Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Vem tar notan för välfärdens ökade kostnader?

Kommunernas allt sämre finanser beroende på flyktingkrisen och en åldrande befolkning hotar välfärden. Antingen väntar en skattchock eller drastiska nedskärningar inom välfärden om inget görs inom kort, skriver ekonom Petter A Månsby.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Petter A Månsby ekonom

Under 2014 och 2015 kom över 250 000 asylsökare till Sverige. Under de kommande två åren förflyttas det huvudsakliga ansvaret för de nyanländas försörjning, boenden och sysselsättning från staten till Sveriges kommuner. Detta sker då många kommuner redan har en svår finansiell situation med ansträngd välfärd, bostadsbrist och ett sviktande skatteunderlag.

När regeringen presenterade sin höstbudget för några veckor sedan var man noga med att poängtera hur de statliga finanserna ser ut att förbättras under de kommande åren. Man valde däremot att prata mindre om situationen på kommunal nivå. Trots att det finns ett tydligt samband mellan den finansiella förstärkningen på statlig nivå och kommunernas försämrade finanser.

Ovanligt stora kostnader

Regeringen har aviserat kraftiga sänkningar i ersättningen till kommunerna för ensamkommande barn och ungdomar under 2017. Samtidigt flyttas kostnaderna för försörjningen av de nyanlända till Sveriges kommuner under 2017–2018. Sammantaget leder detta till att många kommuners utgifter kommer bli ovanligt stora under flera år framöver.

Regeringens egna prognoser för kommunsektorns finanser visar tydligt hur läget förvärras. Kommunernas finansiella sparande sjunker för varje år fram till 2020. Från minus 12 till minus 26 miljarder kronor.

I kommuner med sviktande skatteunderlag och stigande utgifter har situationen varit krisartad redan innan de migrationsrelaterade kostnadsökningarna. Värst är situationen i avfolkningskommuner men även stora kommuner med omfattande ekonomisk aktivitet uppvisar stora svårigheter att nå finansiell balans.

I Göteborg krävs 2,4 miljarder i kommunala utjämningsbidrag för att få ekonomin att gå runt. I Malmö rör det sig om 4,9 miljarder kronor för 2017. I Umeå går man mot underskott för tredje året i rad.

Varnar för en skattechock

Sveriges kommuner och landsting (SKL) varnar för en skattechock, när allt fler kommuner måste hantera allt större underskott. Kostnaderna för migrationskrisen och den åldrande befolkningen kan leda till skattehöjningar på upp till två kronor per hundralapp enligt SKL:s beräkningar. Alternativet är en allt sämre samhällsservice för medborgarna.

Sveriges tillväxt har varit stark under de senaste åren men på längre sikt kan man inte räkna med att den starka konjunkturen består. När staten och många kommuner lånar för löpande utgifter trots en ovanligt stark konjunktur hur kommer då de offentliga finanserna utveckla sig vid en lågkonjunktur?

Trots lägets allvar tycks regeringen sakna krisinsikt. Kostnaderna för migrationen har varit på stadig uppgång under flera år, både under tidigare och nuvarande regering, men det är först nu då bägaren runnit över som man tycks se skäl till att agera och då otillräckligt.

Hanteringen av migrationsfrågan är inte helt olik hanteringen av försvarsfrågan där man ignorerat varningsklockorna under lång tid och vaknat till först då krisen står för dörren. Oförmågan att fatta obekväma beslut och rätta mun efter matsäck har präglat flera politikområden under lång tid.

Sätter press på kommunerna

På kort sikt kommer de stigande offentliga kostnaderna sätta press på kommuner, landsting och staten. På längre sikt undergräver fortsatta utgiftsökningar finansieringen av den svenska välfärdsmodell som regeringens företrädare påstår sig värna i tal, intervjuer och debatter.

I stället för att fly sitt ansvar bör regeringen ta tillfället i akt och bjuda in övriga riksdagspartier och SKL till samtal om välfärdens långsiktiga finansiering. Det kommunala utjämningssystemet, statsbidragen till kommunerna och skattesystemet bör ges särskild prioritet.

Kommun, välfärds- och skattepolitiken behöver reformeras för att värna både välfärdens kärna och budgetbalans i en svår tid.

Petter A Månsby

ekonom