Jag möter så många elever som är så stressade över betyg de hoppas att få. Allt måste läsas och läras nu, helt enligt de uppsatta planerna.
Det där är förstås viktigt, men ger det verkligen de bästa förutsättningarna för verkligt lärande?
För en del, absolut.
För andra, nej. Vi har i dag ett betygssystem som stressar sönder. Kriterierna som beslutades under den förra alliansregeringen är dåligt formulerade och utformade på ett sätt som lätt gör att undervisningen hackas sönder i moment och eleverna upplever att de blir bedömda enbart utifrån det de har allra svårast för.
De stora upptäckterna finns sällan precis där man planerade dem, ledtrådar till innovationer och det som kan bli ett yrkesliv finner man ofta någon helt annanstans
Skulle du kunna vara ditt bästa om din chef alltid bara såg det du själv tycker att du gör sämst? Och aldrig det andra?
Betygssystemet kommer nu att ändras. Det har varit ett grönt krav och är en del av den breda uppgörelse som gav Sverige en ny regering. Det är helt nödvändigt. När den psykiska ohälsan växer bland unga så kan vi inte ha ett betygssystem som spär på ohälsan, vi behöver ett skolsystem som klarar att hjälpa unga att bli hela och starka vuxna.
Måste göra så mycket mer
Men är det tillräckligt? Jag tror inte det.
För att komma till rätta med den psykiska ohälsan måste vi göra så mycket mer. Stärka elevhälsan, säkra tillgång till kurator och psykolog både för eleven och för lärare som ser en elev som mår dåligt. Vi behöver komma tillrätta med det som skapar ohälsan: stressade föräldrar i ett arbetsliv som sliter allt mer, ständiga krav på att vara uppkopplad och visa en förvrängt perfekt bild av sitt liv på sociala medier, jakt på den status som bara kan köpas för pengar vi sällan har. Det kräver att vi vuxna blir vuxna på riktigt, inte ständigt i jakt på ny bekräftelse. Då kan vi sätta ett annat exempel för våra unga.
För att stärka det verkliga lärandet som är så mycket mer än det som någonsin kan rymmas i en bokstav på ett papper, krävs också mer.
Sverige har byggts starkt av människor som ofta har en ganska krokig bildningsresa bakom sig. Få kan beskriva ett liv då de redan som tolvåringar visste precis vad de skulle göra och när. Man har mött vuxna som pushat och hjälpt när det varit svårt, lärt sig hantera motgångar, tagit en ny väg efter att ha mött hinder.
Så är livet, och likadant fungerar lärande. De stora upptäckterna finns sällan precis där man planerade dem, ledtrådar till innovationer och det som kan bli ett yrkesliv finner man ofta någon helt annanstans.
Då fungerar det inte att avkräva våra unga att de redan som tonåringar ska veta allt de behöver veta för att fatta beslut om resten av sina liv.
I dag tar alltför få högskoleutbildningar in på annat än betyg och högskoleprov. Utbildningar borde oftare ha krav på att också göra intag utifrån kunskaper viktiga för just den utbildningen.
Jag tycker att vi ska:
• Bygga ut vuxenutbildningen och bygga bort återvändsgränder. Alla gymnasieutbildningar borde lätt kunna ge högskolebehörighet, val man gör i tidiga tonåren ska inte begränsa vilka val man kan göra som vuxen. Vi behöver mer komvux, och att fler ska få möjlighet att finna en ny väg i livet genom folkhögskola. Det gäller både den som har en stark utbildningsbakgrund, men vill göra något nytt – och den som inte riktigt fått en ärlig chans tidigare.
• Minska betygens roll vid antagning till högre studier. Betygen är viktiga, men får inte komma i vägen för de kunskaper de ska representera. I dag tar alltför få högskoleutbildningar in på annat än betyg och högskoleprov. Utbildningar borde oftare ha krav på att också göra intag utifrån kunskaper viktiga för just den utbildningen. Sådana intag kan utformas utifrån intag på kombination av relevanta betyg och arbetslivserfarenhet eller genom prov och intervjuer.
• Stärka de estetiska ämnena. De estetiska ämnena innehåller färdigheter med starkt egenvärde. Därtill stärker de kompetenser som är alltmer efterfrågade på många jobb och ger ledtrådar till mycket annat lärande. Det var fel av den borgerliga regeringen att ta bort de estetiska ämnena för de flesta gymnasieelever, och de borde återinföras för alla. Det blir en bra fortsättning på att vi nu igen stärker kulturskolan efter nedskärningen i M-KD:s budget.
Nya chanser
Skolan börjar i förskolan. Där behöver vi minska barngrupper, stärka läsningen för alla barn och ge förskollärare och barnskötare tid att verkligen möta varje barn. Men sedan fortsätter lärandet genom hela livet. Då bör vi ha ett skolväsende som uppmuntrar till det, tar den extra omvägen, ger en ny chans – varje gång det krävs. Som idéhistorikern Sven-Eric Liedman sammanfattat det: Kunskapens vägar är ofta omvägar.
Gustav Fridolin (MP)
gör sin sista dag som språkrör i dag, 4/5