Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Klassrummen ekar tomma till ljudet av folkmassor i gallerior och till åsynen av långa liftköer, skriver debattören. Bild: Privat, Robin Aron
Klassrummen ekar tomma till ljudet av folkmassor i gallerior och till åsynen av långa liftköer, skriver debattören. Bild: Privat, Robin Aron

Varje dag med distansundervisning är ett misslyckande

Varenda dag med distansundervisning är ett misslyckande och en hälsofara. Under 2020 ökade antalet avhopp från gymnasieskolan i Göteborg med 20 procent. Det är oerhört mörka siffror som borde uppröra varenda en av oss och ställa ansvariga politiker till svars, skriver Liv Näslund, gymnasieelev Hvitfeldtska gymnasiet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

5/3 Stäng ner gymnasieskolorna omedelbart

I en debattartikel i GP skriver Rasmus S Andersson att det “krävs en total förändring av nuvarande inställning kring gymnasieskolorna” och att de måste stänga till följd av pandemins tredje våg. Det lämnar mig med några frågor. För det första, skolorna är väl stängda? Till och med min fjortonåriga syster har numera mattelektioner vid köksbordet. För det andra, har vi elever inte lidit tillräckligt nu?

Nu räcker det

Följande text är inte bara en replik på Anderssons bisarra påståenden och alarmistiska retorik utan också en replik gentemot alla de makthavare som ett år efter beslutet att skicka hem oss från skolan fortfarande försvarar att den temporära lösningen är vår vardag. Det får faktiskt ta och räcka nu. Distansundervisningen får förödande konsekvenser och snart börjar tiden rinna ut för oss gymnasietreor. Det är dags att låta oss tillbringa våra sista månader i gymnasiet i skolan.

Även om det känns orättvist och bottenlöst sorgligt förstår vi ungdomar att vår sista gymnasietid, precis som det senaste året, inte kommer bli som vanligt. Vi förstår till och med att vår student kommer att anpassas mycket efter pandemin. Det blir inga flak, inga stora utspring och inga traditionsenliga rektorstal i aulan. Så får det vara, för självklart ska unga ta sitt ansvar under en kris. Men alldeles för många verkar ha fått en helt oproportionerlig bild av vad ett sådant ansvar bör fyllas med. Ingen ifrågasätter att vi ska ställa in allt det där roliga som kommer med att vara ung. Det alla andra har kunnat ta för givet. Men vår skolgång, ska vi offra den också? Det är nämligen det vi gör, och det har de flesta av oss gjort i ett år. Nu sitter vi här bakom datorskärmen medan tiden, och vår utbildning, rinner ifrån oss.

Stöds av forskning

Forskningen “How Do School Closures Affect Students Learning? It’s Worse Than You Think”, som har undersökt resultat av distansundervisning i Nederländerna, konstaterar att eleverna knappt lärde sig något nytt. Forskarna ifråga menar av den anledningen att skolstängningar bör ligga i den absoluta botten av listan över möjliga politiska ingripanden i smittskyddssyfte.

Även i Sverige klarar sig elever sämre vid distansundervisning. Det visar en ny studie som gjorts på institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering i Uppsala. Eleverna lär sig mindre och mår sämre på grund av isoleringen. Redan i juni förra året visade en studie från Lunds universitet att över hälften av landets gymnasieungdomar var mer oroliga och stressade än vanligt. Man kan bara föreställa sig hur den siffran ser ut idag, efter att det senaste året har gått miste om allt det där som gör livet levande utan att tröstas med minsta lilla positiva besked.

Andersson skriver att utbildningsminister Anna Ekströms påstående om att skolorna ska vara det sista vi stänger och det första vi öppnar är problematiskt för att “hon torde ta elevernas hälsa på största allvar”. Jag är beredd att hålla med Andersson om att Ekströms påstående är problematiskt, men inte på grund av att hon anser sig värna om öppna skolor, utan därför att det inte är sant. Tänk om det faktiskt vore så att vi stängde skolorna sist och öppnade dem det första vi gjorde? Istället ekar klassrum tomma till ljudet av folkmassor i gallerior och till åsynen av långa liftköer.

Rekordmånga hoppade av gymnasiet

I sin text skriver Andersson att “Den förmenta sanning som sprids att det blott tillfogar ”skada” för elever att ha distansundervisning är beklagligt” och stödjer det med hjälp av det faktum att skolresultaten förbättrades förra året. Förutom att han då pratar om betyg snarare än faktisk kunskap glömmer han bort det faktum att rekordmånga hoppar av gymnasiet till följd av distansundervisningen. Under 2020 ökade antalet avhopp från gymnasieskolan i Göteborg med 20 procent. Det är oerhört mörka siffror som borde uppröra varenda en av oss och ställa ansvariga politiker till svars.

Låt oss få komma tillbaka under ordnade former nu. Åtminstone vi sistaårselever. Om så varannan dag, i halvklass eller klädda i rymddräkt. Så länge vinden får blåsa skräp längs korridoren en sista gång innan det är över för oss.

Andersson kallar öppna skolor i en pandemi för upprörande kriminell verksamhet. Jag försöker komma på vilken absurd formulering jag ska använda för stängda skolor, men jag hoppas nog bara att distansundervisningen ska sluta behandlas som någonting fungerande eller till och med givande. Varenda dag av denna undervisningsform är ett misslyckande, en hälsofara och en påbyggnad av den utbildningsskuld som det senaste året vuxit sig större än vad jag kan se hemifrån mitt skrivbord.

Låt oss få komma tillbaka under ordnade former nu. Åtminstone vi sistaårselever. Om så varannan dag, i halvklass eller klädda i rymddräkt. Så länge vinden får blåsa skräp längs korridoren en sista gång innan det är över för oss.

Liv Näslund, gymnasieelev Hvitfeldtska gymnasiet, Göteborg