landet vi så länge debatterat? Det handlar inte om att välja mellan ett bra fysiskt skolbibliotek eller en bra digital plattform – vi behöver kombinationen, skriver bland andra Jenny Poncin, biblioteksstrateg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Skollagen säger att alla elever ska ha en likvärdig tillgång till ett skolbibliotek. Verkligheten är en annan. Visionen om det digitala bibliotekets möjligheter har debatterats länge och utredningarna har staplats på hög. Två läger har bildats, ett för de digitala möjligheterna och ett för den fysiska platsen, fysiska böcker. Mycket sällan pratas det om kombinationen, nya möjligheter och ny pedagogik.

Gustav Fridolin har regeringens uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att stärka skolbiblioteken och öka tillgången till skolbibliotek med utbildade bibliotekarier. Utredaren ska också föreslå hur det kan tydliggöras i skollagen vad en ändamålsenlig skolbiblioteksverksamhet ska omfatta. Gott så. Men sedan börjar utredningsdirektivet kännas vagt, till och med omodernt och definitivt pre-pandemi. Utredaren ska nämligen ”…analysera om och i så fall hur digitala resurser kan skapa fungerande lösningar i form av exempelvis skolbibliotekarie-stöd på distans.”

Tondöv utredning

Formuleringar som ”i så fall” och ”distans” signalerar att digitalisering är något valbart, när våra liv och vanor i dag har visat att vi behöver både och. Bilden av att endast den fysiska boken är en saliggörare späs på i en ny intervju med Gustav Fridolin i Biblioteksbladet, där de digitala möjligheterna – i kombination med duktig personal, bibliotekarier, lärare och rektorer – överhuvudtaget inte nämns. Ganska tondövt. Våra ungdomar har ett helt annat digitalt beteende, andra önskemål och förväntningar på ett skolbibliotek än vad deras föräldrar hade. I dag finns appar där tjänster som kräver personlig service kan levereras digitalt, fysiskt, eller både och, exempelvis inom sjukvården. Detta borde självklart fungera även inom skolvärlden. Fridolins utredning presenterades den 19 januari och visst fanns det skrivningar om de digitala möjligheterna, men att inte ha större fokus på dem är märkligt.

Våra ungdomar har ett helt annat digitalt beteende, andra önskemål och förväntningar på ett skolbibliotek än vad deras föräldrar hade.

Ojämlikheten i tillgång till skolbibliotek skulle kunna överbryggas och kanske är tiden mogen nu när coronapandemin skyndar på utvecklingen. Självklart förutsätter det digitala ett gott engagemang, god pedagogik och tillgång till utbildade lärare och bibliotekarier, samtidigt är det hämmande för både den pedagogiska utvecklingen och tekniken när vi debattmässigt hamnar i två skyttegravar. Vi behöver samverka i en gemensam utvecklingsresa som svarar mot våra ungas behov och vanor.

Skolbiblioteken viktiga för demokratin

Och skolbiblioteken är viktiga. Kunskap och källkritik är en förutsättning för demokrati och ett motgift mot en sviktande tro på vetenskap. De skrämmande bilderna från USA, där demokratin utmanas, påminner oss om värdet av utbildning och tilltron till politiker, media och vetenskap. Framtidens medborgare måste vara kompetenta för att kunna bidra till en demokratisk och trygg värld. Med skolor som satsar på skolbibliotek finns det goda möjligheter att bidra till denna utveckling.

Även i den nya nationella biblioteksstrategin från 2019, ”Demokratins skattkammare”, läggs fokus på den fysiska platsen:

”Varje elev i grundskola och på gymnasiet ska ha likvärdig tillgång till en välfungerande skolbiblioteksverksamhet. Utbildade bibliotekarier, rätt utrustning och medier, ändamålsenliga lokaler samt stöd från ledningen bidrar klart till bättre målresultat för eleverna.”

Vi vet alla att de ekonomiska såväl som geografiska förutsättningarna skiljer sig åt. En skola kan ha ett team med duktiga bibliotekarier, digitala plattformar för e-medier och en rektor som ivrigt hejar på arbetet med källkritik, analys och läsning, en annan skola bussar sina elever sex mil till ett folkbibliotek en gång per år för att följa skollagen.

Stor ojämlikhet

Siffror från Kungliga biblioteket, gällande 891 enskilda skolbibliotek med minst en halvtidsanställd skolbibliotekarie, ger en fingervisning om ojämlikheten. Lägst kostnad för fysiska inköp av medier är 4 kronor per elev och högsta 827 kronor per elev. För digitala medier finns inte motsvarande siffra, men KB brukar nämna ett snitt på 50 kronor för e-medier per elev. KB:s årliga rapport om de offentligt finansierade biblioteken visar att mindre än hälften av eleverna, 43 procent, har tillgång till halvtidsbemannade skolbibliotek. Inte jämlikt med andra ord.

I dag finns alla digitala möjligheter att jämna ut klyftor och förutsättningar med enkel tillgång till läromedel, film och artiklar där elevens telefon kan skapa ett digitalt lärande. Men inte antingen eller, utan både och. Skolbibliotekarien är lika viktig som tidigare. Så varför vågar vi inte lämna sargen och ge oss ut på den digitala arenan fullt ut, samtidigt som vi utvecklar metoder och pedagogik?

Diskussionen om framtidens skolbibliotek har pågått länge nog. Det är dags att forma våra skolbibliotek efter de digitala möjligheter och behov som finns. Inte enbart digitalt, inte enbart personligt eller fysiskt, utan både och. Först då kan vi stärka skolbiblioteken – och demokratin – på riktigt.

Jenny Poncin, biblioteksstrateg och bibliotekschef Forumbiblioteken, Axiell

Martina Lundström, lärare, produktchef, Axiell

Maria Wasing, vice vd, Axiell