Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Emmyly Bönfors (C), ordförande Centerpartiet i Göteborg, kommunkandidat

Varken demokraterna eller de rödgröna kan hela Göteborg

Göteborg är en kluven stad präglad av ojämlikhet med politiker oförmögna att gå till botten med problemen. Dit hör även tidigare rödgröna politiker som gått över till Demokraterna. Centerpartiet är därför en röst för verklig förändring till ett jämlikt Göteborg, skriver Emmyly Bönfors (C).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Det är över tre decennier sedan Janne Josefsson satte sig på femmans spårvagn mellan Örgryte och Biskopsgården. Reportaget På rätt sida älven slog ned som en bomb i det socialdemokratiska skyltfönstret Göteborg. Det synliggjorde stadens sociala klyftor och visade hur barn och unga inte hade samma förutsättningar. Barnen i Biskopsgården såg sin framtid utstakad på verkstadsgolvet medan barnen i Örgryte siktade på att bli företagsledare.

Även om sträckan mellan de två stadsdelarna är densamma, har avståndet mellan Örgryte och Biskopsgården vuxit sedan 1987 då reportaget först sändes. Socialdemokraterna har de senaste 36 åren styrt staden oavbrutet med ett undantag (1991–1994). Resultatet är tydligt. En kluven stad präglad av ojämlikhet med politiker oförmögna att gå till botten med problemen.

Alltför många barns framtidsutsikter styrs av föräldrarnas utbildningsnivå och val av stadsdel. Enligt Jämlikhetsrapporten 2017 har ojämlikheten ur de flesta aspekter ökat i Göteborg sett över längre tid. På vissa skolor blir endast tre av tio elever behöriga till gymnasiet, på andra blir nästan alla behöriga. I Bergsjön går varannan förälder till jobbet på morgonen, i Torslanda gör i princip alla barns föräldrar det.

Ojämlikhet skapar spänningar i samhället och minskar förtroendet mellan medborgare. Alltför stora klyftor är grogrund för framväxten av populistiska politiker. Klyftorna försvårar integrationen, är en förklaring till gängvåldet och är ett sänke för Göteborgs näringsliv och tillväxt.

Ansvariga för tudelningen

Enligt GP:s senaste opinionsmätning överger nu göteborgarna Socialdemokraterna som gör ett historiskt ras. Många sätter sitt hopp till Demokraterna. Det finns dock anledning att fråga sig om det är Demokraternas företrädare som har lösningarna på stadens segregering. Detta av den enkla anledningen att flera av deras tyngsta toppkandidater sedan länge varit ansvariga för just jämlikheten i staden. Faktum är att Demokraterna är det parti som tillsammans med Miljöpartiet har flest sittande stadsdelsordföranden på sin kommunvalsedel, efter Socialdemokraterna. Partiet innehar därtill ordförandeposten i fastighetsnämnden.

Tyvärr finns ett alltför ensidigt fokus bland Göteborgspolitikerna att öka på med fler hyresrätter, utan att ta lärdom om hur stadsplaneringen en gång splittrade staden

Göteborgs kanske mest ojämlika stadsdelsområden, Västra Hisingen och Västra Göteborg, har den gemensamma nämnaren att de leds av just två toppkandidater från partiet Jahja Zeqiraj (D) och Henrik Munck (D). De bytte för ett tag sedan parti från Socialdemokraterna respektive Miljöpartiet och har sedan dess behållit sina förtroendeuppdrag. Så hur har utvecklingen gått i dessa två stadsdelar?

Skillnaderna som störst

Västra Hisingen är en av de stadsdelar där de sociala skillnaderna är som störst. I Hjuvik är arbetslösheten 1,5 procent och 99 procent av bostäderna utgörs av bostads- eller äganderätter. Några kilometer österut ligger Biskopsgården. Här uppgår arbetslösheten till 17,7 procent och endast 1,3 procent äger sitt eget boende (äganderätt). I vissa områden definieras vart femte hushåll om extremt trångbott. Zeqiraj har som ordförande i fastighetsnämnden försökt lösa Göteborgs bostadsbrist med hjälp av bland annat prestigeprojektet 1 000 nya bostäder i tillfälliga modulhus. Projektet har hittills gett noll bostäder och kostat kommunen miljontals kronor. De 57 stycken bostäder som fortfarande planeras väntas bli rekorddyra. Hyran för en trea budgeterades initialt till närmare 20 000 kronor i månaden.

För att lösa problemen i grunden behövs ett parti som går till botten med Göteborgs boendesegregering. Stadens utsatta områden kommer aldrig lyftas om vi inte lyckas öka blandningen.

Sedan Munck (D) tog över ledarskapet för Västra Göteborg har stadsdelen Tynnered blivit klassat av polisen som ett av Sveriges mest utsatta områden. Den lokala skolan ska lägga ned med motiveringen att kvaliteten är alltför bristfällig och stadsdelsnämnden har inte kunnat visa på en långsiktig plan för att bryta utvecklingen.

Även om tillfälliga modulhus och nedläggning av lokala skolor kan åtgärda akuta problem är det inte svaret på Göteborgs långsiktiga utmaningar. För att lösa problemen i grunden behövs ett parti som går till botten med Göteborgs boendesegregering. Stadens utsatta områden kommer aldrig lyftas om vi inte lyckas öka blandningen. Det behövs attraktiva bostadsrätter och småhus i utsatta delar, inte fler modulhus och tillfälliga lösningar. I dag finns stadsdelar som nästan helt saknar bostadsrätter eller småhus. Inget enskilt primärområde bör bestå av mer än 50 procent hyresrätter. Centerpartiet vill nå dit genom nybyggen och frivilliga ombildningar. Även människor i Biskopsgården ska kunna äga sitt boende.

För ensidigt fokus

Tyvärr finns ett alltför ensidigt fokus bland Göteborgspolitikerna att öka på med fler hyresrätter, utan att ta lärdom om hur stadsplaneringen en gång splittrade staden. Göteborg är dessutom i behov av en översiktsplan som binder samman staden, nu präglas den av enskilda öar som separerar människor och klyver stadsdelar.

Centerpartiet är en röst för verklig förändring. Vi står för framtidstro och tror på Göteborg, dess invånare och företag. Vi är beredda att samverka med andra för att bryta utanförskapet. Men det finns anledning att ställa sig frågande till om stadens räddning är ytterligare fyra år av samma rödgröna politiker i nya partifärger.

Emmyly Bönfors (C)

ordförande Centerpartiet i Göteborg, kommunkandidat