Den första augusti tillåts äntligen ordningsvakter patrullera i centrala Göteborg. Ordningsvakterna kommer att utbildas i kommunens regi och finnas på plats varje kväll. Detta har Göteborgs partier länge samarbetat brett för. Undantaget kommer tyvärr från min egen planhalva: Från vänster. De rödgrönrosa partierna kräver att ordningsvakterna stoppas. De säger sig hellre vilja satsa på sociala insatser. Jag kan dock inte förstå varför man väljer att ställa just dessa saker mot varandra.
Politiska finrummen
Mitt politiska engagemang bygger på mina erfarenheter som byggnadsarbetare, på att jag har sett klassamhället på nära håll. Därför är jag vänster. Men i takt med att jag har tillbringat mer tid i de politiska finrummen har jag märkt en farlig tendens: Delar av vänstern håller på att bli alldeles för teoretisk. Vi fastnar i en vilja att förklara problem, istället för att fixa dem.
Vi vet också att våldsbrott, skadegörelse och narkotika är alldeles för vanligt, både i fattigare stadsdelar och i centrala Göteborg – som utgör navet för den kollektivtrafik som stora delar av arbetarklassen är helt beroende av. Vi har ett ansvar att ta denna orättvisa trygghetsklyfta på allvar.
Otryggheten är ett tydligt exempel. Det verkar finnas en ovilja bland många inom dagens vänster att diskutera hur vi faktiskt blir av med den kriminalitet som gör många göteborgare rädda. Istället nöjer man sig med att förklara de strukturella orsakerna till att folk är kriminella, och pratar om hur vår vision om ett jämlikt samhälle skulle göra brottets bana irrelevant. Det är sant: Vi vet att mer jämlika samhällen präglas av lägre kriminalitet. Men en offensiv arbetarrörelse kan aldrig nöja sig med att förklara problem. Vi måste också verka för lösningar här och nu.
Fattiga stadsdelar drabbade
Vi vet att äldre göteborgare, utrikesfödda och låginkomsttagare känner sig mer otrygga än andra. Vi vet också att våldsbrott, skadegörelse och narkotika är alldeles för vanligt, både i fattigare stadsdelar och i centrala Göteborg – som utgör navet för den kollektivtrafik som stora delar av arbetarklassen är helt beroende av. Vi har ett ansvar att ta denna orättvisa trygghetsklyfta på allvar.
Ordningsvakter kan aldrig ersätta behovet av fler poliser – men de gör ett viktigt arbete för att avlasta, så att polisen kan fokusera sina begränsade resurser på att stoppa gäng och förnedringsrånare. Vi måste se båda delarna: För att långsiktigt bekämpa otryggheten måste vi bygga ett mer jämlikt Göteborg, där välfärden går först och skolan är likvärdig. För att kortsiktigt bekämpa kriminaliteten måste vi satsa på ordningsvakter, kameror och skarpare straff – för alternativet är en situation där folk känner sig rädda i sitt kvarter, på spårvagnen och i sin innerstad.
Kriminaliteten och den genom klassamhället ojämlika otryggheten är ett direkt och konkret hot mot den sammanhållning, tillit och öppenhet som länge präglat Göteborg. Som socialdemokrat, fast förankrad på politikens vänstra planhalva, är det naturligt för mig att vi måste vi jobba både förebyggande och brottsbekämpande. Det borde hela vänstern hålla med om.
Jonas Attenius, Oppositionsråd (S)