Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Prislappen på miljöförbrukningen fortsatt är alldeles för låg för att det ska löna sig för privata aktörer att betala för grönare lösningar, skriver Malin Frithiofsson.  Bild: Privat, Fredrik Sandberg/TT
Prislappen på miljöförbrukningen fortsatt är alldeles för låg för att det ska löna sig för privata aktörer att betala för grönare lösningar, skriver Malin Frithiofsson. Bild: Privat, Fredrik Sandberg/TT

Vem ska betala för att rädda världen?

Att mänskligheten står inför en enorm utmaning i form av klimatkrisen är ett faktum. Innovation och företagande är en viktig del i kampen. Ändå verkar ingen vare sig villig att köpa eller äga den teknik som krävs för att styra skutan åt rätt håll, skriver Malin Frithiofsson, Women in tech Göteborg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

En fråga som många ställer till strävande entreprenörer med en dröm och en affärsplan är: ”vem är din första kund?”. Med detta menas inte den faktiska första personen som öppnar plånboken för att köpa en tjänst eller produkt, utan den grupp som lösningen tillför tillräckligt mycket värde för att motivera en betalning.

I många fall är denna fråga rätt simpel; i sin enklaste form så betalar jag för hemkörning av mat för att jag är en del av den växande bekvämlighetsmarknad som har mer pengar än tid och ork. I andra fall blir det mer komplicerat, speciellt när det gäller produkter som kan rädda världen.

För vem är egentligen kunden för ett problem som vi alla delar? Detta är ett dilemma som många nystartade företag med gröna teknologier ställs inför, då många av dem har den unika positionen att de skapar värde för alla, samtidigt som det är oklart vem som ska stå för betalningen.

Ingen vill stå för notan

Resultatet av detta är att flera nystartade företag med gröna teknologier, som har potential att revolutionera både vårt globala klimat och lokala närmiljö, i dag fallerar innan de knappt har kommit igång – medan vissa tragglar på i år med hjälp av stipendier och finansiella stöd, utan att någonsin få sina produkter ut i arbete. Allt för att det inte finns en uppenbar första kund för produkter som kan rädda världen; allt för att ingen vill stå för notan när vi alla ska äta.

Personligen så tror jag på innovation och företagande som en viktig del i kampen mot vår rådande klimatkris, men jag tappar den tron i takt med varje nedlagt företag med värdefull miljöteknik

Personligen så tror jag på innovation och företagande som en viktig del i kampen mot vår rådande klimatkris, men jag tappar den tron i takt med varje nedlagt företag med värdefull miljöteknik. Visst, investeringar i nya bolag med olika form av positiv miljöpåverkan har ökat, men en investerare är inte en kund och en investering är inte en inkomst. Därför är det väldigt sällan någon frågar en blivande entreprenör vem deras första investerare är – för en investering är verktyget, inte målet.

Vem är första kunden?

Så frågan kvarstår: Vem är första kunden för nystartade företag med miljöteknik?

Prislappen på miljöförbrukningen fortsatt är alldeles för låg för att det ska löna sig för dem att betala för grönare lösningar.

Just nu verkar vi som samhälle varken villiga att köpa eller äga tekniken tillsammans. Samtidigt lyckas vi inte skapa ordentliga incitament för privata aktörer att göra det – då prislappen på miljöförbrukningen fortsatt är alldeles för låg för att det ska löna sig för dem att betala för grönare lösningar.

Resultatet blir att allt för många miljöinnovationer hamnar på kyrkogården för alla de nystartade företag med en produkt som tjänar oss alla, men som ingen kan tjäna något på.

Malin Frithiofsson, styrelseledamot, Women in tech Göteborg