Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

I Italien skapas medborgargarden, i Frankrike förbjuds burkan, i Schweiz minareter och alla vill kasta ut romerna. Konsekvenserna av denna grogrund för högerextremistiska idéer gick att beskåda i Norge.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Varför är vi i väst så rädda för islam?

Förra året utfördes 249 terroristattacker i EU men endast tre av dessa utfördes av muslimer, vilket betyder att 246 terroristattacker utfördes av icke-muslimer. Trots detta utmålas islam som det stora hotet mot västerländsk civilisation, skriver Sara Olsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Muslimer har, i samhällets ögon, blivit ett hot mot säkerheten och ett bekvämt fordon för exploatering och politisk opportunism. Detta manifesterade sig bland annat då misstankarna initialt riktades mot muslimer när Norge utsattes för ett terrorattentat. SVT:s kommentator, Bo-Inge Andersson var snabb att peka ut en mulla som huvudmisstänkt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den aggressiva islamofobi-diskursen, som en gång begränsades till högerextremister, har i dag vunnit insteg på bred front i det europeiska samhället. I alltför många länder svarar politikerna med att höja tonen och skärpa olika lagar – men inte mot extremism och hatbrott utan mot invandrares fri- och rättigheter. I Italien skapas medborgargarden, i Frankrike förbjuds burkan, i Schweiz minareter och alla vill kasta ut romerna. Konsekvenserna av denna grogrund för högerextremistiska idéer gick att beskåda i Norge.

En förklaring till denna främlingsfientlighet, som i dag yttrar sig som islamofobi, skulle kunna vara religiös, alltså skulle islam representera ett hot mot västvärlden. Islamofobi skulle även kunna ha kulturella orsaker, olika kulturer ses som oförenliga vilket leder till ett vi och dem perspektiv. En tredje förklaring skulle kunna vara rasism, följaktligen skulle etniska grupper som anses vara representanter för islam uppfattas som underlägsen. Detta innebär att islamofobi i dag existerar på grund av djupgående religiösa, kulturella eller rasistiska skillnader.

Om fallet vore sådant borde ju främlingsfientligheten dock vara konstant och de främlingsfientliga partiers plats i riksdagen konstant garanterad, vilket ju inte är fallet. Sverige har i flera årtionden bedrivit en, med rätta, generös invandringspolitik. Men trotts detta upplevde Sverige en 16 år lång period utan ett främlingsfientligt parti i riksdagen, vilken tog slut i och med riksdagsvalet 2010. Främlingsfientlighet går således i vågor alltså beror dagens islamofobi på inte ovan nämnda förklaringar.

Istället är det finansiella klimatet som i mångt och mycket är källan till islamofobi som i dag penetrerar samhället. Framtidstron, tilliten till politik och etablerade politiker sviktar i allmänhet då detta ses som orsaken till krisen 2008, vilken vi fortfarande ser konsekvenserna av. Social och ekonomisk inbromsning skapar frustrationer bland de drabbade men vad som även skapas är opportunistiska politiker som vänder kapporna efter vinden. De, för inte så länge sedan, rent rasistiska och högerextremistiska partierna är nu rumsrena. Islamhatet är inne och demokratin ifrågasätts knappast. Vad partierna även behöver för att övertyga väljarna är frontfigurer som är exemplariskt politiskt korrekta i alla avseenden utom i några listigt valda profilfrågor.

Rädslan för islam, som ju pekas ut som orsaken till allt som är fel i samhället av dessa nyblivna rumsrena partier, etablerar sig med hjälp av media i hela samhället. Islam och muslimer åberopas i media bara som objekt för rädsla och skräck: terrorism, tvångsäktenskap, hedersmord och fanatism. Ett olycksbådande klimat har skapats, byggt på oberättigad fruktan. Förra året, exempelvis, utfördes 249 terroristattacker i EU men endast tre av dessa utfördes av muslimer, vilket betyder att 246 terroristattacker utfördes av icke-muslimer. Trots detta utmålas islam som det stora hotet mot västerländsk civilisation.

Effekterna av detta gick i Sverige att beskåda då en självmordsbombare sprängde sig själv i luften mitt inne i centrala Stockholm. Tidigare samma år mördade en vit man i Malmö en person och sköt mot ett flertal andra mörkhyade människor i Malmö under en längre tid. Att kollektiv skuldbelägga alla muslimer i Sverige för vad en enskild terrorist har gjort är lika förkastligt som om alla vita malmöbor skulle skuldbeläggas. Men islamofobin har i så hög grad institutionaliserats att varje muslim förväntas aktivt ta avstånd från terrorismen för att på så sätt visa sin goda vilja.

Vissa hävdade till och med att detta inte var nog, den kända svenska författaren Henning Mankell menade att muslimerna även borde ta till gatorna för att aktivt ta avstånd från bombningen. Med rätta kräver vi inte detta av norrmännen eller malmöborna, men det ska heller inte krävas av muslimerna.

Jag är övertygad om att ekonomin kommer att återhämta sig i Europa och islamofobin kommer att dö ut, men det kommer att ta tid då omfattningen av krisen samt islamofobins framväxt i dag är så fruktansvärt stor. Men ska vi låta ekonomin styra vårt moraliska omdöme på detta sätt? Europa är på väg att förändras, skamliga företeelser pågår men de flesta av oss ser åt ett annat håll. Kanske kan det ofattbara och meningslösa attentaten i Norge räknas som den mest brutala väckarklockan om att en förändring är nödvändig.

Sara Olsson