I dag röstar riksdagen om att begränsa vinstuttag i välfärdsföretag. Regeringen har valt att lägga fram propositionen, som baserar sig på den hårt kritiserade välfärdsutredning som Ilmar Reepalu lade fram hösten 2016, trots att de vet att förslaget knappast kommer att gå igenom.
Socialdemokraterna agerar här inte bara tvärtemot vad som är gängse riksdagspraxis utan dessutom också mot det som länge var deras egen övertygelse. Så sent som 2012 satt Stefan Löfven (S) i SVT och hävdade att ”det låter sig inte göras att man förbjuder vinster” och att ”man kan ha överskott i verksamheten och ändå bra kvalitet”. Det enda som hänt sedan dess är att S nu har gjort sig helt och hållet beroende av ett litet parti på yttersta vänsterkanten och att man är beredd att gå hur långt som helst för att garantera Jonas Sjöstedts stöd vid en eventuell regeringsbildning efter valet. Då S ser ut att göra sitt sämsta resultat i modern tid krävs uppenbarligen extrema åtgärder för att försöka behålla makten. För extremt är precis vad ett snävt vinsttak – i praktiken ett vinstförbud – är.
Om förslaget mot all förmodan skulle gå igenom innebär det att man brutalt slår undan fötterna för välfärdsföretag i hela landet. Många av dessa är små entreprenörer som drivs av en vilja och passion att bidra till en bättre vård, omsorg och skola. Erfarna kompetenta människor vars välfungerande verksamheter är uppskattade av medborgarna skulle tvingas lägga ned. Utan möjlighet att sätta undan vinst är det svårt att planera långsiktigt och skapa trygghet för elever och brukare. Det blir också omöjligt att hitta investerare som initialt kan tänka sig att satsa pengar. Till skillnad från den offentligt drivna vården har man i den privata välfärdssektorn ingen outtömlig kista med skattepengar att ösa ur vid behov.
Sviker hundratusentals
Det Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu gör är dock inte bara att kraftigt agera mot såväl fri företagsamhet som privat äganderätt. De sviker också hundratusentals elever, patienter och brukare. För ingen, definitivt inte Stefan Löfven eller Jonas Sjöstedt (V), vet var dessa skall ta vägen om deras äldreboende, vårdcentral eller skola tvingas bort.
Avsaknaden av konsekvensanalys är något som Riksrevisionen lyfte fram i sitt skarpt kritiska remissyttrande förra året. Enligt myndigheten saknas i Välfärdsutredningen en kartläggning av de följder en vinstbegränsning skulle få. Det är högst oklart om kommuner och landsting har kapacitet att ta över den privata verksamhet som försvinner vid ett vinsttak.
En annan av de myndigheter som gått hårt åt Välfärdsutredningen är Konkurrensverket som slår fast att det inte heller finns belägg för ”övervinster” eller selektionsproblem på de välfärdsmarknader där uppdrag tilldelas efter konkurrensutsättning. Andra remissinstanser har också påpekat att vinsttaket så som det är utformat mycket väl kan strida mot såväl EU-rätten som EU:s regler om ekonomiska verksamheter.
Löser inga problem
Vad den här soppan kokar ned till är alltså att riksdagen den 7:e juni tvingas rösta om ett socialistiskt förslag som är dåligt berett och som inte löser något befintligt problem, utan tvärtom skapar svårigheter för människor som är i behov av god utbildning, vård och omsorg. Och allt detta för att Vänsterpartiet så genuint ogillar mångfald, valfrihet och att människor - alltså även de vars expertis ligger inom ramen för skola och sjukvård, varav många kvinnor - skall ha möjlighet att driva företag inom sitt gebit.
Om Stefan Löfven varit lite klokare och brytt sig mer om väljarna och deras trygghet, frihet och äganderätt än om att klamra sig fast vid makten, hade han lyssnat på sina egna ord från 2012:
”Det går att ha överskott och ändå bra kvalitet. Det skall vara högsta kvalitet oavsett privat eller offentlig regi och vi fokuserar på att skapa regelverk som garanterar kvalitet genom bland annat krav på personaltäthet och användning av lokaler”.
Krav på god kvalitet
För det är naturligtvis där politiken måste lägga sina ansträngningar. Genom skapa goda förutsättningar för en mångfald av utförare och tydliga regler - samma för alla - som garanterar att verksamheter inom välfärdssektorn oavsett driftsform håller hög kvalitet, kan vi erbjuda medborgarna vad de behöver och efterfrågar. Förhoppningsvis blir dagens omröstning bara en sorglig liten parentes detta arbete för att skapa en välfärd för alla. Och förhoppningsvis kan vi i september även vinka adjö till den lika sorgliga parentes som den rödgröna regeringen förtjänar att vara.
Jasenko Selimovic (L)
Europaparlamentariker