Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Att backa från en våldssituation förknippas med feghet, det skulle innebära att hela ens manlighet raseras, skriver debattören. Bild: Anders Wiklund/TT, Jonas Lindstedt

Vi måste krossa normerna som skapar machovåldet

Våld är fortfarande det språk som vissa män talar flytande. Vissa män hanterar rädsla genom att slå, våldet blir ett skydd, ett tjockt skal som döljer känslor när vissa män inte har tillräckligt med mod eller rätt redskap för att handskas med känslorna. Just dessa män utvecklar en strategi som går ut på att skada det som hotar en och förgöra hotet framför sig, skriver Karwan Faraj.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I min senaste dokumentärserie för P1-Tendens Männen bakom vålde t i samarbete med Teater Fryshuset, träffar jag sex olika män som levt och lever nära det grova våldet. Dessa män som hörs i serien berättar historier om gängvåld, huliganvåld, politiskt våld och våld i nära relation. Alla intervjupersoner kom i kontakt med våldet i tidig ålder, antingen i hemmet eller ute i samhället.

Jakob, en av intervjupersonerna går med i ett organiserat gäng när han är 19 år gammal. En kväll misshandlar Jakob en man och hoppar på hans huvud för att sedan slänga den medvetslösa kroppen i ett vattendrag. Efteråt kände han sig som en riktig man, han kände sig odödlig som om att han svävade på moln, han kände stolthet.

Trycker undan känslor

Det är många obehagliga historier kring våldet, men deras berättelser ger en insyn i hur våldet ser ut och vad som pågår i huvudet på dem medan de skadar andra på ett brutalt och respektlöst sätt. Förutom våldsbruket hade intervjupersonerna tre saker gemensamt: jakten på bekräftelse, maktbehov och en bild av manlighet där det är viktigt att fysiskt uttrycka känslor.

Det finns många ” triggers” som får vissa män att ta till grovt våld. Några av dessa utlösare är att slå fysiskt när man blir besviken, kränkt eller vill framföra sin åsikt. Detta blir en inlärd reaktion för att forcera igenom sin vilja och därmed få kontroll över alla tänkbara situationer. Våldet är det enda verktyget i lådan som är tydligt och rakt, att göra upp med känslor är komplext, likt en gammal tryckkokare som ständigt är kokhet och aldrig ventileras. Våldet får en funktion och tar över när orden tar slut, det fyller ett tomrum.

Att backa från en våldssituation förknippas med feghet, det skulle innebära att hela ens manlighet raseras

Att backa från en våldssituation förknippas med feghet, det skulle innebära att hela ens manlighet raseras. Fy, det är skamligt. Våldet är en del av ens identitet, man lever med det och på det, det är språket som man bemästrar. Alla som utmanar en blir ett hot, man måste slå för att få dem att inte försöka utmana eller göra övertramp på ens ”manlighet”. En ständig rädsla som gör att man måste vara på sin vakt och se till att ingen ens vågar tänka tanken att utmana en och ens våldskapital. För lyckas en så lyckas andra med att ge ”manligheten” ett skärsår – och man får inte blöda eftersom man är gjord av stål.

Övertro på egen kapacitet

Machomännen har en övertro på att de klarar av allt på egen hand, de ska leva efter vad de anser är rätt och avhumaniserar sig själva, det är deras sätt eller ingen annans sätt. Det är en självbild som de har skapat och boostar upp med hjälp av andra i vårt samhälle som fortfarande anser att pojkar inte ska gråta, gnälla, att det är skamligt när en man mår dåligt, eller att kärlek börjar med bråk. De ständiga förväntningarna som producerar en falsk bild av män som ”starka” och ”orubbliga” varelser som bara ska handla utan eftertanke, gör att allt som karaktäriserar manligheten blir till åtlöje.

Hur kommer det sig att vi lägger ner så stor vikt på kärnämnen redan i förskolan för att få ett betyg i framtiden men inte lika stor tyngd på hur känslor ska hanteras eller verbala konfliktlösningar?

Måste sätta ord på känslorna

Så länge vi inte lär dessa män att sätta ord på sina känslor och lära sig att prata om dem, kommer våldet att fortsätta dominera deras liv. Den gamla ålderdomliga mannen som förr var ute och jagade, som förr hade skyldighet att gå ut och kriga, som hade till uppgift att skydda byn, håller på att dö ut helt. Men det finns fortfarande en grupp som vill återuppliva honom eller åtminstone leva efter dess normer.

Våld härstammar från ilska och ilskan är en sekundär känsla som grundar sig i rädsla och besvikelse

Våld härstammar från ilska och ilskan är en sekundär känsla som grundar sig i rädsla och besvikelse. Hade vi lärt våra pojkar i tidig ålder att komma i kontakt med dessa negativa känslor, och att agera konstruktivt när de upplever dem, då hade samhället kunnat spara miljarder, för att inte tala om alla andra skador som dessa pojkar kan åsamka sina medmänniskor i framtiden om de brukar våld.

Karwan Faraj, reporter och ungdomscoach