Göteborg är inne i en rejäl byggboom. Många byggstarter under våren har gjort att det finns drygt 6 200 bostäder i pågående produktion: mer än 2 000 fler än för något år sedan och ungefär dubbelt så många som 2014. Vi vill se 60 000 nya bostäder, varav 30 000 hyresrätter, fram till och med 2028. Det är ett djärvt men fullt realistiskt mål.
Och det byggs inte bara mycket. Det byggs smart. Vi har drivit stadsutvecklingen till att tydligare handla om att minska klyftor, bryta segregation och väva ihop stan. Genom våra satsningar har bostadsproduktionen på allvar satt fart även i ytterstaden. Där tar en starkare allmännytta nu en allt mer aktiv roll – med en genomgående ambition är att hålla hyrorna nere. Att bygga nytt och blandat är helt rätt verktyg för att lyfta utsatta områden. Med denna inriktning, att rent fysiskt bygga det jämlika Göteborg, vill vi dessutom storsatsa på ett långsiktigt stadsbyggnadslyft för Angered, Biskopsgården och Frölunda/Tynnered.
I skarp kontrast till detta står en moderat bostadspolitik som drar åt ett helt annat håll.
För det första har M på det nationella planet öppnat för marknadshyror. Partiets representanter har vid flera tillfällen förespråkat ett sådant system. Enligt en färsk rapport från Ramböll, som tagits fram på uppdrag av Hyresgästföreningen, skulle införandet av marknadshyror leda till hyreshöjningar på cirka 32–50 procent i Göteborg. För en vanlig hyreslägenhet på två rum och kök skulle det motsvara en ökning på uppåt 2 500– 3 000 kr i månaden. Det skulle oundvikligen leda till att många tvingades lämna sina hem.
Automatiska hyreshöjningar
Även om ett marknadssystem inte genomfördes fullt ut, vilket det ibland har pratats om i debatten, skulle markanta hyreshöjningar nästintill automatiskt komma på köpet. Det är mycket svårt att se någon sådan lösning där inte hyresgästerna drabbas.
För det andra har M en stor förkärlek för att, när och där de kommer åt, genomföra utförsäljningar och ombildningar i stor skala, särskilt i stadskärnan. Stockholm är det uppenbara exemplet. Under nuvarande M-ledaren Ulf Kristerssons tid som kommunpolitiker i huvudstaden reades allmännyttan mer eller mindre ut. Totalt ombildades omkring 26 000 allmännyttiga hyresrätter till bostadsrätter – i stor utsträckning till kraftiga underpriser. Resultatet blev en mer segregerad och uppdelad stadsmiljö, där merparten av innerstaden i realiteten reserverades för de resursstarka.
Det finns ingenting som talar för att M, om de fick chansen, inte skulle försöka sig på samma manöver i Göteborg. Partiet följer fortfarande samma principiella linje i dessa frågor och tycks inte ha dragit några egentliga slutsatser av den bryska omdaningen i Stockholm. De verkar vara nöjda med facit. Därmed finns det stora risker för att mönstret skulle upprepas i Göteborg.
För det tredje visar M i Göteborg ett påfallande ointresse för ett aktivt jämlikhetsarbete och för att utveckla de utsatta områdena i staden. I den senaste Alliansbudgeten lyste jämlikhetsperspektivet mycket påtagligt med sin frånvaro. Därmed finns det även en risk, med M i en styrande position, för att de omfattande ytterstadssatsningar som vi nu dragit igång på lite sikt skulle devalveras och nedmonteras.
Nej till marknadshyror
Detta duger självfallet inte. M-politiken skulle kunna bli ett riktigt hårt slag mot den vanlige hyresgästen. Kontrasten till S är knivskarp. Vi säger blankt nej till marknadshyror samt till den moderata utförsäljnings- och ombildningsmodellen. Vi är ytterst måna om att med hjälp av en starkare allmännytta se till att lyfta utsatta områden och väva ihop staden.
Vi har fullt fokus på att bygga fler bostäder för vanligt folk – i en stad som hänger och håller ihop. Byggboomen visar att vi är på väg åt helt rätt håll. Att i det läget låta M byta riktning vore direkt dumt.
Ann-Sofie Hermansson (S)
kommunstyrelsens ordförande
Anna Johansson (S)
ordförande i Göteborgs partidistrikt